Tinas läslust

Nr 19: "Mannen som var Torsdag" av G K Chesterton

2009-07-09T11:43:00.003+02:00

En sån riktigt trist bok! Eller så är det jag som inte har en tillräckligt filosofisk ådra för att förstå den...

Upplägget verkade ju så bra när jag läste på baksidan där jag stod i den ekande salen på Stadsbiblioteket. Gabriel Syme är en poet och undercover-detektiv som infiltrerar en samling anarkister. Han blir utvald att sitta med i det högsta rådet där medlemmarna bär namn efter veckans dagar. Han blir Torsdag. Han ska försöka hindra ett våldsdåd mot den franske presidenten och den engelske kungen.

Så långt verkar det ju ändå vara den spännande spionroman som den utger sig för att vara. Men sen ballar det ur fullständigt! Medlemmarna är inte vad de visar sig vara och när de flyr genom norra Frankrike och södra England så är författarens tankegångar helt utflippade. Det känns på riktigt som att han inte var vid sina sinnes fulla bruk när han skrev boken.

Varför läste jag klart den då? Ja, jag tänkte väl att jag skulle få svar på ett o annat på slutet, men inte då. Den slutar som många barns berättelser slutar när de inte vet hur de ska knyta ihop och avsluta en historia... "då vaknade jag ur en dröm". Haha, nu avslöjade jag ju slutet! Ah ja, jag tror inte att själva slutet är grejen med den här boken, jag tror att de som gillar boken förstår och värdesätter de filosofiska tankegångar som jag inte hajar.

ISBN: 978 91 7742 259 4

Nr 18: "Telefonkoncessionen" av Andrea Camilleri

2009-07-09T11:11:00.004+02:00

"Koncession är en offentlig myndighets medgivande eller ett av regeringen meddelat tillstånd att driva en verksamhet eller näring. Anledningen till att koncession behövs i vissa fall är att verksamheten av stort betydelse för samhällssystemet eller har ingripande verkningar på andras rättsområden. Det kan vara verksamhet som påverkar den allmänna säkerheten eller miljön."
Enligt wikipedia.org

Anser mig vara hyggligt bevandrad i det svenska språket, men koncession visste jag inte vad det var. Tur då att internet finns!

Filippo Genuardi bor på Sicilien. Han är mycket fascinerad av den nya tidens (sena 1800-talets) uppfinningar. Bla äger han öns enda automobil till de flestas förfasan. När han vill skaffa en telefonlinje så anar han inte vilket motstånd han ska komma att bemöta. Vare sig privatpersoner eller myndigheter verkar förstå hans önskan.

Boken beskriver på ett humoristiskt sätt byråkratins irrgångar, politiskt rävspel och människors svartsjuka. Filippo står dock på sig trots att priset visar sig vara högt. Den beskriver också en tid vi kanske snart har glömt, en tid där man var tvungen att skicka brev, eller om det var bråttom, ett telegram för att sedan invänta svar. Nu känns det som att man blir otålig om man inte får svar på ett sms inom en timme...

Roligaste, eller mest tragiska, sekvens är när kyrkan fördömer Filippo och hans önskan om en telefonlinje inte för att han och hans fru har sex varje dag utan för att han får henne att njuta av det! Kvinnor ska inte njuta, bara genomlida. Tänk om kyrkan hade kunnat låta bli att lägga sig i! Jag tror inte vi i så fall hade varit mer odygdiga idag än vad vi är, snarare hade kanske fler haft en lite friare och naturligare inställning till sin sexualitet...

ISBN: 91-7054-939-7

Förresten är Andrea Camilleri mest känd för sina böcker om komissarie Montalbano som just nu går på svt på måndagar.

Nr 17: "Välkommen till Miami, Doktor Leal" av René Vásques Díaz

2009-06-23T18:43:00.004+02:00

Såg en film för ett par veckor sen. Den utspelade sig på Cuba. Nånstans mitt i filmen jublar alla för att Fidel Castro störtar Batista som flyr fältet.

Hm, Cuba? Hur funkar det där nu egentligen? Dog Castro där härom året eller? Och var ligger det där landet (jaja, jag vet ungefär, men mer exakt?). Kollade en kartbok, körde lite klassisk "googling" och av en slump så var månadens bok från Ordfront en bok med Cubaanknytning.

Vad jag lärde mig var:
* Landet är ju sketastort!
* Det är nära nog simavstånd till Florida.
* 11,5 milj invånare!!!
* Fidel Castro är inte död, han är Cubas ledare. OBS! Ej president för det är ju brorsan Raoul Castro.
* Bröderna har en syster som är exilkuban i Miami och som inte gillar brorsornas politik, men så klart ändå hoppas på Fidels tillfrisknande.
* Cuba är ett av världens fattigaste länder, men välfärden är hög med bla gratis sjukvård och utbildning för alla.
* Jag vill verkligen resa dit!

Boken då? Jo...

Doktor Otto Leal är född på Cuba, har levt större delen av sitt liv i Miami som exilkuban men bor numera i Uppsala och arbetar som läkare på Akademiska sjukhuset där. Han har mycket lite kontakt med sina bröder där, men talar med sin mamma då och då. Otto får bud om att hans yngre bror dött, möjligen under mystiska omständigheter, och beger sig till USA för att delta på begravningen och därefter spendera en tid med sin senila mamma.

Att komma in i USA visar sig vara problematiskt (vem är förvånad?). Han har tidigare rest fritt dit och även till Cuba, men nu tar det stopp i passkontrollen. Efter ett långt meningslöst förhör inser han att de "agenter" som förhört honom är ute efter att få honom att spionera på Cubas medicinska forskning. Otto vägrar och släpps utan vidare. Han förstår just ingenting, men är nöjd med att han nu kommer att hinna till sin yngre brors begravning.

Hans äldre bror har dock lurat honom. Begravningen har redan varit. Arg och besviken bestämmer han sig ändå för att stanna en tid hos sin mamma. Tiden i USA blir förvirrad och komplicerad för doktor Leal. Han återupplever många gamla minnen från Cuba. Han förstår att hans äldre bror minsann inte är guds bästa barn, precis som han misstänkt. Hans yngre bror har dött under mystiska omständigheter, dock helt andra än de han först trott. Han blir förföljd, avlyssnad och utsatt för övertalningsförsök av både vänner och fiender, men har svårt att avgöra vem som egentligen är fienden. Han hinner också både vinna och förlora kärleken.

Mitt i allt tumult utbryter ett ännu större tumult i och med att Fidel Castro blir svårt sjuk. Exilkubanerna i Miami firar redan hans död trots att alla vet att han fortfarande lever.

Boken slutar öppet och lockar min fantasi. Dels tänker jag vidare på doktor Leals öde. Vart tog han egentligen vägen. Vad gjorde han med tuggummit ;-) Kommer hans kärlek att möta honom i Uppsala? Dels blir jag nyfiken på att veta ännu mer om dagens situation på Cuba. Dessutom väcktes en undran över hur Colombia funkar.

Jag gillar verkligen boken. Doktor Leal är en sympatisk person. Kärleken är plötslig och verkar äkta. Hans förtvivlan är bra beskriven och jag kan känna hans panik i förhörsrummet. USA:s förmåga att alltid skapa sig en fiende, även där det inte finns nån, upprör mig som vanligt (något generaliserat, jag vet, men ändå...). Med tanke på dessa åsikter och att allt man köper med kort (även böcker) registreras så lär jag väl aldrig bli insläppt i det landet...

Anabola steroider

2009-06-11T21:45:00.002+02:00

På uppställningen på dagens träning (alla står på en rad och vi sammanfattar dagens träning och tackar varandra för en bra insats) räcker en flicka upp handen och berättar:
- Vet ni, jag har läst i tidningen att det var en man som tog medicin för att få väääldigt stora muskler.
- Ja, det finns de som gör det, men det är förbjudet, säger jag.
- Varför uppfinner man medicin som är förbjudet?, frågar en annan.
- Ja, och varför vill man göra nåt som är förbjudet?, frågar en tredje.
- Ja, och musklerna man får blir ju inte ens starka!, säger en fjärde.

Jag håller med och förklarar att det stämmer att musklerna inte blir så starka och att jag tror att medicinen från början var till för djur.

- Djur? Djur!, säger en tjej upprört. Vem vill att djur ska få stora muskler som inte ens är starka?

- Ja, och hur tänkte den som uppfann de där pillrena?

Tänk att det undrar jag också! Jag undrar också när det som är självklart fel för barn plötsligt ses som en möjlighet hos några av dem när de blir vuxna. Inte i min sport dock tack och lov! :-)

Skolavslutningskoma...

2009-06-10T20:02:00.003+02:00

... inträffade idag.

Märkligt jobb man har, allt går i 180 fram till skolavslutningen och sen: TVÄRSTOPP!

Avslutningen var igår. För andra året i rad inomhus pga regn. Andra gången sen jag blev lärare faktiskt. Lite trist, men gick bra. Ska behålla klassen vilket blir kul, men många byter till friskola. Klarade mig dock utan några tårdrypande farväl...

Jobbade igår eftermiddag och idag, ovanligt effektivt om jag får säga det själv! :-) Sen däckade jag i soffan när jag kom hem och sov i två timmar och är helt dåsig nu. Tar alltid några dagar att bli människa efter idiotempot som råder så här på slutet.

Gillar visserligen att ha mycket att göra och anser att jag klarar en hel del press, men ibland får kroppen nog.

I fredags höll jag på att svimma i klassrummet! Har aldrig svimmat förut. Situationen var helt hemsk. Klassrummet fullt med ungar (som visserligen var lugna och gjorde det som de skulle) som packade ihop sina prylar och städade. Mitt i allt dyker en mamma upp i dörren och vill prata med mig. En liten stund senare kommer en unge fram med mobiltelefonen i högsta hugg och vill att jag ska prata med hennes mamma för hon hade glömt att hon skulle till tandläkaren (har inte föräldrarna fattat att de inte kan ringa på lektionstid och har inte ungarna fattat att mobilerna ska vara av!). När jag så smidigt jag kunnat avvisat båda dessa mammor så lyckas en kille tappa ut hela sin Portfoliopärm på golvet så jag får sätta mig ner och hjälpa honom eftersom han blev ledsen. När jag sen reser mig upp så skrek hjärnan stopp!

Det blev helt tyst! Synfältet blev smalt och hackade som stroboskopljus. Jag tyckte ungarna började kolla lite konstigt på mig. Vad tänker den sanne läraren då? "Jag kommer att skrämma vettet ur dem om jag svimmar. Andas djupt och försök att bara falla rakt ner lite smidigt nu då!" Haha! Jag har ingen aning om hur länge det varade. Svimmade aldrig, men blev riktigt rädd.

Lite senare går jag in och sätter mig i soffan på fritids. Då glider min trasigaste lilla själ upp på armstödet bredvid mig, lägger armen om mig och tittar mig djupt i ögonen.
"Tina, hur mår du egentligen?"
"Va?", säger jag lite nervöst för jag vill ju inte att han ska oroa sig.
"Ja, du verkade inte må så bra där inne i klassrummet och din röst blev konstig."

Under eftermiddagen kom han in flera gånger när jag jobbade i klassrummet för att "kolla till mig". När jag gick hem så mötte jag honom i trappan. Då säger han inget men på ett mycket vuxet sätt tar han tag i min överarm och kramar den som för att säga "ta hand om dig".

Ha! Där fick alla som säger att han inte har nån empati. Lever man ett hårt liv där man måste ta hand om de vuxna så blir man kanske lite hård för att överleva, men självklart finns empatin och medkänslan där innaför skalet!

Nr 16: "Östermalmsmorden" av Lars Bill Lundholm

2009-06-01T19:55:00.005+02:00

En ganska ordinär deckar i Stockholmsmiljö...

Ordinära deckare är inte i min smak, men däremot Stockholmsmiljöer! ;-) Såg en trilogi, Östermalms-, Södermalms-m och Kungsholmsmorden och tänkte att jag måste läsa dem just för miljöns skull.

Den här utspelar sig just på Östermalm i ett vintrigt Stockholm. Den fina flickan, (eller var hon en slyna?) Cathrine Haldeman-Spegel mördas brutalt med 7 knivhugg i sin lägenhet på Östermalm, närmare bestämt på Jungfrugatan. Mordet benämns i medierna som "jungfrumordet". Men nån jungfru visar det sig att hon verkligen inte var!

Persongalleriet är stort och något svårt att hålla reda på. Många poliser är det och de benämns omväxlande med förnamn eller efternamn. Även många misstänkta hinner det bli som gör att det hel kompliceras när man behöver komma ihåg deras eventuella motiv, alibin mm.

Deckaren är av just den typen som gör att jag inte har så mycket till övers för deckare. Den går ut på att läsaren ska lista ut mördaren, men det är störtomöjligt att innan den allra sista överraskande lilla biten dyker upp 2 sidor från slutet.

Att läsa boken var dock inte helt bortkastat eftersom jag som sagt var verkligen gillar att känna igen mig i miljöer och i verkligheten kunna vandra omkring på gatorna och besöka platserna. Är inte så hemma på Östermalm, men får ta mig några svängar när jag i sommar ändå tänker spendera en del tid i min favoritpark, Humlegården, liggandes på en filt, läsandes nån bok! ;-)

ISBN: 978-91-975888-5-0

Nr 15: "Laxfiske i Jemen" av Paul Torday

2009-06-01T19:42:00.004+02:00

En av mina fådda böcker i Pocket & Trix... :-)

Fiskeriexperten Alfred Jones får en förfrågan huruvida det är lämpligt/möjligt att plantera in lax i Jemen (trodde det stavades Yemen även på svenska). Frågan är så befängd att han knappt bemödar sig med att svara.

En hel del politiska intriger, rävspel, pengar, förhoppningar, drömmar och påtryckningaar gör dock att han åtar sig arbetet med att planera ett projekt där just lax ska planteras in i Jemens vattendrag.

Boken har ett roligt och lite annorlunda upplägg. Vanliga kapitel varvas med emailkonversationer och utdrag ur förhörsprotokoll.

Gillar boken och dess tanke på att "ingenting är omöjligt". Shejk Muhammad har en dröm som han vill uppnå. Han är visserligen rik som ett troll, men använder inte sina pengar för att få som han vill. Pengarna är bara något som kan betala inköp mm som behövs för att driva igenom projektet.

Nej, de som använder sig av påtryckningar och rävspel är istället de brittiska politikerna. Satiren kring detta är påtaglig, mycket underhållande men samtidigt skrämmande. Så klart slår allt tillbaka på de oärliga med en järnnäves kraft!

I bakgrunden finns Alfred Jones iskalla fru som ger mig rysningar! Fy farao vilken stel och vidrig kvinna som utnyttjar hans kärlek!

Boken är både rolig och djupt tänkvärd. Jag gillade verkligen andan av drömmar och kärlek och förfasades över dagens politiska spel.

ISBN: 978-91-7337-055-4

Nr 14: "Toffs bok" av Kalle Dixelius

2009-05-21T14:01:00.004+02:00

Äntligen lite lästa böcker-uppdatering...

Det här är en av de bästa böcker jag nånsin läst. Kvalar in på topp 5 i kategorin "intressant, superskrämmande framtidsskildring" tillsammans med klassiker som "Fahrenheit 451", "A Clockwork Orange" och "I de sista tingens land".

Toff lever i Hornschtull, Stokkolm. Böcker är sedan länge förbjudna. Straffen på att äga en bok, läsa eller skriva är stenhårda. Samhället är uppdelat i knegare, skyfflare och fullmäktige. Tiden är "den mörka tiden". Kunskap om hur man utvinner och använder energi är bortglömd. Många hus är raserade och maten knapp.

Toff hittar papper och en penna. Han börjar skriva, skriva bara för skrivandets skull och för att sortera sina tankar till att börja med. Han träffar Anna. Han blir kär men hon vill först inte veta av honom. Vad han inte vet är att hon är med i ett hemligt sällskap. När hon av misstag får veta att han skriver blir han så småningom upptagen i sällskapet som talar om för honom hur viktigt det är att han fortsätter skriva, skriva för att berätta sin tids historia. Så Toff skriver och han läser en bok. Boken är "Om en pojke" av Nick Hornby. Ingen höglitterär bok i våra ögon kanske, men den lär Toff en del om hur livet varit tidigare, innan "den mörka tiden".

Så småningom påbörjar Toff, Anna, hennes mamma och en vän till dem en vandring genom Sverige till Bassebäck. Det ryktas om att det finns några likasinnade där. Fullmäktige lär inte våga sig dit pga att man tror att där finns radioaktiviet.

Beskrivningarna av ett framtida Stockholm känns trots allt verklighetsnära. Våldet liknar det i "A Clockwork Orange" och är riktigt skrämmande beskrivet. Jag kan riktigt höra hur det låter när ett slag träffar en kropp. Förtvivlan men ändå med en gnutta hopp förmedlas på ett starkt sätt. Jag är helt fascinerad av hur författaren har lyckats få Toffs språk att förändras i takt med att han läser fler böcker. Upplägget i boken är intressant, det föreställer Toffs egna texter med tillhörande kommentarer av en fil dr i svensk historia. Kommentarerna ska ha gjorts efter att Toffs bok har hittats och Toff för längesen är död och tiderna har förändrats.

Boken är riktigt bra rakt igenom, men det är slutet som gör den fantastisk! När jag läste den sista raden kändes det som att nån lyfte upp mig och slängde in mig i en vägg! Vad sjutton var det som hände?! Och helt plötsligt fick boken en mycket starkare och helt annan innebörd!

Tror du på att vi själva skapar vår framtid och kan förändra våra liv så ska du verkligen läsa den här!

ISBN: 978-91-7037-396-1

Stenhög på adrenalin och att kunna allt man vill!

2009-05-07T22:44:00.006+02:00

Tur att träningen går så in i h-sike bra när läsningen sniglar sig fram och skolan känns som århundradets tyngsta ok!

Mitt senaste, och sista, hemliga bokpaket från min HBK anlände härom dagen. En riktigt tjock bok "Shantaram" (som verkar så intressant att inte ens myrstilen på de otaliga sidorna kommer avskräcka mig), en chokladklubba och några småpresenter (hemmagjorda?) var innehållet! Tack för den här tiden!

Träningen då ja...

Min fd kollega har ju då flyttat till andra sidan Atlanten och envisas med att mail- och chatbomba mig med allt vad gymnasterna gör där borta för att jag ska bli peppad och utmanad i min tränarroll. En sak jag fick höra var "de kör 20 benlyft från 90 grader i ribbstol". Ok, benlft kör vi som tokar (för tjejerna vill gärna utmana det svenska rekordet), men inga från 90 grader än. Vi vill ju inte vara sämre så jag säger till tjejerna:
J mailade mig om... osv. Nån som vill pröva?
Alla ville så klart pröva. Jag tänkte att vi börjar väl med 10 st. En av tjejerna kommer fram till mig.
- 10 var ju inte ens jobbigt. Man blir väl inget stark av det!? Får jag göra 20?
- Visst, säger jag och tänker att hon går väl bort och gör 10 till. Men nej, nej, hon körde 20 till!
Efter all styrketräning var klar ville hon ju gärna att jag skulle kolla noga så att de verkligen var godkända (spikraka ben och inget vila emellan). Hon kör på och kommer fram till mig efteråt.
- Jag orkade visst bara 15 nu (vilket väl kan räknas som godkänt eftersom hon sammanlagt har gjort 45!!). Flämt, flämt. Du måste hälsa J att jag är redo för utmaningen vilken dag som helst!

Idag ramlade en av tjejerna ner från bommen (den där "pinnen" man balanserar på) och drämde låret i. Det gör ont, riktigt ont, kan jag lova. Hon var så klart ledsen en liten stund, men sen asförbannad för hur kunde hon göra nåt så klantigt som att halka... "Åh, jag var ju inte tillräckligt koncentrerad!" Efter bomträningen gick vi till barr (de där "träpinnarna" man svingar sig i). Hon är på igen och övar på en ny övning. Rätt vad det är klarar hon! Hon blir helt galen av lycka och alla andra var nära nog lika glada som hon. Hon klarade övningen massor med gånger till och dansade mest runt emellan varje försök.
- Oj, säger hon efter en stund. Jag känner inte ens att jag har ont i låret längre!
Nej du, det kallas adrenalinkick...

Av bara rena farten så var det två tjejer till som klarade samma mycket komplicerade övning. När barrträningen är slut så ber den första tjejen om att bara få göra en sista fast jag brukar vara sträng med att de ska köra när säger köra och sluta när jag säger sluta.
- Snälla, låt mig bara få känna en gång till hur det känns att bara flyga upp!
Klart jag gav med mig då!

På slutet sitter vi och pratar lite om träningen. Gillar verkligen de där stunderna av bra samtal som nästan blir som mental träning.
- Åh, jag känner mig helt lycklig inuti! Jag visste inte att jag är så bra!, säger hon som klarade först.
- Härligt, gå nu hem med den känslan idag, säger jag.
- Undrar hur jag nånsin ska kunna somna i kväll...

Samtalet går vidare och alla pratar om hur märklig den där känslan är när kroppen och hjärnan helt plötsligt fungerar så perfekt ihop. Hur man kan öva och öva och kroppen är egentligen helt förberedd för att klara nåt nytt, men att det ändå inte går. Hur man sen på bara ren vilja och rätt inställning kan klara nåt man inte trodde man kunde.
- Ja, det är det som allt handlar om, säger jag. Om man bara vill tillräckligt mycket (och tränar på rätt sätt...) så kan man lära sig allt man vill!
- Neeej...?, säger en tjej tveksamt. Är det säkert?
- Ja!
- Till och med trolla? Alltså på riktigt trolla? Eller flyga?

Ja, det vet jag inte riktigt, men hon har i alla fall satt sina mål högt!

Själv längtar jag redan till morgondagens träning!

Nr 13: "Livet på Scotland Street 44" av Alexander McCall Smith

2009-04-28T20:49:00.003+02:00

Den gode MacCall Smith har gjort det igen! Ytterligare en bok (serie) som filosoferar kring livets små egenheter.

Boken är lagom underhållande och lagom stillsam. Karaktärerna är bra och har många intressanta tankar. Inte en bok som får mig att känna WOW och som lämnar nåt starkt intryck, men en bok jag gillar och som fick mig att må bra. Och det är inte fy skam det!

Pat har tagit ett sabbatsår från pluggandet. Hon flyttar in på Scotland Street 44 i en lägenhet där hon hyr ett rum. Hon delar lägenhet med Bruce som lider av narcissism i sin värsta form! I huset bor också Domenica, en något äldre dam som verkar veta allt om alla i huset. Här finns också 5-årige Bertie som är ett underbarn, åtminstone enligt sin mamma, men helst av allt vill leka med tåg.

Nånstans mitt i berättelsen så försvinner en tavla som återfinns med författaren Ian Rankins hjälp, några förälskelser dyker upp och försvinner och även en bil verkar ha försvunnit.

Det intressantaste med boken är upplägget. Den är från början skriven som en daglig följetong i tidningen The Scotsman!

ISBN: 978-91-7351-332-6

För övrigt går läsningen sjuuukt långsamt just nu ...

Sååå trött, men ändå glad!

2009-04-21T21:49:00.002+02:00

Hur kan det vara möjligt att vara så här trött?! Inte vårtrött eller stresstrött, men totalt fysiskt slut!

Flera veckors förberedelser kulminerade i panik under förra veckan inför den stundande helgens mästerskap. I en idrott där de flesta jobbar ideellt så är det nätter som måste användas till uppgifter utöver det normala. Allt hanns dock med. De utländska gästerna började anlända på torsdagen.

Ibland undrar man över sitt val av idrott. Fem timmar tog det att "duka" hallen med alla redskap och annat... Träningsvärk? Inte farligt alls... Blåmärken? Hm, jepp ungefär överallt...

Upp tidigt på lördagen för att fixa det sista inför tävlingen. Sen var lördagen och söndagen mest ett rus av lycka. Många, långa diskussioner med gamla vänner och en del nya. Min sommar som fram tills nu har verkat lugn med bara ett läger innefattar numer en ev resa till USA för att spana in min gamla kollegas nya träningsfaciliteter, hålla en kurs i Köpenhamn och en kurs på Island! Island älskade jag senast jag var där och danskarna frågade särskilt efter mig så lite smickrad är jag allt... ;-)

Tävlingarna gick fantastiskt med många guld och superpeppiga tjejer. Lagandan var underbar. Så har jag då lyckats lägga grunderna för en nordisk mästarinna i lag... Hihi! Tänker sällan på sånt, men visst är känslan härlig!

Banketten var lyckad och alla delegationer var nöjda med helgen!

Sååå, efter all undanplockning som framkallade mer träningsvärk och nya blåmärken så "gick jag på hörntänderna hem" som en kollega uttryckte det. Vad är det för uttryck??

Mina tjejer var peppade efter att ha sett sina idoler. "Åh, det verkar så härligt att flyga TVÅ varv i luften (=dubbel volt)! Jag längtar tills jag får lära mig det!". Nu förbereder vi oss för vår nästa tävling, bara jag kan hinna få lite sömn innan dess...

Förresten... varför är det alltid norrmännen som är snyggast, trevligast, gladast, pratsammast, charmigast och flirtigast? Kanske borde flytta dit? ;-)

För övrigt fick jag ett mail från min fd kollega (som nu är på andra sidan havet) som fick mig att storböla av varma känslor. Tack, tack, tack för de snälla orden! Ingen har nånsin uppskattat mina insatser som du!

Glädjeämnen

2009-04-07T22:26:00.003+02:00

Saker som gör att mitt liv är på topp nu:

* Våren! Äntligen!!! Från vinterjacka till tunn vårjacka på ett kick. Solsken, grussopning, cykling och uteserveringar. Mmmm...

* Paketet från min hemliga bokkompis! Ett par strumpor, en underbart luktande tvål, en rolig klubba och så "Laxfiske i Jemen" av Paul Torday. Verkar mycket konstig och annorlunda, min HBK verkar ha träffat min smak precis. Tack så mycket! Nu ska jag bara ta tag i mitt läsande.

* Ett paket från Bokfront, "700 dagar i Bagdad" av Laura Macdissi och "Toffs bok" av Kalle Dixelius. "Åh, fy!" sa min bästa kompis när hon läste första meningen på baksidan av "Toffs bok". Tänk att man kan ha så olika smak (i det mesta) och ändå gilla varandra så mycket!

* En mycket inspirerande idé som slog ner i skallen lika häftigt som våren. En idé som kan lyfta den kommunala skolan (i alla fall min) och som mottogs med entusiasm. Nu ska bara "de duktiga flickorna på de höga posterna" (som en förälder kallade min skolledning) övertygas om det fantastiska med idén.

* Kipp-sjukan... Kipp kan mycket väl vara gymnastikens mest tekniskt komplicerade övning, absolut inte den svåraste, men knepig så det räcker. Byta kroppsposition 5 gånger, rotationsriktning två gånger och tempo två gånger. Mina tjejer har varit så nära, så nära i flera veckor. Så äntligen lossnade det! "Jag lovar att rita en teckning åt dig om du klarar nu!", ropade en av tjejerna till en annan. Hon klarade nästan. "Okej, jag ritar tre teckningar till dig om du klarar!". Hon klarade!. Tina skrek och skrattade, tjejerna skrattade, kramades och dansade runt. Hela hallen stannade upp. Så... var det som om det smittade för idag klarade en till. "När man klarar kipp blir man ju stum!", sa hon glädjestrålande. Snart har smittan gått vidare och alla kan!

* En rejäl löneförhöjning!

* En ny kollega som verkar ödmjuk och kunnig. Men jag kommer verkligen att sakna min gamla. Lycka till over there!

* I morgon, en läskig föreställning jag sett fram emot länge.

* Snart en resa söderut för att fira mammas födelsedag och umgås med familjen. Härligt, härligt.

Nr 12: "Chalked up" av Jennifer Sey

2009-03-30T22:04:00.005+02:00

En bok av och om en, får man nog säga, rätt störd tjej som råkade hamna i gymnastikens värld.

Jennifer Sey blev amerikansk mästarinna i gymnastik 1986 och deltog i det amerikansk laget på VM 1985. Hon hade förebilder som Nadia Comaneci, som blev Nadia med hela världen med sina perfekta 10-poängare, och Oxana Omelianchik och hon följde i spåren av Mary Lou Retton som kanske är den amerikanska gymnast som är mest känd för omvärlden.

Jennifer berättar om målmedvetenhet och fantastiska framgångar både i träning och tävling och vilka lyckokänslor detta ger. Men... en stor del av boken handlar om hur olycklig hon kände sig i många stunder. Tidigt i boken berättar hon att det absolut inte är gymnastikens fel att det blev som det blev. Hade det inte varit gymnastiken så hade det varit något annat som "hittat" henne och hennes egenskaper.

Jennifer ställer i alla sammanhang orimliga krav på sig själv. Hon har alltid varit rädd för att andra ska se henne misslyckas. Hon gör vad som helst för att bli omtyckt. Hon är på sätt och vis rädd för sina föräldrar och för övrigt rädd för det mesta. I mina ögon är det mycket märkligt att välja en sport som gymnastik om man är rädd. Det går inte att utöva sporten utan fara om man är rädd. Jag föredrar att fokusera mina tjejer på tanken att om man känner sig rädd/orolig för något så handlar det bara om att man inte är riktigt van vid eller redo för övningen än, inte att man är en rädd person.

Jennifer drabbas av grava ätstörningar. Hon råkar ut för sadistiska tränare. Hon vantrivs i skolan. Hur mycket av allt som hon berättar i boken som är sant debatteras det friskt om. Jag har verkligen ingen aning. Jag tycker att man ska ha i åtanke att hon själv anser sig vara "störd" i mångt och mycket, att allt så klart är hennes upplevelser och att både gymnastiken och barnuppfostran i allmänhet såg annorlunda ut på 70- och 80-talen.

Underbarast i boken är hennes beskrivning av känslan när hon vet att hon kommer att vinna de nationella mästerskapen trots att en gren är kvar, hur hon kan se guldmedaljen hänga framför ögonen. Underbart är också hennes beskrivning av de känslor som kommer av känslan att flyga och att ha total kontroll på sin kropp i luften och göra saker som andra inte ens kan drömma om.

Det vidrigaste jag läste och nu också har sett på youtube är när hon bröt lårbenet på VM 1985! Jag ångrar verkligen att jag såg det...

Sammantaget kan jag säga att hon inte förmedlade en så dålig bild av gymnastiken som jag trodde att hon skulle göra. Det som är dåligt är enskilda personer och situationer. För övrigt bryr jag mig inte så mycket om vad hon förmedlar. Jag vet ju hur det är på riktigt! :-)

ISBN: 978-0-06-135146-4

chalk up
1. To earn or score: chalk up points.
2. To credit or ascribe: Chalk that up to experience.
från http://www.thefreedictionary.com

Chalk (= magnesia, "mange", eg magnesiumkarbonat)= det vita pulver gymnaster har på händer och fötter för att få bättre grepp.
I fredags:
- Tina, vad är "mange" egentligen gjort av?
- Egentligen heter det magnesia eller helt på riktigt heter det magnesiumkarbonat.
- Vad är det då?
- Hehe... (Tina vet inte riktigt hur hon ska förklara det begripligt). Det är en metall som heter magnesium, kol och syre. Ja, som finns i luft vet du.
- Huuur får man in luft i det här?!
- Det kallas kemi. Det är när man tar olika saker och tjofsar ihop så det blir nåt helt annat.

Ha, vad säger ni om den högst vetenskapliga förklaringen? ;-)

Framtida yrkesplaner

2009-03-18T19:58:00.001+01:00

Älskar lunchdiskussionerna i min klass! Igår hamnade vi på framtidsplaner...

- Tina, tror du att jag kommer att få ett jobb när jag blir stor?, frågar E (flicka).
- Ja, det är klart!
- Ja, men jag har ju varit sjuk så länge.
(En vecka är uppenbarligen lång tid i en 9-årings liv.)

- Jag har i alla fall en plan för min framtid!, säger C (pojke).
- Jaha?
- Ja, men du vet ju att S ska bli fotbollsproffs och då ska jag bli hans manager (C har en skada som gör att han aldrig kommer kunna idrotta själv). Om inte det funkar så ska jag bli filmregissör. Om inte det funkar ska jag bli filmrecensent. Om inte det funkar ska jag bli programledare för nåt galet program som Fear Factory eller så. Om inte det funkar ska jag bli aktiemäklare. Om inte det funkar får jag väl ställa mig på MacDonalds.
(Ja, han verkar ju uppenbarligen tänkt igenom det hela!)

- Ja, jag vill i alla fall bli djurvetrinär (finns det några andra??!), säger E som var orolig för att inte få nåt jobb. Eller kanske flygvärdinna så man får åka mycket på semester.
(Aha, den klassiska flickdrömmen lever än).

- Jag ska i alla fall spela i damkronorna, säger M (flicka som är apduktig på hockey... och alla andra idrotter också). Om inte det funkar ska jag jobba i en hockeyaffär. Om inte det heller går så får väl jag också ta MacDonalds.
(Ja, de verkar ju ha full koll på att MacDonalds får lov att vara sista utvägen...)

-Jag ska bli stuntman!, säger O. (pojke)
- Va? det är ju jättefarligt! Tänk om nåt går snett?, säger E.
- Vad ska du bli om det inte funkar då?, frågar C.
- Då tar jag maffialedare!, säger O seriöst och glatt.
- Maffialedare??! Vet du vad de gör med maffialedare som ångrar sig? Slipar bort deras tatueringar med en slipmaskin! En SLIPMASKIN!, skriker C mycket upprörd.
(Underbara framtidsdrömmar... och nån verkar ha fått Svensk Maffia refererad för sig...)

En av mina gympatjejer hade på temat framtida yrkesplaner skrivit: "Jag vet att jag inte kommer att tjäna några pengar på det, men jag ska ändå tävla OS och VM." Bra inställning säger Tina! :-)

Själv kan jag bara minnas att jag drömde om arkeolog och om att jobba i FN-skrapan som liten. Senare ville jag bli fysiker eller geolog! Absolut inte lärare i alla fall! När någon nämnde att det kanske skulle passa mig fanns det stor risk att jag fick ett raseriutbrott! Haha! Trots detta har jag faktiskt aldrig ångrat mig! Har dock tusen drömmar kvar att förverkliga!

Nr 11: "Namedropper" av Emma Forrest

2009-03-15T22:15:00.003+01:00

En bok som bara skriker tonårshopp och tonårsdesperation!

Viva bor med sin homosexuelle morbror. Båda är lika fascinerade av gamla filmstjärnor som t ex Liz Taylor och Sophia Loren. Vivas bästa kvinnliga vän är Treena som är aggressivt vacker. Ingen av dem gillar att vara som andra tonårstjejer i skolan.

Hennes bästa manliga vän är Ray, en rockstjärna som alltid lider av att vara second best efter Skyline. Deras vänskap är nära och otvungen, men lite som syskon går de varandra på nerverna ibland.

Det är slutet på terminen. Viva smiter från pluggandet medan Treena som aldrig funnit det intressant att plugga eller gå i skolan överhuvudtaget helt plötsligt sitter med näsan i skolböckerna.

Ray bjuder med Viva på sin promotionturné i USA för att få henne att glömma den anorektiske och självskärande teknomusikern Drew. I USA visar det sig varför Treena, som också fick hänga med, helt plötsligt börjat plugga. Och kanske är Dillon, sångaren i Skyline, inte riktigt så vidrig som Ray framhållit...

Riktigt bra och härlig bok! Den får mig att minnas hur starkt allt kändes när jag var tonåring. Var jag glad var jag ofantligt glad och skrattade ohämmat, var jag arg så drämde jag i dörrar så tavlorna hoppade ner från väggarna och var jag ledsen så grät jag floder. Samtidigt påminner det mig om att jag är mycket nöjd med att vara i den åldern jag är nu...

Sisyfosarbete, fredagen den 13:e och Melodifestivalen

2009-03-14T22:08:00.002+01:00

(Lunchsnack i torsdags)
- Tina, vet du att jag hörde att det tar 140 år att fylla Globen med en vattenslang.
- Eh, jaha?
- Ja!!! Vem har orkat prova det?!

(By the way, mitt under lektion i fredags)
- Du, öh, jag tror Jason fyller år idag.
- Jason???
- Ja, du vet han motorsågskillen.

När man jobbar med yngre barn så måste associationsförmågan vara på topp eftersom det ibland förutsätts att man ska fatta en massa överhoppade tankeled! Enligt wikipedia har dock Jason i "Fredagen den 13:e" aldrig använt motorsåg, däremot två gånger blivit attackerad av en. Trots detta och att jag heller aldrig sett filmerna så förstod jag! :-)

Melodifestivalen lyckades som vanligt med det den väl är till för... att göra folk upprörda! Några av mina åsikter:
* Petra Mede är Sveriges tråkigaste och menlösaste komiker. En av de sämsta programledarna för Melodifestivalen i modern tid.
* Björn Gustafsson har lämnat ett tomrum efter sig.
* Vackrast låt, vackrast sångröst och absolut vackrast sångare (men nära nog fulast kläder) hade BWO.
* Jag bor alltså i ett land där en stor del av befolkningen tycker att af Ugglas gnälliga låt ska få representera Sverige? Dags att emigrera...
* Chickast var EMD och de kunde gott ha fått vinna.
* Skönast var att Carola verkar ha lagt ner sin Melodifestivalkarriär.
* Pinsammast (enligt mina gympatjejer) var Velvet: "När hon klev ur den där klänningen hade hon bara som trosor på sig!!!"
* Vinnarlåten var helt ok, men hur röstningen för övrigt såg ut var ett skämt!
* För att inte tala om de där duellerna som man inte fattar nåt av.
* Mest underhållande min var Måns Zelmerlöv när han insåg att han inte skulle ha en chans att vinna! Har aldrig fattat grejen med honom, tycker mest att han är trist.

Haha, ni ser! Jag är också upprörd! För övrigt kan jag ta både Danny och Martin om ingen annan vill ha dem (så kanske upprördheten skulle ge med sig)! ;-)

Dålig skola och resor i fantasin

2009-03-10T22:07:00.004+01:00

Blev tvungen att ställa in träningen på torsdag pga att jag ska arbeta kväll på min skola. Många upprörda röster lät sig höras.
- Men åh, vad då? På vår träningsdag?!
- Vad är det för dålig skola? Fattar de inte att gymnastik är MYCKET viktigare?
- Ja, alltså, de kunde väl i alla fall ha tagit en måndag eller en onsdag! (våra träningslediga dagar)
Ska genast framföra dessa tungt vägande argument till min skolledning som precis som vanligt inte har någon som helst uppfattning om vad "i god tid" innebär.

Såg på "Boktokig" om dennes funderingar kring hur man reser i tanken när man läser böcker. Precis så brukar jag tänka! Blev inspirerad att fundera över vart jag rest i tanken hittills i år.

* Först led jag kärlekens kval och förfasades över krig i Irak.
* Sen satt jag i en lekpark på Söder och spanade in en malplacerad liten pojke.
* Efter det gjorde jag en tidsresa långt in i framtiden och vandrade i ett sönderbränt Afrika och längtade efter vatten.
* Sen hamnade jag i nåt litet gudsförgjätet samhälle i svenska ödemarken.
* Därefter fick jag resa till min älskade Skivvärld, hänga på konserter och lyssna på Stenhård Musik.
* Allt jag sen orkade var att ta en stilla, filosoferande semester på en grekisk ö.
* En tripp till Skottland har jag också hunnit med.
* Sen hängde jag med några pårökta dårar i Tensta (var det väl...?)
* Drog till New York och vilade lyckligt i Jack Reachers starka armar.
* Så spenderade jag några sommarnätter på Shetlandsöarna.
* Efter det hängde jag med några rockkändisar i London och Los Angeles. (kommer på bloggen snart)
* Just nu sitter jag fast i en gympahall både i fantasin och verkligheten!

Nr 10: "Vita nätter" av Ann Cleeves

2009-03-06T21:36:00.003+01:00

Boken blev visserligen utläst under sportlovet, men av olika anledningar har jag inte pallat att blogga så mycket i veckan.

Fick "Svart som natten", som är första boken i serien, i sommarlovspresent av en elev för några år sen och den väckte intresset för Cleeves. Har haft både honom och brorsan och fått en bok vid varje terminsslut under ganska många år nu. Föräldrarna, för man får väl anta att det är de som köper böckerna, har hittills lyckats träffa rätt i min boksmak varje gång!

Boken är en form av deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna. Har aldrig varit där, men får ändå en känsla av att författaren har lyckats fånga stämningen väldigt bra. Jag gillar den här typen av deckare bäst, där det inte är brottet, jakten på gärningsmannen och lösningen som står i fokus. Istället är det miljö- och personbeskrivningarna som driver boken framåt.

Perez är polis och har just börjat data en kvinna som varit involverad i ett tidigare fall. Han blir bjuden på hennes konstvernissage. Där utspelar sig en mycket märklig sen. Huvudpersonen i dramat hittas senare död.

På vägen är det fler som dör och mycket grävs fram ur det förflutna. Kanske är det "de vita sommarnätterna" som gör folk alldeles tokiga. Älskar verkligen Perez stillsamma funderingar kring fallet, Shetlandsöarnas karaktär och sitt eventuella förhållande med Fran. Här finns också många tragiska personöden som får mig att fundera kring att verkligen se till att skaffa det liv jag vill ha så jag inte huxflux sitter där och är gammal och undrar vad som hände.

För övrigt kan nämnas att den som designar framsidan till Cleeves böcker är ett geni! Även den här framsidan är mycket talande. Läste på "Svart som natten" att det ska vara fyra fristående delar i serien. Jag måste nog säga att jag inte tycker att de är fristående. Det är många hänvisningar bakåt i tiden i "Vita nätter" som för övrigt nyligen kommit ut i pocket.

Sjukt oflyt och en glad överraskning

2009-03-04T21:16:00.003+01:00

Jaha, så var det dags igen då! Med oflyt alltså. Går ut till bilen igår morse för att åka till jobbet. Den låter som vanligt när jag vrider om nyckeln, men startar inte. Jag oooooorkar inte! Stressade som en tok för att hinna till jobbet. Åka kommunalt över hela stan. Hann med nöd och näppe. Stressade som en dåre efter jobbet för att hinna till träningen. Nånstans där mittemellan hade jag storfight med några av grabbarna i min grannklass som är helt galna och mest tycker att jag är, citat, en j-la bitch, slut citat.

Så, när jag kommer hem, vad finner jag om inte ett härligt, bulligt, lysande grönt paket från min hemlige bokvän! :-) Precis vad som behövdes för att lyfta en galen dag.

Är ni nyfikna på vad som fanns i? Boken var "Life of Pi". Hört den nämnas, men inte känt till den. Baksidestexten verkar mycket lovande. Sen fanns där ett par vackra, sköna, hemmastickade vantar och en smarrig påse med Nöt- och russinmix.

Tack du min hemlige bokvän som gjorde mig på gott humör en eländig tisdag!

Nu hoppas jag på mer flyt... hade i alla fall inte fått parkeringsböter trots att jag stått olagligt så det kanske är en början. Fick också ett upplyftande telefonsamtal på kvällen idag. En kollega, som inte är så snabb i vändningarna alltid (sorry, jag älskar dig men det är sant!) har bokat vårt sommarläger som verkar bli galet bra. Precis intill havet. Härligt, härligt.

Man kan faktiskt klara allt man vill!

2009-02-27T21:10:00.003+01:00

Att ha ont i händerna tillhör en gymnasts vardag. Händerna är alltid fulla av valkar och blåsor och ändå så måste man träna och snurra runt barren. Nu har vi börjat med våra "jättesvängar" som tjejerna älskar, men som sliter mer än nåt annat.

- Åh! Typiskt, nu har jag fått värsta uppkörningen!, säger en av tjejerna. (uppkörning = blåsa som gått upp och det där riktigt tjocka skinnet har gått bort)
- Ok, säg till om du inte kan köra så får vi hoppa över idag, säger Tina.
- Nej, men jag vill och vill så man så kan faktiskt klara allt!, säger tjejen.
- Ja, det kan man, säger en annan tjej. Eller i och för sig, om man har brutit benet kan man nog inte springa även om man vill.
- Nej... fast annars så!
- Ja, annars kan man klara allt!

Jag älskar verkligen deras inställning och nu har vi så mycket nya övningar på gång! Styrketräningen har vi snäppt upp ett rejält steg och jag övervinner mitt dåliga självförtroende för att passa (lyfta gymnaster för att lära sig nya övningar) varje dag.

På bilden jämför en av mina tjejer sina valkar med en klätterinstruktörs. Hon tyckte att han nog trots allt vann över henne...

Pocket & Trix - frågor

2009-02-25T20:07:00.003+01:00

Här kommer mina svar på några frågor som kanske gör det lättare för min hemliga vän i Pocket & Trix! :-)

ALLMÄNNA FRÅGOR OM BÖCKER

Vilken genre tycker du bäst om?
Fantasy är den genren jag älskar och har älskat sen jag började läsa! Science fiction är också en favorit. Läser även gärna thrillers. Men... vad som är min riktigt hemliga passion, oavsett genre, är konstiga och annorlunda böcker. De får gärna vara helpsycho... och det får man tolka som man vill!

Finns det någon genre som du ännu inte testat men som du gärna skulle ge dig på?
Hm, har nog prövat det mesta.

Finns det någon genre som du undviker på liv och död och alltså inte vill få böcker ur?
Alla böcker som har ett uns av 30+ eller typiska chick lit-böcker är inget för mig.

Har du någon favoritförfattare - och saknar du något ur dennes produktion?
Flera favoritförfattare: Douglas Adams (saknar Tedags för dystra själar-serien), Terry Pratchett (saknar inget), Johanne Hildebrandt (saknar inget), Neil Gaiman (saknar några av de nya som bara finns på engelska, Ananasi boys, The graveyard book, Smoke and mirrors, M is for magic, Odd and the frost giants), Lee Child (saknar inget). Har det mesta av mina favoriter, trist svar alltså...

Har du någon författare som du är nyfiken på och gärna vill testa?
Nja, ingen som jag kan komma på. Har just börjat gilla Doris Lessing i och för sig och bara läst Gräset sjunger, Mara och Dann samt Ljuvaste dröm.

Någon författare som du verkligen avskyr och inte alls vill läsa?
Nej, men är inte intresserad av dem som specialiserat sig på 30+ och liknande.

Har du någon lista publicerad någonstans över vilka böcker som du redan äger, månntro?
Nej, ingen ägandelista finns.

Läser du andra språk än svenska?
Engelska och hjälpligt på franska, men engelska och svenska blir bra, tack!

SÄRSKILT FÖR POCKET & TRIX

Te- eller kaffedrickare? Någon speciell sort som du gillar mer än andra?
Dricker gärna både och. Kaffe gillar jag helst starkt och när det gäller te så ogillar jag rött och hatar grönt! Alltså gillar jag bäst det onyttiga, svarta teet!

Äter du godis? Vilken sorts godis föredrar du?
Äter sällan godis, men gillar absolut choklad och saltlakrits.

Är naturgodis sådant som du gillar?
Torkad frukt och nötter är gott!

Är du allergisk mot något?
Div djur, men det spelar väl ingen roll här? ;-)

Har du någon pysslig hobby?
Ingen specifik hobby, men gillar att pyssla.

Sportar du?
Jepp och jag älskar sport!

Gillar du film - i så fall vilken slags film?
Mest av allt action och thrillers, är särskilt svag för äkta Hong Kong-action! Precis som att jag gillar konstiga böcker så gillar jag konstiga filmer. Är inte så mycket för komedi, kostymdrama eller överdrivet kärlekstjafs.

Fyll på med egna upplysningar här, t.ex. favoritfärg, stjärntecken, favoritdjur...
Favoritfärg är rosa, stjärntecken är skorpion, gillar att skriva, teckna och måla, har hål i öronen, använder sällan andra smycken än örhängen... hm, kommer inte på nåt mer just nu! :-)

Nr 9: "Misstaget" av Lee Child

2009-02-24T18:12:00.003+01:00

Tionde boken om Jack Reacher och man skulle kunna tro att jag skulle tröttnat vid det här laget. Men, ack nej, snarare tvärtom! Jag älskar böckerna, författaren och huvudkaraktären mer för varje bok.

Är ju inget stort fan av "Bokrean", men jag måste ju ändå tacka just en bokrea för många år sen att jag upptäckte Lee Childs böcker. Den första boken i serien är "Dollar" och den fanns på en rea. Jag var fast direkt och nu längtar jag efter varje ny bok som ska ges ut på svenska. Man skulle ju kunna tänka sig att jag skulle ta och läsa dem på engelska så skulle jag slippa vänta, fast... det är något visst med att vänta och längta ändå!

Jack Reacher sitter på ett café i New York när han blir vittne till en till synes obetydlig händelse. Innan han vet ordet av är hans tjänster som fd militärpolis efterfrågade av ett privat företag med fd militärer ur specialstyrkor som agerar legosoldater. Ägarens fru med dotter har blivit kidnappade.

Tycker att historien tillhör tiden. Pentagon väljer att köpa in privata tjänster och fd militärer väljer att privatisera sig. Låter som något som händer nu.

På engelska heter den här boken "The Hard Way". Både det namnet och det svenska "Misstaget" passar mycket bra. Läste någon recension där det stod att historien i boken var mycket förutsägbar. Jag tycker att det är precis tvärtom. Historien tar rejäla och oväntade vändningar vid ett flertal tillfällen.

Det jag gillar mest med boken, eller för den delen alla Childs böcker, är att de faktiskt inte är typsikt amerikanska. Visst, Reacher har varit anställd av amerikanska armén och är någon form av superhjälte, men han är inte okritisk till vad amerikanska armén sysslar med och gör med folk. Våldet är rått och äkta. Det är minsann inget amerikansk filmslut där folk reser sig upp gång på gång efter att ha blivit nerslagna. Vidrigast i boken är beskrivningen av den tortyr en man fått utstå i ett afrikansk fängelse där han varje "födelsedag" fick tre val... höger eller vänster?, kortbyxor eller långbyxor? hink med kokande tjära eller inte? Föreställ er själva vad det handlade om...

Jaha ja, blev Reacher hjälte? Självklart. Hittade han nån fantastisk kvinna att idka sexuellt umgänge med? Jepp. Försvann han från jordens yta efter avklarat uppdrag? Absolut. Längtar jag tills nästa bok? Skoja inte!

För dig som gillar bokrean så kan jag säga att jag sett både "Hetta" och "Livvakten" som är nummer fem respektive sex i ordningen!

För mina åsikter om böckerna 4-9 så klicka på Child i listan här intill. Bok 1-3 hade jag läst innan jag startade bloggen.

ISBN: 978-91-7351-318-0

Pocket & Trix

2009-02-24T18:08:00.002+01:00

Varit bortrest några dagar och inte kollat mail. Idag såg jag då att jag hade fått besked om vem jag ska ge presenter i Pocket & Trix. Spännande, bara att sätta i gång och luska efter vilka böcker och lyxartiklar som kan tänkas passa!

Ser fram emot en vår med tre spännande presenter!

Nu kan du väl passa på och bli sjuk om du måste!

2009-02-19T21:41:00.003+01:00

Hm, mitt hälsotillstånd har väl inte varit det bästa sen det nya året såg dagens ljus...

1. Slet av stortånageln i ett felsteg. O nej, jag skämtar inte. Heeeela nageln lossnade långt under nagelbandet. Mycket smärta och en hel del blod.

2. Halsfluss. Hög feber, ont i halsen och antibiotika.

3. Klantade mig rejält och körde en sax genom läppen och upp i näsan. Inte särskilt ont, men massor av blod och blev skiträdd. Stelkrampsspruta.

4. Bihåleinflammation, inflammation i saxsåret i näsan och påbörjad lunginflammation. Galet trött och en envis hosta. Superduperdunderkuren med antibiotika som ska ta bort allt!

Till detta kan ju läggas hela höstens yrselhistoria...

Summa summarum: Ett väl utnyttjat frikort...

Nu tycker jag faktiskt att det räcker! Känner mig friskare nu och smittar ju i alla fall ingen eftersom antibiotikan kickat in. Var på träningen idag. Har varit försiktig med att passa (lyfta och hålla i gymnaster som ska lära sig exempelvis volter). Mycket trist tycker tjejerna eftersom de just nu tycker att det är superkul att få snurra runt. Tjejerna gillar inte när jag blir sjuk eftersom träningen blir inställd. Nu ska vi ha ett par dagars ledigt över helgen innan vi kör i gång med sportlovsträningen.
"Men Tina, idag kan du väl i alla fall passa? Nu gör det ju inget om du blir sjuk när det ändå inte är någon träning i några dagar!"

En annan omtänksam kommentar jag fick av en elev i skolan, i 3:an, i fredags när jag klev upp på en stol för att fixa nåt:
- Tina, du vet väl att det är fredagen den 13:e idag? Du kanske borde tänka dig liiite för.

Samma flickas kommentar dagen med saxen:
- Men! Du som brukar vara så smart!

Ska jag ta det som en komplimang eller?

Nu väntar i alla fall sportlov och lite samvaro med familjen!

Nr 8: "Still" av Hassan Loo Sattarvandi

2009-02-17T21:35:00.003+01:00

Vilken shitty bok!!!

Boken utspelar sig i Hagalund, en förort till Stockholm. Här hänger Nemo och hans kompisar dag ut och dag in. De 1. dricker sprit, röker hasch och allt annat de kan komma över, tar rohypnol, tar (?) bongen 2. slåss och 3. använder alla könsord och svordomar som finns i alla tänkbara kränkande kombinationer.

Mitt största problem med boken var att jag inte förstår vem som är mottagaren. Är det skrivet för de som är som huvudpersonen? Verkar inte så troligt att folk som är ständigt väck på droger och helst vill slåss skulle välja att läsa en sån här bok. För de som lever i förorten överhuvudtaget? Nej, tror nog inte att det intresserar dem att se sin hemmiljö så negativt framställd. För de som inte lever i förorten, men behöver vakna upp och fatta hur det är? Kanske, men i så fall går det verkligen inte hem...

Boken har ingen direkt handling, allt verkar mest vara ett drogtöcken och många situationer beskrivs om och om igen. Det finns inte en enda punkt i hela boken, allt är skrivet som löpande text, tom med dialogerna som är insprängda i texten med kursiv stil. Personerna pratar på "Rinkebysvenska" (får man ens säga så längre?) och jag känner verkligen inte till alla ord. Mycket är du, hon eller han och det gör det svårt att fatta vem det snackas om.

Det finns några saker som möjligen skulle kunna rädda boken undan en total sågning av mig. De fullständigt vidriga beskrivningarna av slagsmålen är mycket verklighetstrogna och känns äkta. Nånstans pockar också boken på min åsikt om att segregationen i samhället måste upphöra.

Varför läste jag klart boken? Trodde att den skulle lyfta sig och ge mig nåt mer att tänka på. Kommer jag att ha glömt boken i morgon? Ja, eller senast i övermorgon. Kommer du att vara en lyckligare människa om du inte läser boken? Förmodligen eftersom du då kan ha ägnat motsvarande tid det tar att läsa boken till något som stimulerar dig!

ISBN: 978-91-0-011513-5

Nu går jag till sängs med min superhjälte, Jack Reacher, vilket kommer att göra mig till en lyckligare människa!

Nr 7: "Filosofiska Söndagsklubben" av Alexander McCall Smith

2009-02-04T19:59:00.003+01:00

Fastnade för titeln på den här boken för några år sen när den boostades (finns det ordet ens?, inte på SAOL i alla fall..) på insidan av en av Damernas Detektivbyrå-böckerna jag läste då. Nu är det två år sen den kom på svenska och först nu blev det av att jag läste den!

Precis som Mma Ramotswe så är huvudpersonen i den här boken, Isabel, en mycket stark kvinna med intressanta tankegångar. Fantastiskt bra gjort av en man, McCall Smith alltså, att skriva så bra kvinnoporträtt.

Isabel är en medelålderskvinna som lever gott på ett arv. Hon fördriver tiden med att granska artiklar till en filosofisk tidsskrift, "Praktiskt tillämpad etik", gå på gallerier, konserter samt äta lunch med sin brorsdotter.

Huvudhandlingen i boken kretsar kring att Isabel råkar se en man falla från balkongen i en konsertlokal och avlida. Hon blir fundersam över huruvida han verkligen föll eller om det kan ha varit så att han blev knuffad. Detta är visserligen det som driver bokens handling framåt, men jag gillar även de moraliska dilemman som omnämns och ibland diskuteras i olika sammanhang.

Håller med Isabel om att det enklaste, men sällan det mest rätta, är att vända ryggen till och inte "lägga sig i". Men vad gör man om:
* Du får veta att en nära väns/släktings pojkvän/flickvän är otrogen? Berättar du det och riskerar att krossa hans/hennes hjärta eller ska han/hon få upptäcka det själv?
* Om ett barn bär på en dödlig, ärftlig sjukdom, som bara förs vidare om båda föräldrarna är bärare av den, ska man då berätta att mannen omöjligtvis kan vara fadern? Kanske krossar man deras äktenskap, men ska mannen behöva leva i tron att han fört vidare en dödlig sjukdom till ett barn?

Inget, förutom ett, av de moraliska dilemmorna i boken är lätta att ta ställning till. Vilket var då lätt? Ska du berätta för din älskare att han inte tillfredsställer dig? Nej, tycker Isabel, för det skulle verkligen såra honom. Jaha? Men hur kul är det att leva tillsammans med nån som inte tillfredsställer dig? Nej, för Guds skull: prata om såna saker!!! Annars får du faktiskt skylla dig själv...

Bokens lite stillsamma (är tydligen inne i ett stillsamt flow nu) småstadsliv med lugna dagar innehållande en massa läsande och skrivande tilltalar mig enormt. Jag kommer defintivt att läsa de efterföljande böckerna i serien! Jag tror dock att jag hade fått ännu mer ut av boken om jag känt till skotska konstnärer och författare.

ISBN: 91-7130-149-6

Fel i huvudet eller vad är problemet?!

2009-02-02T19:19:00.002+01:00

Läste att nån framtidsforskare siade att 2009 skulle bli året när vi skulle börja lämna egoismen för kollektivismen. Det ser jag verkligen fram emot!

När jag tittar tillbaka ett antal år så kan jag se att det är just egoismen som är ett av de stora problemen i skolan. Många barn tycks leva i villfarelsen att de existerar själva, som en ensam stjärna i en stor rymd. Människor är sociala varelser och vi blir de vi blir och agerar som vi gör i samspel med andra människor. Utan relationer skulle vi göra som de rumänska barnhemsbarnen för ett antal år sen (kanske nu också), nämligen dö!

Vad är det som har lett fram till att ett barn, 10 år, kan svara en vuxen "Det är ett fritt land. Jag får göra som jag vill!" när han ombeds vara tyst för att inte störa en genomgång i klassrummet? Eller ett annat att hötta med knytnäven åt mig och skrika "Nu håller du käften din j-la bitch!" när jag bad honom gå ut ur klassrummet för ungefär 5:e gången (han hör hemma i ett annat klassrum)?

Otaliga är de gånger när jag har befunnit mig i situationer där jag blivit tvungen att argumentera emot saker som "jag får göra vad jag vill", "jag behöver inte bry mig om vad du säger" och "du bestämmer inte över mig". I min värld bestämmer vuxna över barn och barn behöver göra som vuxna säger! Särskilt när det är fråga om att man är en person i en grupp. Men, kanske har jag fel... Nej, jag vägrar tro det.

Ställer mig ofta frågan om varför många barn ska bli lidande, kränkta och få sin utbildning gravt försämrad samt se sina lärare bli kränkta, pga några få elever. Denna fråga har jag aldrig något svar på eftersom jag inte tror att man löser några problem med att "skicka iväg" de som stör. Däremot kanske det är en lösning att tillfälligt "lyfta ur" det störande barnet ur den situation som kanske skapar eller i alla fall förstorar problemen, nämligen klassrumssituationen.

Några saker är jag i alla fall på det klara med:
* Blanda in och ordentligt oroa föräldrarna till de här barnen. Situationen kanske är svår hemma, men den blir inte bättre av att jag är förstående och slätar över. Nej, tala om att barnet kanske faktiskt begår ett brott som är straffbart (våld, kränkning) och att han/hon inte kommer att uppnå skolans mål!
* I hur många fall som helst så handlar det om barn som kommit på efterkälken, kanske har läs- och skrivsvårigheter, och nu gör allt för att dölja sina problem och av avundsjuka stör/kränker de som inte har det lika svårt i skolsituationen.
* Polisanmäl! Soc. anmäl! Ett brott är ett brott och det är faktiskt också ett brott av oss vuxna att inte anmäla.
* Du måste ha en relation till eleverna och visa att du gillar dem. De kan läsa dig som en öppen bok.
* Betyg i tidig ålder skulle hjälpa många (inte alla) av de här barnen och föräldrarna att fatta allvaret i att "slösa bort" sin tid i skolan och inte göra det man ska.
* Stabiltitet är a och o. Lärarbyten och många vuxna inne i klassrummet kan skapa problem av gigantformat. Otrygga barn mår inte direkt bättre av relationer som inte varar åtminstone ett tag.
* Ge för tusan inte upp de här barnen! Jag har hört vuxna säga "Vi får nog se honom/henne som förlorad." Va? Är ni helt från vettet?! Som om inte barnet skulle kunna känna av den inställningen...
* Nånstans måste vi dock inse att vi inte kan hjälpa alla inom skolans ramar. De som så småningom blir vuxna med t ex psykiska störningar har ju varit barn och hade förmodligen mått bättre om de fått adekvat hjälp!

Om du efter min utläggning tror att stökigt överallt i den svenska skolan så ska jag komma med ett scoop!
Situationen är sanslöst beroende av vilken lärare som står där längst fram! En välfungerande klass är aldrig, aldrig tur! Det är hårt arbete som ligger bakom. Därmed sagt att jag sett både det ena och det andra: lärare som vänt på helt omöjliga situationer och lärare som skapat så stora problem att allt gått över styr... Sen finns det lättare och svårare utgångssituationer.

Dock undrar jag fortfarande över hur jag kunde få just "Nu håller du käften din j-la bitch!" i ansiktet av en 10-åring idag! Jaja, snacket med föräldrarna efteråt gick bra och de var helt inne på min linje så vi får väl se i morgon! :-)

Nr 6: "Manolis mopeder" av Jan Henrik Swahn

2009-02-01T18:14:00.003+01:00

Aha, 6 böcker i januari. Inte illa! 2 bättre än i fjol, men det lär väl snart jämna ut sig...

Ibland blir jag så där riktigt sugen på att läsa riktigt stillsamma romaner som filosoferar över livet. Läste på baksidan på denna, och det var en sån!

Manolis bor på en grekisk ö. På ålderns höst sitter han i sin kalivin och på byns lilla pub och ser tillbaka på sitt liv. Vad hade hänt om han valt att köpa en åsna istället för en moped i sin ungdom? Hur kom det sig att han och hans fru gled isär så till den milda grad att de nu knappt pratar och än mindre ses? Har det att göra med sonen som körde ihjäl sig på en av de kurviga vägarna på ön? Vad kommer hända när byns pub läggs ner och nytt byggs som bara är till för turisterna.

Swahn har verkligen lyckats fånga den där stillsamheten på ett bra sätt. Boken och Manolis liv är lite vemodiga, men ändå vackra. Kanske finns Manolis på den ön där Swahn är bosatt om somrarna.

Åh, då kommer jag genast att tänka på en av mina drömmar... att sitta i en liten stuga vid Medelhavet eller Atlanten och skriva, skriva, skriva!

ISBN: 978-91-0-011629-3

Blev också sugen på en annan bok av Swahn, "Lingonkungen". Nån som vet nåt?

Nr 5: "Levande musik" av Terry Pratchett

2009-01-31T19:34:00.005+01:00

Pratchett, Pratchett, den gamle gode Pratchett, en man att lita på!

Att läsa en bok (den 15:e för min del) om Skivvärlden är som sjunka ner i varmt bad. Avslappnade, hemtamt och njutbart. Det språk han, och översättaren, använder är humoristiskt och finurligt och jag bara älskar det!

På insidan av pärmen i "Levande musik" kan man läsa:
"Skivvärlden är vår egen verklighet sedd i en skrattspegel och Pratchett skriver om livet, både som det är och som det borde vara. Han använder sig av fantasyns klichéer för att skapa en bitsk men ändå kärleksfull satir över vår egen tid, sprängfylld av referenser till litteratur, filosofi, religion och mycket annat."
En mycket bra beskrivning tycker jag!

"Levande musik" handlar om musikern Imp y Celyn (=skott av järnek på walesiska= bud of holly på engelska= Buddy Holly) som reser till Ankh Morpork för att få spela sin harpmusik. Istället råkar han på trollet Lias (som byter namn till Cliff) och dvärgen Glud och startar ett band som spelar Stenhård Musik. De spelar låtar som "En Trappstege Till Himlen", "Gå Inte På Mina Nya Blå Kängor" och "Slå På Stenar Runt Blomsteruret". De blir omåttligt populära, tom trollkarlarna på Osynliga Universitetet börjar klä sig i långa skinnrockar och ha spetsiga frisyrer istället för spetsiga hattar. De får en skum manager på halsen, hysteriska fans kastar upp sina underkläder på scen (istället för yxor o dyl som är sed i Ankh Morpork), de drar på turné och ger en gigantisk gratiskonsert i en stor park utanför Ankh Morpork.

Ja, ni hör själva att det är lite som en skrattspegel av vår egen verklighet och att Pratchett verkligen leker med språket!

Till råga på allt blir Döden deprimerad och tar värvning i Klatchiska Främlingslegionen för att glömma sin plikt. Hans barnbarn Susan blir tvungen att ta över "plikten". O JA, DÖDEN HAR ETT BARNBARN! I nån tidgare bok adpterade han en tonårsflicka som blev kär i Dödens lärling och sedermera fick Susan, e flicka de hittills har försökt hålla så långt borta från mysterier och så nära verklig logik som möjligt. Men, är man Dödens barnbarn så är man... I jakten på att hitta sin morfar träffar hon Buddy (Imp y Celyn) och blir nog allt lite förälskad i honom!

Har du inte läst något om Skivvärlden innan så är det dags att börja nu. Jag lovar många underhållande timmar!

Nr 4: "Dimridåer" av svenska folket

2009-01-21T22:26:00.004+01:00

För ett tag sedan anordnade Månpocket en form av romantävling på www.ordetarfritt.se. Jag kollade in projeketet då och funderade väl kansek på att skicka in ett bidrag. Nu så här i efterhand är jag glad att jag inte gjorde det.

"Dimridåer" blev resultatet av projektet/tävlingen. Det är en bok med 10 kapitel där det är en, eller ibland två, författare per kapitel. Boken är en kriminalroman som utspelar sig i Svedås, en mindre svensk stad.

Idén är kul, som projekt, men som bok? Nja... Den är visserligen lite spännande, men det är billiga spänningsinslag. Jag tycker också att det är lite halvjobbigt att läsa när detaljer blir "överbeskrivna" och där saker planteras men aldrig används senare i historien. Så mycket kriminalroman blev det inte, däremot en komplicerad släkthistoria där det till slut var svårt att hålla reda på vem som var vem.

Om boken var dålig? Nej, inte direkt, men det är ingen jag kommer att ta med på min topplista direkt.

Varför är jag glad att jag inte var med då? Kollade in hemsidan nu igen och insåg att man hade väldigt lite frihet. Persongalleriet var extremt detaljerat och omfattande. Även miljöbeskrivningen var allt för detaljerad för min smak. Nej, jag gillar mer frihet! Men som sagt var, ett kul projekt!

ISBN: 978-91-7001-638-7

Nr 3: "Mara och Dann" av Doris Lessing

2009-01-19T19:12:00.005+01:00

Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig! Läste Lessings "Gräset sjunger" på högstadiet och hatade den. Fick "Ljuvaste dröm" i födelsedagspresent 2007 och insåg att hon minsann hade en del vettigt att säga om livet. Och så nu... helt förälskad i Mara och Dann!

I mina ögon en mycket ovanlig bok och helt i min smak. Nära nog lite sci-fi över den.

Mara och Dann lever i ett framtida Afrika (kallat Ifrik). Vår egen tid har sedan mycket länge passerat förbi, klimatförändringarna är enorma och människor lever i mångt och mycket som i vår tids historia. En ny istid har lagt hela Europa under is och torrlagt Medelhavet (Mellanhavet). Syskonen Mara och Dann växer upp i södra eller mellersta delarna av Ifrik. Där råder oroligheter och ständig torka. En natt när de är mycket små förs de bort och tvingas glömma sina riktiga namn och pga sin betydelse för samhället.

Boken handlar sedan om deras resa mot norr, "ständigt detta norr" som Mara uttrycker det. Den handlar om syskonkärlek, kampen för att överleva, vad som blir viktigt när människosläktet håller på att gå under och jakten på kunskap. Mara är en otroligt fängslande person som ständigt vill lära sig mer. Hon fascineras av "de uråldriga folken" (förmodligen bla vi).
"Det här var människor som inte funderade över vilka konsekvenser deras handlingar skulle få. De utrotade djur. De förgiftade fisken i havet. De högg ner träd så att land efter land där det tidigare funnits skog blev ofruktbara eller förvandlades till öken. Det var förmodligen något fel på deras hjärnor."

Miljöerna och personernas känslor är så bra beskrivna att jag verkligen kan känna Maras ständiga törst när det inte finns något vatten och jag får panik av de öde landskapen där solen ständigt bränner och man måste akta sig för skorpioner stora som hundar.

Kort sagt en fantastiskt bra bok som kommer dyka upp i mina tankar länge framöver!

ISBN: 91-37-11614-2

I en värld av kaos...

2009-01-13T22:41:00.002+01:00

... och där funderingar kring stora förändringar i framtiden får min mage att hicka till kan ett värmande ord vara det som ger mig självförtroende nog att tro att jag gör rätt val.

"Du är redan bäst!" stod det i ett mail jag fick idag.

"Gud vad fina dina flickor är!" fick jag som kommentar av en tränare jag beundrar mycket idag.

Somnar med lugn och ro i hjärtat idag.

Nr 2: "Invasion" av Jonas Hassen Khemiri

2009-01-11T18:32:00.005+01:00

Förälskade mig i Khemiris sätt att skriva redan i "Ett öga rött". Har förstått att det är så, antingen älskar man hans sätt att skriva eller också förstår man inte varför det ska skrivas på "Rinkebysvenska". Jag tycker att det ger själ åt hans berättelser.

Den här boken är en mix av allt möjligt, noveller, kåserier och teaterpjäser. Här finns barndomslekarna där klätterställningen blev en drake. Vanja som blir utsparkad av sin fru och sover i Parkleken. Mötet med kufen i klassen många år efter avslutad skolgång, frågan är bara vem som faktiskt var kufen. Den fantastiskt roliga, men lite bisarra beskrivningen av Sverige i "Nationaltång". Tonåringarna som gör en egen version av Strindbergs Ett drömspel medans deras teaterlärare drömmer om att vinna en Oscarsstatyett. Och så förstås historien om Abulkasem, var det en person eller ett ord...?

Så här kan man tänka på Sverige och svenskar:
"Kossan är deras nationaldjur. En vanlig mataffär har i genomsnitt 25 stycken olika sorters mjölk."
"Dom är så ärliga så att man blir mörkrädd."
"Statistik visar att de vanligaste tatueringarna föreställer antingen ett asiatiskt tecken (kvinnor) eller ett hockeylags maskot (män).
"Alla kiosker och de flesta låssmeder säljer spelkort med kungafamiljen på."

Det mesta i boken är roligt och träffsäkert, inte alls så ångestskapande som "Montecore". Tror jag ska försöka hitta nån föreläsning med Khemiri och gå på den. Han verkar vara min type of guy med sitt sätt att leka med språket!

Dagens träning

2009-01-08T21:05:00.005+01:00

Första träningen efter ett (för långt) uppehåll. Alla hade gjort min styrketräningsplanering varje dag och var i fin form!

Träningen är nästan slut. Mina tjejer sitter och stretchar. Jag har några minuter att stå och prata med min kollega.
F, 7 år, kommer fram.
- Hm (hon börjar oftast sina meningar med hm), vad ska jag göra nu?
- Har du stretchat klart?
- Ja, jag har stretchat allt som finns i kroppen.
- Axlar också, både bakåt och framåt? Tår? Baksida lår? Suttit skräddare?
- Ja, jag säger ju att jag har stretchat allt som finns. Vad ska jag göra då?
- Sitt du ner och koppla av en stund.

Hon går iväg och jag återupptar konversationen med min kollega. Efter 2 sekunder är dock F tillbaka eftersom koppla av inte riktigt är hennes grej.
- Hm, finns det inget man kan få göra?
- Som vad?

Hon går iväg och tänker lite. Kommer tillbaka igen.
- Hm, kan jag få öva handvolt?

Jag tänker en stund och säger att hon gärna får öva handvolt om hon hittar en plats där hon inte är vägen.

Hon går och övar (=kör tills svetten rinner och håret står på ända). Kommer tillbaka igen.

- *Flämt, flämt, flämt* Hm, får man plinga (ringa i en klocka så att hela hallen stannar upp och applåderar vad man just klarat för första gången) om man klarar?
- Ja, jo..., säger jag och vänder mig till min kollega.

- Ja, h-e gud hon kan väl få pröva. Men klara? Ja, om några månader kanske... (vi prövade övningen för första gången strax innan jul)

F kör som en galning och jag ger lite glada tillrop som "ta i mer" och liknande. Hon kommer springande igen.

- *FLÄMT, FLÄMT, FLÄMT* Hm, ska man liksom studsa upp med ett eller två ben?
- Det spelar ingen roll, säger jag. Det är två olika sorters handvolt.

Hon springer och övar igen, men är strax tillbaka..

- FLÄÄÄÄMT, FLÄÄÄÄMT, FLÄÄÄÄMT* Jo, hm, kan jag få nåt tips?
- Ja..., säger jag tveksamt och funderar på om hon verkligen kommer att fatta den tekniska beskrivning som måste till för att fatta alla gympaövningar). När du sätter ner händerna i mattan så måste du titta ner i mattan och sen fortsätta titta efter mattan ända tills du står upp.
- Okej!

Hon springer iväg och klarar genast övningen! Inte med tur, som att hon klarar en, utan hur många som helst på raken. Och för er som vet nåt om handvolt: jag godkänner inga j-kla landa på fötter men sitta på huk-handvolter. Nä! Höften i korrekt position, armarna vid öronen hela tiden, raka armar, raka ben, öppen axel... ;-) Så klart fick hon "plinga". Kommentaren efteråt:
- Hm, det är faktiskt lätt med gympa.

Ja, om gör exakt som sin tränare säger så är det lätt!

Fatta hur härligt det är att se nån brinna så fullständigt för det hon gör! Glädjen strålar ur henne som från ett helt kärnkraftverk. Om man kollar på henne så skulle man kunna tro att gympa är en konditionssport eftersom svetten alltid rinner från henne och hon flåsar när hon pratar med mig. Tiden som ovanstående pågick var ungefär 5 minuter. Jag skämtar inte om jag säger att hon hann med 50 handvolter!

Den som tränar mest blir bäst!

Eller ja, den som är minst skadad blir bäst konstaterade vi på helgens läger och började fundera på om vi skulle vila våra landslagstjejer i form och inte låta dem träna nåt alls förrän de är seniorer... ;-)

Ferrari (på bilden) har nog dock inte varit så mycket för att vila i sina dar...

Skrivpuff, utmaning 1 - 15 förändringar

2009-01-05T23:27:00.003+01:00

Hittade en kul sida! Kanske vill du också pröva...

Här kommer min historia. Vill du veta vilka 15 förändringar jag valde, så kolla kommentarerna.

Nån ordning måste det väl ändå kunna bli i den här världen! Hur det nu hade blivit så satt jag äntligen i toppen av hierarkin och här skulle det införas förändringar.

- Vem har mest inflytande?, hade jag frågat min vän en dag.
- Inflytande? Hur menar du?
- Ja, men asså, vem bestämmer mest?, förtydligade jag.
- Tja, det är väl politikerna eller nåt.

Tanken var väckt och mitt mål satt. Vägen skulle bli lång och hård, men en dag skulle jag vara den som fattade besluten.
- Eller vadå, lång och hård förresten, tänkte jag. En och annan genväg finns det väl ändå?

Med plastikkirurgi, bantningpiller, hårfärg och extensions kommer man långt. Min puckel, som sitter strax ovanför ena skuldran, är jag dock så fäst vid så den valde jag att behålla.
- Ah ja, det är väl bra om man ser ut lite som vanliga, fattiga människor så kanske man vinner en röst eller två på det, tänkte jag.
Kostsamt kanske ni tänker, men ingen fara på taket. jag passade på att höra av mig till min gamla, senila faster som är rik som ett troll. Hon har ju ändå ingen nytta av pengarna och blev ju glad över att se mig, så det var ju så att säga som att slå två flugor i en smäll.

Vidare ringde jag upp en gammal vän som sitter i högskolestyrelsen. Eller ja, vän och vän, han bodde granne med mig som liten och trots att han var smartast i klassen gick det alltid att lura av honom lördagsgodiset. Åtminstone om man hotade med stryk. Efter att jag presenterat mig var han inte sen att erbjuda sina tjänster. Jag passade på att fråga om hans mamma kände till den där gången han stulit pengar av sin henne för att köpa sprit, söp sig full för att vara en i gänget och spydde i en polisbil. Fast, jag tror inte att det påverkade hans vilja att vara mig till hjälp.

Han skaffade mig det avgångsbetyg från universitetet jag önskat mig och hjälpte mig att få till en C-uppsats i statskunskap som jag kände skulle göra mig gott i min strävan mot politikertoppen. Bara genom att lyssna på honom när han läste upp den för mig måste ha höjt mitt IQ med flera hundra procent och mitt CV såg lysande ut. Ett och annat matnyttigt tips om statspolitik fick jag minsann också. Det som slog mig var att den gemensanna nämnaren för de makthavare som snabbast nåt toppen runt om i världen, var mutor och korruption. Inte mig emot, pengar öppnar alltid dörrar, liksom hot och utpressning.

Resten är historia som man brukar säga. Med min nya look, min charm och min nyförvärvade begåvning så gick saker som på räls. Mitt valmanifest var redan formulerat i tanken, ett rakt och enkelt budskap som gjorde klart att det skulle bli mindre skatter och högre välfärd. För att åstadkomma detta skulle jag behöva fri tillgång till landets ekonomiska reserver samt fri rätt att ändra i grundlagen. Många tyckte att det var ett lågt pris att betala och anammade mitt budskap och nu sitter jag här som partiledare för Sveriges mest framgångsrika parti genom tiderna.

Mitt nya hus i Västindien känns som en belöning för allt mitt hårda arbete. Alla möbler är i massivt regnskogsträ och till fällen nedanför min säng lyckades jag komma över ett skinn av arten röd kinesisk panda, märkligt nog ska det visst vara en av de sista röda pandorna i världen som fått äran att värma mina fötter när jag vaknar på morgonen.

Flera stora förlag har hört av sig och vill att jag ska skriva om hur jag lyckats få så stort inflytande över samhällsavgörande beslut på så kort tid så nu sitter jag här och präntar ner mitt livs historia. Eller ja, jag berättar den för den framgångsrike författare jag stötte på av en slump och som erbjöd sig att skriva ner min berättelse eftersom jag tyckte att det var onödigt att media skulle få se några bilder av honom och en president i en intim situation.

Men nu fick jag en lysande idé! Kanske har en president i ett större land mer inflytande än politiker i toppen av Sverige? Jag tror jag ska kontakta honom för att berätta att jag ogärna ser att media kommer åt de där bilderna!

Nr 1: "Älskade krig" av Johanne Hildebrandt

2009-01-02T17:41:00.004+01:00

Fick nästan panik när jag hörde att Johanne Hildebrandt skulle sluta skriva efter "Fördömd". Hon är min, utan konkurrens, bästa kvinnliga och även bästa svenska författare.

Snubblade för många år sedan över "Blackout" som är hennes debut och en dokumentär om kriget på Balkan. Hade funderat en del över det där kriget, men inte fattat nåt och inte orkat sätta mig in i det. Hon skrev om det på ett sånt sätt att jag genast förstod en massa och dessutom ville veta mer. Det var något så ovanligt som en dokumentär med känsla och hjärta.

Sedan utkom Valhalla-trilogin med "Freja", "Idun" och "Saga". Jag älskar forntiden, asatron och starka, kvinnliga kvinnor så jag var helt såld! Funderar fortfarande på att tatuera ett vildsvinshuvud som tecken på att jag dyrkar Freja!

Gillar dessutom Hildebrandts sätt att ställa vår tids tro över ända. För mig är det viktigt att ifrågasätta religion och även makt och politik.

Jahaja, den här boken då? Jo, Hildebrandt åkte till Irak och det resulterade i den här boken. Den är skönlitterär, men har verklighetsbaserade inslag. Såå, än så länge har hon inspiration kvar att skriva!

Sara har varit en ytlig, hyllad programledare tills hon begick ett socialt övertramp och blev ratad på alla kändisfester. Hånad och nära nog utan pengar får hon ett uppdrag som innebär att åka till Irak och leta upp den man som lämnat henne på värsta tänkbara sätt. Boken är också historien om den svenske man som valt att bli soldat i amerikanska armén och den irakiska kvinna som valt att arbeta för amerikanarna trots att hon vet att det kan ses som ett förräderi.

Det låter som om boken skulle kunna bli enkel. Kändiskåt journalist drar till Irak, lär sig ett och annat om livet, återvänder hem som en annan människa = lyckligt slut. Men... riktigt så enkelt är det inte. Historien tar nya och oväntade vändningar, lycka är inte så enkelt och livet är inte rättvist. Religion (både kristendom och islam) ifrågasätts liksom USA:s handlande och många tankar liknar mina.

Märkligast och ändå vettig, är tanken på hur sex nästan tvångsmässigt kan användas för att känna sig levande, känna sig som en människa när alla känslor trubbats av av hemska upplevelser. Kanske kan det vara så.

Hildebrandt kan konsten att skriva "unputdownable" böcker. Senast igår kväll läste jag alldeles för länge för jag var helt desperat över en händelse som jag ville skulle utvecklas på ett visst sätt. Hon lyckas alltid få mig att gråta floder (börjar bli riktigt gråtmild!) och jag ser alltid mycket tydliga bilder av både personer och miljöer.

Den här gången fick hon mig dessutom att tänka på en person som står mig mycket nära och som arbetat i de senaste decenniernas stora krig; Balkan, Afghanistan och Irak. Varje gång det på nyheterna har nämnts om någon utlänning som dödats eller tillfångatagits har jag varit rädd att det varit han. När min mormor dog flög han hem på ett blixtbesök för begravningen. Han stod där så stor, stark och livserfaren i sin uniform med tårarna strömmandes ner för kinderna. Det var en helt sjuk känsla och jag grät kanske lika mycket för hans skull som för min mormors. Han som sett allt elände du kan tänka dig stod där blottad i sin sorg.

Bokslut 2008 - böcker

2008-12-31T19:40:00.003+01:00

Ojoj! Ett riktigt uselt bokläsarår. Trots detta verkar jag inte ha kommit sist i interna bokligan...

Längsta bok:
"Svarta huset" av Stephen King, 617 sidor. En mycket efterlängtad uppföljare (till "Talismanen") och en fantastisk sådan. Boken kändes inte så lång, men ordentligt tung där den blev läst på stranden med ögonen över kanten flirtandes med maratonkillen. Mest av allt älskade jag motorcykelgänget som fick alla fördomar på skam.

Kortaste bok:
"Ur hand i mun - minnen av en misslyckad början" av Paul Auster. Mycket intressant och tänkvärd om värdet av att kämpa och aldrig ge upp sin dröm.

Mest lästa genre:
"Roman" vann överlägset med 15 böcker. Känns som en alldeles för vid genre så jag kanske ska börja dela upp den. Anmärkningsvärt 1: ingen av dem var historiska romaner i år. Anmärkningsvärt 2: "deckare" kom på andra plats med 7 st. Anmärkningsvärt 3: av någon helt outgrundlig anledning har det bara blivit 3 fantasyböcker i år!

Mest lästa författare:
Stephen King ("Det mörka tornet II: De tre blir dragna", "Svarta huset" och "Allt kan hända"). Endast en författare till ståtar i min lista med mer än en bok, självklart Lee Child. Fick en beskrivning av min bror av en film som väldigt mycket lät som "Livvakten". Är den filmatiserad? I så fall ska jag genast se den.

Antal lästa böcker:
35 st. Inte en enda i september. I särklass flest i juli.

Antal lästa sidor:
10 813. Hm, med tanke på hur få böcker jag läst i år så får väl det räknas som ok. Det är ju ändå nästan 1000 sidor i månaden.

Bästa bok:
Efter mycket omtanke bestämde jag mig för "Hunden i Luanda" av Pepetela. Mycket intressant upplägg, helt konstig och dessutom fick den mig att gråta floder.

Märkligaste bok:
"Vi ses i öknen" av Danny Wattin i stark konkurrens med "Vi i villa" av hans Koppel.

Vidrigaste bok:
"Plus minus noll" av Alexander Skantze.

Mest tankeväckande:
"Respekt" (om Los Angeles gäng) av Carmilla Floyd i konkurrens med "Skyline" (om Sydafrika) av Patricia Schonstein Pinnock.

Märklig känsla det där att läsa igenom årets boklista. Ingen bok har jag glömt handlingen av, men en del var bortglömda tills jag läste listan. Om du inte gör en boklista av dina lästa böcker så rekommenderar jag det! Alla böcker påverkar en och så fort jag läser titeln så vaknar en massa känslor och jag kan genast förflyttas tillbaka till bokens platser och handling...

Hade inga mål för året och tänker inte ha några för nästa! :-)

Nr 35: "Djävulen i spegeln" av Lesley Horton

2008-12-30T21:11:00.004+01:00

Även denna bok lästes (äntligen!) ut under julhelgen.

Är ju inte så värst mycket för deckare, men det finns några författare som jag gillar. Lesley Horton är en av dem. Hon har jobbat som lärare i ett tufft område i England. Hennes böcker handlar ofta om invandrare och tonåringar och det märks att hon är väl insatt i det hon skriver om.

Shayla Richards är född i ett blandäktenskap med en mörkhyad, brittisk, mamma och en pakistansk pappa. Pappan har lämnat familjen och rest till Pakistan och Shayla spårar ur fullständigt. Skolkar, rymmer, snattar och har sex med flertalet män. En dag hittas hon mördad, upplagd på ett altare av sten ute på en hed. Hon har utsatts för brutala sexövergrepp för att sedan kvävas.

Strax innan sin död hade Shayla tagit tillbaka en våldtäktsanmälan mot en av sina lärare. Detta gör förstås att ljuset genast faller på honom.

Boken är skrämmande på många sätt. Även om läraren frias och Shayla faktiskt berättar att han är oskyldig så ser samhället och skolstyrelsen honom som sexförbrytare eller åtminstone en potentiell sådan. En av lärarna på skolan är gift med den polis som utreder mordet på Shayla och på detta ses inte heller med blida ögon av elever och kollegor. Den hets som uppstår i folkgrupper är riktigt läskig. Jag inser att det faktiskt är möjligt att folk i grupp gör saker de aldrig skulle göra eller stå för på egen hand.

I bakgrunden finns också personer som använder sin religion som täckmantel/ursäkt för att misshandla och begå fruktansvärda sexuella övergrepp på minderåriga. Får alltid panik av människor som tar till religionen för att rättfärdiga sitt beteende. Jag är helt övertygad om att det vare sig var islams eller kristendomens urtanke att folk ska straffas, dödas och brutalt våldtas i sin guds namn!

På det hela taget en riktigt bra och vidrig deckare! Titeln förstod jag dock ingenting av...

Tidigare böcker av Horton:
En härva av skuld
Förbjuden mark

ISBN: 978-91-85283-20-0

Nr 34: "K-märkt - en bok om Karlskrona" av Lasse Larsson

2008-12-30T21:01:00.004+01:00

Läsningen har ju nära nog stått stilla. Fick dock ett ryck under julhelgen... Det här var en julklappsbok till föräldrarna.

Historia och hembygdshistoria i synnerhet har alltid intresserat mig (även om jag fick apdåligt betyg i skolan för jag var mer intresserad av personer och miljöer i historien än detaljer som årtal och annat tjafs..).

I den här boken läste jag om en hel del jag redan visste, men jag lärde mig också lite nytt. Jag blev oerhört sugen på att besöka vissa byggnader och utforska dem närmare. Roligt att se att det faktiskt finns mycket bevarat från stadens storhetstid!

Boken var upplagd i kapitel kring olika byggnader som antingen redan är k-märkta eller som författaren tyckte borde bli det. Det berättas också om en del byggnader som aldrig hann räddas undan rivningshysterin under 1900-talets senare hälft, bla den gamla saluhallen där min farmor och farfar fann kärleken!

Psycho start på veckan - ljuvligt slut

2008-12-14T20:03:00.003+01:00

Veckan inleddes med ett möte med en person som har fått för sig att det är en bra idé att anmäla mig till JÄMO. Detta för att det tydligen är kränkande att kalla till ett möte där skolledningen är med. "Alla andra barn och föräldrar behöver inte ha möte med skolledningen." Nähä?? Kanske finns en anledning. Höll mig cool och var queen of ice hela tiden så det gick ändå bra.

Vad händer dagen efter? Jo, en annan förälder kallar mig för rasist för att jag inte har bedömt hennes barn på samma läsnivå som några andra i klassen. Men hallå! Ditt barn är exceptionellt duktig på att läsa för att vara 10 år, men ja, det finns några som har kommit ännu längre.

Tänk att det kan var så lätt att kränka folk. Men att man som lärare kan bli kallad både hora och annat var och varannan dag eller bli nerslagen (jepp, det har jag blivit) är tydligen helt ok...

Vädret har varit supertrist och härom dagen var det väl tur det. Det gav oss nämligen en ursäkt till att ta in barnen från rasten utan att berätta sanningen för dem. Sanningen var att det jönsade runt en snubbe på bygden med ett avsågat hagelgevär. Låter osannolikt, men han blev gripen sen och det är ju riktigt skrämmande när man tänker på hur psyskiskt störd man måste vara för att göra nåt sånt!

Nånstans mitt i veckan där fick en nära vän ett besked som kom som en chock. Nu ska han göra annat här i livet än att coacha med mig och jag kommer att sakna honom varje dag!

Helt förbi av trötthet har jag försökt samla ihop mig för att göra bra träningar. Tur att mina tjejer är de mest fantastiska på den här planeten! I torsdags skickade jag bort dem att öva en sak på trampolinen medan jag själv avslutade på en annan station.
- Hm, tusan, ser riktigt bra ut där nere i hörnet, tänkte jag.
Glider bort dit och får höra:
- Jo, alltså vi hittade den här (en skumgummibit) och tänkte att vi kan hålla fast den mellan fötterna så vi övar oss på att spänna benen bättre.
Trodde hjärtat skulle brista när jag insåg att de inte bara är sanslöst flitiga utan även uppfinningsrika och pedagogiska!
Ingen av dem skulle nånsin komma på tanken att fuska eller inte göra sitt bästa.
- Har du gjort 6 (standardantal...) stycken nu?, frågade jag en tjej som kom fram efter att ha gjort en övning på bom.
- Ja, eller nej... jag gjorde 10 men jag blev inte nöjd med alla.
- Jaså, stod du inte kvar på bommen?
- Jo, men jag tyckte inte att mina ben var helt raka.
Styrketestet förra söndagen talade också sitt tydliga språk med mycket stora framsteg sen senaste testet för någon månad sen.

Så var det då dags för terminens sista tävling. Upp i svinottan igår. Ensam tränare på 9 tjejer som skulle vara på tre olika ställen samtidigt. Kände mig lite lätt svettig först, men insåg snart att det skulle bli hur lugnt som helst. Trots att de bara är 7-8 år så gör de exakt som jag säger, sitter där jag säger, håller sig lugna och presterar på bästa sätt när det är deras tur. Mitt hjärta svällde stort då också.

Till råga på allt träffade jag en vän (hoppar från Västerbron och sover på spikmattor-killen) som sa:
- F-n Tina, jag bara måste flytta till Stockholm!
Jajamensan, det måste du och då ska vi få saker att hända och små gymnaster att flyga!

Idag var det julshow och tjejerna var minst lika fantastiska idag, iklädda sina glittriga dräkter och discokläder körde vi en gympaversion av Mamma Mia. Som min syrra säger: "Det är äkta girlpower förpackat i glitter och trikåer."

Jaha, mer då? Grät en skvätt till Bonde söker fru när gaykillarna var så rara på höskullen. Gaybonden har tydligen blivit mordhotad. Vad är det för fel i huvudet på folk!? Grät ytterligare en skvätt till Idol när Alice morfar står och grinar i direktsändning. Börjar tydligen bli lite blödig... Nånstans mitt i veckan fick jag veta att en nära vän (Arns look alike) som jag älskat som en bror sen vi var 14 eller nåt ska flytta till Jakarta. Åh! I will miss you big time. Jaha ja, och nånstans där på slutet förlorade Sverige VM-guldet eller ska man säga vann VM-silvret? Visst en medalj och nästbäst i världen, men vad är väl silver om man önskar guld...

Nu: Parlamentet och sen sömn för att överleva de sista dagarna innan lovet!

Just det förresten, hittade några böcker som jag blev sugen på. Östermalms-, Södermalms- och Kungsholmsmorden. Gillar när böcker utspelar sig i Stockholm för jag blir så intresserad av att undersöka platserna. Vill fortfarande leta efter "Heden" (Hanteringen av odöda) och tunnlarna och grottorna under Slussen (Röda Vita Rosen) för att se om de verkligen finns.

Förr i tiden

2008-12-06T11:48:00.002+01:00

- Vet du att förr i tiden var de där stora, hårda och helt fyrkantiga, säger en kille i min klass när jag hämtar mitt USB-minne för att spara något han skrivit på datorn.

Ja, vad ska man säga? Allt är relativt...

Nu räcker det...

2008-12-02T21:10:00.002+01:00

...för min del med undersökningar där man måste vara fastspänd!!

Idag har jag mest mått illa på ett "vilja rulla ihop mig till en boll och försvinna bort-sätt" pga gårdagens undersökning, eller ja... en hel utredning var det som tog 3 timmar. Hela alltet gick ut på att provocera fram min yrsel till sin värsta grad.

8.00 kliver jag in på Karolinska. Tror att jag nu har varit på alla sjukhus i Stockholm inom loppet av tre år.

Träffar sköterskan i ett helt normalt rum med sjukhusbrits och skrivbord. Eller vänta lite... vad finns bakom det där draperiet? Aha, ett helt svartmålat rum med en stol som väldigt mycket påminner om min bild av elektriska stolen. Remmarna för att spänna fast handleder, ben, och bröstkorg fanns på plats. Likaså anordningen för att spänna fast huvudet. Till råga på allt kunde man veva ihop stolen så att sidorna klämde stenhårt på låren och armarna. Allt för att man inte ska kunna röra sig en millimeter ens när stolen tippar. Kändes helt normalt faktiskt...

Blir så lämnad ensam instängd i rummet. Sköterskan manövrerar stolen från ett annat rum och jag ska ställa in nån lysande röd linje helt vertikalt. Stolen tippar mer och mer åt först det ena och sen det andra hållet. Jag blir mer och mer yr och tappar helt referensramarna för tid och rum. Så på klockan sen att det gått ungefär en timme. Tur man inte har anlag för klaustrofobi...

Dags för nästa undersökning. Inte obehaglig mer än att jag fick kramp i hela kroppen av att behöva inta märkliga ställningar, typ ligga på rygg och hålla upp huvudet så högt jag kunde i 1 minut i taget. "Men lilla vän du måste slappna av i magen och axlarna." Jaha, och hur f-n har du tänkt att det ska gå till?! Att jag sen hade elektroder kopplade på massor av ställen gjorde bara saken lite mer bisarr.

Men oj, nu fick Tina vila en stund i väntrummet! Hon plockar då fram sin medhavda deckare. Försöker fokusera blicken så pass att hon kan utläsa orden på boksidorna. Men ja, just det... den unga Shayla har just hittats brutalt mördad (och eventuellt sexuellt utnyttjad). Hur dog hon då? Ja, obduktionen visar att hon har märken efter att ha blivit fastspänd och därefter troligen kvävd med en kudde. Uppmuntrande i sammanhanget...

Så var det dags igen. Nu var det time för den undersökningen jag gjort massor av gånger nu. Ligga, jajamensan FASTSPÄND, i en typ tandläkarstol. En cyklopliknande mask för ögonen så man bara ser mörker. Där i finns kameror som registrerar ögonens rörelser. Vad ska man göra då? Jo, lutas bakåt så man hänger halvt upp o ner, skaka allt vad man orkar på huvudet och sen hålla det stilla och stirra rakt ut i mörker. Lite lätt yr nu då...

O så den sista, värst av alla. Fortfarande i lutande stolen med masken på. Slangar in i båda öronen. Sen spolas det först hett vatten och sen kallt vatten rätt in i örat. Kanske 30 sekunder eller så åt gången, men kändes som en evighet. Inte farligt obehgligt alls faktiskt... Detta gick ut på att reta balansorganet. Jaha, och vad hände när vattnet slutade spola? Då kom värsta yrselanfallet så jag höll på att tuppa av. "Oj, du måste tänka på att hålla ögonen öppna och titta stort rakt fram." Ok, du tror inte jag hade gjort det om det inte känts som att golvet försvann under mig?

"Känner du dig ok?", frågar sköterskan innan jag ska gå. "Jajamensan", säger jag och ramlar handlöst in i väggen när jag ska ta på mig kappan. Ramlade även inne på toan sen och höll på att göra ett fint jack i pannan...

Förutom hela grejen med att vara fastspänd och liknande, varför måste de ha små, tjocka datorskärmar med lysande grön text eller grafer? Jag menar, resten av samhället har ju utvecklats en del sen ABC80:ns och Amigans tid.

Dogville, DaVincikoden och Idol... igen

2008-11-23T22:55:00.002+01:00

Såg Dogville igår. Undrar varför det inte blivit av tidigare. Tyckte att den verkade intressant när den kom ut ju. Lååång, men så kändes det inte, trots att jag har så svårt att sitta still länge. Vidrigt, jajamensan nåt så in i h-sike! Blir helt illamående när folk utnyttjar sin makt, högre ställning, nån annans svaghet osv för egen vinnings skull. Ännu värre blir det när man skyller på nåt annat. "Du vet att jag inte vill det här egentligen. Det är för ditt eget bästa, det förstår du väl?", säger en man när han våldtar Grace (Nicole Kidman). Jo, tjena du!! Strange så det stod härliga till var filmen också, helt i min smak alltså! Sen är ju Paul Bettany en personlig favorit...

Bettany, ja. Han kan man se i DaVinci-koden som går på tv nu. Boken var bra, efterföljaren en miljon gånger bättre och filmen helt ok. Det enda felet var just Bettany. Man kan inte låta en sån ljuv person spela en så vidrig roll som Silas! Uppföljaren (eller vad det nu kan kallas) vankas ju på bio nu... eller snart. Har inte full koll.

Äntligen hände det jag har väntat på i hela finalomgången av Idol. Anna åkte ur. Hade jordens längsta sms-konversation med J efteråt. Kort sagt var vi inte riktigt överens där! :-) Jag tycker att hon är så tråkig så klockorna stannar, överdriven i sitt sätt att prata och sjunga och så orkar jag bara inte se de där lipsillsögonen. Han å andra sidan tycker att hon var det bästa han hört i Idol, även jämfört med amerikanska varianten och kan inte förstå att jag älskar Johan. Ok, det är en sångtävling men det är väl en artisttävling också? Som artist måste man ha personlighet och finns det nån med skönare personlighet än Johan? Robin har också artat sig riktigt bra.

Världens bästa textrader just nu: "I wanna have that crazy love, want it runnin' in my blood, want it taking over me...I wanna spend my nights and days between your arms, every day breathing your love. And even in my dreams I wanna be kissin' your lips, baby breathing your love."

Innebandy, gympa och Idol

2008-11-14T21:13:00.002+01:00

Idol... Ja, jag har ju inte gjort nån hemlighet av att jag är överförtjust i Johan Palm. Har alltid varit lite svag för lite förvirrade själar med glimten i ögat och vild frisyr! Idag blev jag dock helt kär i Robin B! Han var så rar när han sjöng med Alice som för övrigt kanske är den som borde vinna. Nu är det bara mina favoriter kvar. Ja, förutom Anna då som är så trist så klockorna stannar. Underhållande att se hur Kevins flickvän satt med världens stelaste leende när han sjöng med Anna och kramade om henne efter. Kan det dessutom ha varit Annas pojkvän som satt och såg aparg ut...

I min klass går det en relativt gravt CP-skadad pojke. Hela skadan, eller hur man nu uttrycker det, sitter i benen. Han har alltså väldigt svårt att springa och röra sig överhuvudtaget. Men tro inte att han låter bli! Nej, jag har aldrig sett någon delta i alla sporter med sån iver. Han ramlar och slår sig illa jämt, men fortsätter kämpa. Kompisarna är urschyssta och låter honom alltid vara med på sina villkor.

På fritids kör de nu en innebandyturnering av gigantformat och han är så klart med, fast han snubblar över klubban och fäller krokben både på sig själv och andra. Idag säger han till mig:
- Vet du vilken tur det var att min mamma hämtade mig igår! (när de blir äldre är det ju inte så vanligt att föräldrarna gör det längre)
- Jaså?
- Ja, för hon fick se mig göra mitt enda mål i innebandy. Ja, alltså det enda jag nånsin gjort!
- Jaha, vad kul!
- Ja, faktiskt det enda målet jag nånsin gjort i någon sport.
Härligt! Han måste ha gått hem med ett hjärta svällande av självkänsla och lycka! Vilken tur att han fick möjlighet att visa det för någon som betyder så mycket för honom.

På gympan går det framåt med stormsteg! Nu är vi precis på väg in i "flygfasen". Volter på trampolin och satsbräda har det varit ett tag nu, men idag gjorde en av mina 7-åringar sin första volt ur barren själv! Lite gympakunskap: Baklängesvolt ur barr=engelsman, framlängesvolt ur barr=fransman! Snart blir det volter på golv, jättesvängar i barr (snurra runt ett helt varv från handstående till handstående) och flickisar på bom! Detta är min favorittid!
- Hm, undrar hur det kommer sig att jag alltid gör rätt?, sa en av mina flickor för ett tag sen.
Ja klura på den du, så får du också en hel mängd självkänsla i bröstet!

Life's not good, life's great! :-D

Som man frågar får man svar...

2008-11-12T19:33:00.002+01:00

Just nu håller vi på med ett arbete om rymden i skolan. Jag har gjort ett arbetshäfte med div uppgifter. Idag fick jag följande i min hand.

Vad skulle du ta med dig om du åkte till månen? Berätta varfär du skulle ta med dig de olika sakerna! (Tina tänker sig svar i stil med mat,vatten, syre och skyddsdräkt med tillhörande förklaringar, men tjejen bäddade in en liten detalj jag inte tänkt på.)
Jag skulle ta med mig mat och vatten annars kan man svälta ihjäl. Godis och läsk annars kanske man blir grinig för där är så grått och tråkigt. Man måste ha med sig en rymddräkt och en rymdhjälm annars kan man frysa ihjäl eller bli för varm och dö. Man måste ha hjälmen för att kunna andas.

Hur skulle du känna dig om du reste till månen? Vad skulle du kunna göra? (Tina tänkte sig här ett enkelt svar om att man känner sig lätt och kan hoppa högt och kasta saker långt. Här tänkte hon lite längre än jag...)
Lätt. Jag kunde bygga ett litet hus av alla stenar som finns där och sen kunde jag sova där. Jag skulle också känna mig tjock med dräkten och som en fårskalle med hjälmen.

Enligt dagens betygskriterier skulle hon kanske få MVG eftersom hon drar egna slutsatser med hjälp av de fakta hon vet och tänker utanför ramarna!

Veckan som gick

2008-11-09T21:54:00.005+01:00

Jobbet
Kul och väldigt inspirerande just nu. Fantastiska elever! Anstränger mig för att köra positiva stilen, berömma allt bra och ignorera eventuellt dåligt beteende. Funkar kanon. Dock har min kollega valt att göra precis tvärtom... kollektiv bestraffning och idiotskälla på alla så att det slutar med att även de oskyldiga kryper ihop och stirrar ner i marken! Hur puckad får man bli?!

Besök
Ett glatt besök norrifrån som fick mig att öppna ögonen och se att jag faktiskt har lyckats med något på träningen! Undvek dock alla diskussioner om hur lämpligt det är att ligga på en spikmatta...

På prov
En ny tjej kom och provtränade med oss. Höll på att svimma när jag såg hennes lår! Hur f-n kan man vara så musklig utan att knappt ha tränat?!

Tävling
Upp i svinottan i lördags för att åka på tävling. Alla mina flickor var superduktiga och gjorde precis vad de skulle, nämligen vara glada och göra sitt bästa! Några medaljer som bonus blev det också!
Dags att köra i gång etapp 2 i träningen!

100 000-tals kilo
- Vad är det där?, frågar tjej nr 1.
- En bygelhäst. Du vet en sån som killarna snurrar och klättrar runt på, förklarar Tina.
- Har de inga mattor runt?, frågar tjej nummer 2.
- Nej, de har lagt två tynger under som man kan landa på så man gör sig riktigt illa, säger tjej nr 1, ler finurligt och syftar på de två 10-kilos tyngder som ligger på golvet intill. (kan man vara så ironisk när man är 8 år?)
Tina förklarar att de brukar hänga i en kedja under bygelhästen för att den ska stå stadigt när killarna kretsar på den.
- Jaha. Men om man väger hundratusentals kilo då? Då räcker det ju inte med bara 20 kilo!, frågar tjej nr 1.
- Fast det är det ju ingen som gör.
- Jo, killarna! Har du inte sett hur mycket muskler de har?
Jo, visserligen...

Världscupen
God vän nr 1 kom hem till mig för att kolla Värdscupen på TV där god vän nr 2 satt i studion och kommenterade. God vän nr 3 var på plats på tävlingen i Tjeckien för att coacha den gymnast som goda vännerna 4 och 5 tränat så bra så hon kom på en 5:e plats i finalen! På det hela taget en trevlig lördagkväll!

Bonde söker fru
Mitt absoluta favorit-reta-upp-mig-på-program just nu. Till alla motståndare till gayäktenskap: Om man kollar på det här programmet så är gay-folk de ENDA som borde få gifta sig! Gaykillarna har supervettiga tankar kring relationer till skillnad från flera andra. Hur f-n kan man säga saker till någon i stil med "Jag valde dig trots dina bilder." och "Du är lite väl knubbig för min smak, men du är ju trevlig." och "Några extra kilon är lättare att bli av med än en skadad personlighet.. Att han sen låter som Babsan och gav alla tjejer varsitt foto av honom själv att ha på nattduksbordet är ju bara för mycket. Unga tjejens killar är typ 22 år och tycker att "det verkligen är dags att slå sig till ro och skaffa familj". Sen är de visserligen rara, men blyga. Vilken hönsgård har blonda bonden lyckats dra hem sen då? Jisses, man hör ju inte vad man tänker. Haha!

Födelsdagsträff
Träffade syrran. Fikade och kollade modellen av hennes helt sinnesjuka gesällprov. Fick en trädgårdsbok i present som uppmuntran till min dröm om att bli trädgårdsmästare. Mysig dag.

Uppmuntring
Fick ett snällt sms som fick mig att le en hel kväll! Tack!

Ont i nacken
Suttit framför datorn och planerat skola hela dagen idag. Nu är jag superredo både för nästa vecka och resten av terminen. Tyvärr fick jag gamnacke på köpet...

Sorgligt
Pratade med pappa idag och fick veta att min fasters man dog i fredags.

Idiotstädat
Lägenheten är nu i totalt topptrim! Härligt att börja en ny vecka så.

Hälsa
Har återupptagit ett mer hälsosamt liv efter sista tidens sjukdom (eller vad man nu ska kalla det). Har tyvärr inte blivit bättre, men går nu på linjen "ignorera allt vad jag orkar" och försöker med mental inställning komma över huvudvärken, tröttheten och yrseln. Promenerat varje morgon innan frukost, vingelcyklat till träningen, promenerat de flesta eftermiddagarna istället för att sova. Dessutom lagat god mat varje dag efter flera nya recept och bara ätit lördagsgodis. Känner mig pigg och energisk. Härligt!

Nr 33: "Zlatan är Zlatan" av Petter Karlsson och Jennifer Wegerup

2008-11-03T17:57:00.005+01:00

Hm, insåg just att den här boken fick det magiska numret... ;-) Intressant att det var just den här. Hihi!

Zlatan har länge varit något av en hjälte för mig. Personer som är väldigt duktiga på det de gör och oerhört dedikerade vinner alltid min respekt och mitt intresse.

Boken är skriven av två journalister. Trots Zlatans dispyter med media så upplever jag att den visar båda sidor av saken. De berättas både om "Doktor Zlatan" och "Mr Imbrahimovì´c".

Jag visste redan tidigare en hel del om hans barndom och skoltillvaro bla för att jag känner en (eller två visade det sig när jag läste boken) som har undervisat honom i skolan. Vad jag inte visste var hur sent han "blommade", hur tanig han var och hur nära det var att ha la av redan i tonåren. Jag visste inte heller vad som sagts om honom på de avlyssnade telefonsamtal som senare fällde flera personer i Juventus för bla mutbrott.

Man behöver inte vara en hejare på fotboll, jag är det inte, för att förstå budskapet i boken, men man behöver förstå drivkraften bakom idrott. Man behöver förstå vad det är som gör att någon står timme ut och timme in, dag ut och dag in på en inhägnad plan och leker och tränar, tränar och leker sin idrott oavsett väder och tid på året. Jag har sett sådana personer och vet att de kan utföra underverk om de bara fortsätter att drömma! I boken pratas också om personer som har jordens talang, men ingen passion. De bara råkar vara bra på sin idrott, eller idrott i allmänhet. Jag har även sett sådana och oavsett graden av talang så kommer de visserligen en bit på väg, men aldrig hela vägen.

Jag önskar att det fanns fler som vågade drömma om att en gång vara bäst i världen! Det är nämligen möjligt.

ISBN: 978-91-7232-115-1

Träning

2008-10-22T20:16:00.002+02:00

Om du vill få en annan typ av kick (se förra inlägget) så kan du ju pröva att vara tränare åt barn. Vet inte hur det är i andra idrotter, men kanske är gympa lite speciellt. Mina 8 tjejer har ju i princip bara mig som tränare och träffar mig redan 12 timmar i veckan.

Tränar man så mycket går utvecklingen snabbt och tjejerna och jag får en väldigt tight relation. Man måste också verkligen älska sin sport passionerat. Jämför jag med mina 9-åringar i skolan så kan de inte ta in en bråkdel av de instruktioner mina 7-åriga gymnaster kan. Man lär sig mycket genom sport som är svårt att få nån annanstans!Ibland märks det dock att de är små och det är bra att bli påmind!

- Men du, F, kan du spagat på höger ben? (jag har inte noterat detta tidigare)
- Du! Jag kan spagat på ALLA mina ben!

- Men åh! Vad är det här? När ska man få börja ta i egentligen?!
Jag har just bett M att ta det lite lugnare så hon klarar sitt tävlingshopp och inte flyger över hela hästen. Det var också hon som tyckte att styrketest var lite lamt.
- Det var ju inte ens jobbigt! Man får ju inte hålla på så länge man vill! 40 sekunder, det är ju INGENTING!
Hm, de flesta brukar vara i det närmaste döda när de maxat brutalbänk eller uppdrag i 40 sekunder...

Stretching kan också upplevas på olika sätt.
- Visst är det konstigt att det liksom tar stopp i en del människors kroppar när de stretchar?
Ja, eller helt normalt faktiskt...

Terminens första tävling på lördag. Gissa om de är laddade?

Välkommen tillbaka!

2008-10-22T19:59:00.004+02:00

Har prövat att börja jobba igen den här veckan. Har du aldrig jobbat med barn så pröva det! Värsta boosten för självförtroendet. Har fått många bevis på att jag varit saknad och efterlängtad. En härlig känsla av att vara behövd och att man kanske gör skillnad för vissa barn.

Galnast var killen som kom och sprang mot mig från andra änden av korridoren. "Shit, han kommer springa omkull mig om han försöker krama mig i den hastigheten tänkte jag!". Men det var inte kramas han tänkt sig. Några meter ifrån mig kastar han sig ner på knä, glider sista biten med armarna ovanför huvudet och skriker "ÄNTLIGEN!". Undrar i hur många yrken man kan väntas få ett sånt bemötande en måndagsmorgon. :-)

Flickorna är lite mer blygsamma, svansar runt, kramas lite och smyger små brev i händerna på mig när ingen ser. Idag låg det huxflux ett litet hemmagjort kuvert på mitt skrivbord. Hade inte sett vem som lagt det där. Läste det på rasten och blev alldeles varm. Ingen avsändare. Men efter rasten var det inte svårt att räkna ut vem det var som lagt det där eftersom hon sökte min ögonkontakt efter bekräftelse.

Sen har jag ju pojken med Asperger. Inga abstrakta begrepp eller icke exakta tidsangivelser här tack!
- Tina, hur länge var du borta?
- I tre veckor (stämde inte exakt, men bättre avrunda än att säga "ungefär"...)
- Hur många dagar är tre veckor?
- Om du räknar skoldagarna så är det 15. Men om du räknar alla dagar så är det 21.
- Alltså hur många dagar är tre veckor? (Ja, ni fattar bekymret va?)
- 21 dagar.
- Hur länge var du sjuk då?
- Lite längre än 3 veckor.
- Alltså 22 dagar då?
- Ja, så kan man säga.
- Jaha, det kändes som evigheten i alla fall!

Asperger eller inte, tid spelar tydligen ingen roll när det handlar om känslor!

Uttalspolisen

2008-10-21T20:22:00.004+02:00

Vet att det blir fel när jag skriver ibland, men i mångt och mycket är jag ändå en nitisk språkpolis. Nu har jag även odlat sidan som uttalspolis!

På en relativt ny reklamradiokanal i Stockholm har man varje morgon en form av nöjessvep där man berättar skvaller om kändisar. Har i flera veckor retat mig på att killen som läser det envisas med att säga David Backham istället för Beckham. Det låter som att han säger Backhand!

I morse slog uppläsaren alla rekord. Robbie Williams har tydligen tackat nej till att delta i filmen "A couple of dicks" (intressant namn...). Uppläsaren uttalar couple som man säger koppel på svenska, alltså "A koppel of dicks"! Dessutom var det nån kändis som hade varit hos sin "teraput", ok det finns ett u med i stavningen men MAN UTTALAR DET INTE SÅ!

Sen har vi den biträdande rektorn på min skola som säger fel på fasta uttryck/talesätt.
Igår fick vi "positiv credit"... Haha! Kan nån ge exempel på negativ credit?
Andra klassiker från denna person är:
"Det är ju inte meningen att ni ska gå på fötterna." Jaha, hur ska vi annars gå tänkte du?
"Jag hörde att den brittiska sommaren är på väg." Ok, men vi andra säger brittsommar!
"Man ska inte dra alla över en kant."
"Jag trodde jag skulle gå upp i linningen".

Behöver jag tillägga att det var min skola som tänkte skicka hem foldern "Handlingsplan för kriser i fickformat" till föräldrar? Men då klev språkpolisen Tina in och sa stopp och belägg!

Nä, nu får jag sluta vara elak! ;-)

I'm not over you

2008-10-19T22:34:00.006+02:00

Såå... ska försöka mig på att jobba i morgon. Passade på att koppla av ordentligt i soffan med böcker o filmer hela helgen. Kanske är jag något så när utvilad i morgon.

Såg "What happens in Vegas" igår. Lite larvig, men riktigt kul! Har älskat Ashton Kutcher sen jag först såg honom i "That 70's show" för många år sen. Han är lite som Matt le Blanc (Joey i vänner), charmör och lite korkad fast ändå inte. Hur kul minspel som helst. I MTV:s "Punk'd" var han också riktigt kul.

Jaja, filmen då? Jo, som sagt var, många goda skratt och lite fint romantisk också. Har fått en ny favoritartist "Carolina Liar" som gör "I'm not over" i filmen. Aldrig hört talas om dem, men sjuuukt bra!

Vill man ha nåt djupare kan man kolla på "Michael Clayton". Bra, men svår film. Typiskt en sån film där man inte kan blinka för då missar man nåt väsentligt. Gillade att slutet inte var så entydigt. George Clooney (som är en fantastisk skådespelare, men i mina ögon inte alls så snygg som många verkar tycka) spelar en "fixare", en person som är mästare på att hjälpa andra ur knipor och rädda deras skinn. Intressant jobb.

Nr 32: "Allt kan hända" av Stephen King

2008-10-15T22:29:00.004+02:00

Så var den äntligen utläst, den gode Kings senaste novellsamling.

Mycket blandad kompott. Några långa, några korta. Några brutala och blodiga, några läskiga och mardrömsframkallande, några vackra.

Han kan konsten att berätta en historia den där mannen! Flera gånger kommer jag på mig själv med att känna lätt panik. Jag har fattat vad som kommer att hända, men vill ändå ändra på historien fast... ändå inte. Som att jag vet vad huvudpersonen i "Vägviruset drar norrut" kommer att se på väggen ovanför soffan. Eller vad som kommer att hända när Al i "En åktur i kulan" bestämmer sig för att lifta. Eller känslan hos mannen som är väg att bli levande obducerad. Huah!

Mest av allt tycker jag om "Elurias små systrar". En vansinnigt vacker kärlekssaga med min hjälte, revolvermannen Roland av Gilead! Roland har sitt egentliga mission i Kings fantasyepos "Det mörka tornet" men det här är en fristående novell om vad han råkade ut för när han nästan blivit uppkäkad av långsamma mutanter och vårdades i ett sjuktält i staden Elurias utkanter. Grejen är bara att sjukssystrarna inte alls vårdade honom...

Roland förälskar sig i den yngsta systern, Jenna, och hon förälskar sig i honom. Hon gör det förbjudna, flyr med honom. Han kysser henne, "att bli kysst så är värt varje plåga". Men, hon har brutit sitt löfte att för alltid tjäna systerskapet... Hon somnar i hans armar medan han kysser henne och morgonen därpå är hon borta. Kvar finns bara hennes kläder och de insekter hon förvandlats till. Som ett sista farväl formar insekterna sig till den hårlock som alltid föll ner i hennes panna och som Roland först förälskat sig i.

Det finns en hel del filosofiska aspekter med i flera av novellerna. Så klart... det är ju King vi snackar om. Som dilemmat att välja mellan sin mors liv eller sitt eget. Som vad egentligen helvetet är, "Jag har hört åsikten att helvetet skulle vara andra människor. Min åsikt är att det kan vara upprepning.". Som vad kärlek är, "Kärlek är ett mysterium för alla utom för poeterna, antar jag, och ingen som är frisk i skallen begriper ändå ett ord av vad de skriver."

Nu har jag fått nog av skräck för ett tag. Nu blir det lite mer real life... Zlatan, baby, here I come!

ISBN: 978-91-7002-015-5

Vad är det med killar och deras tröjor, eller magar, eller...?

2008-10-13T19:44:00.003+02:00

Har funderat på ett fenomen ett bra tag och ska nu försöka sätta ord på det. En kompis brukar säga att "tre är en spaning" (jfr Spanarna i nåt radioprogram på 80-talet). Vad är då 103? Alltså jag har sett det här fenomenet fler gånger än jag kan räkna! Vilket är det då?

Jo! Varför envisas killar med att föra in handen under tröjan (sin) så att magen glipar fram när de tror att de är flirtiga? En (fördomsfull) klassiker är: 1. Tittar en i ögonen. 2. Sänker blicken till ens bröst. 3. Tittar en i ögonen igen och för in handen under tröjan.

Känner du igen det? Känner du igen dig? Haha! Jag har sett alla typer av killar göra det. Jag har också sett dem göra det med alla möjliga typer av "ursäkter". Den senaste varianten är av killen som fascinerar mig, men också skärmmer livet ur mig. "Åh, har lite ont i ryggen. Måste hänga ut ryggen nånstans." Så går han och hänger sig var det nu är lämpligt. (Senast var det i en byggnadsställning!) Så klart glipar tröjan mer än lämpligt.

Jag skulle ju kunna låta bli att titta, I know, men det är ändå ganska kul och inte alltför sällan har jag svårt att hålla mig för skratt.

Kanske man skulle tro att det är för att jag har gott om vältränade gympakillar runt mig som gärna visar upp sig. Ja, kanske är de extra benägna att göra just det, visa upp sig. Läste i en gympatidning: "Hur vet man om en kille är gymnast? Han tar av sig tröjan så fort det finns tjejer i rummet." Så sant, så sant! Att de sen har raggsockar och lovikavantar på sig för att fötter och händer ska hålla sig varma gör det hela ännu roligare...

Menmen, jag har sett många andra göra det också. Kolla nästa gång du är på krogen, på t-banan, på ett café, eller egentligen var som helst så ska du se att du får se det! Mest skrattretande var nog ändå gången när jag stod i kö utanför en däckverkstad (eller ja, den som är kombinerad däckverkstad-spa-renfarm) i de småländska skogarna. Då var det en kille som klev ur sin pimpade typ Volvo 240, lutade sig mot husväggen (eller om det var stängslet till renarna...), log sitt bredaste leende OCH så klart förde in handen under tröjan!

Vi tjejer har väl i och för sig våra grejer för oss som att slänga med håret o dyl, även om jag tror att det är en överdrift att säga att många gör det och en annan överdrift att säga att det funkar. Eller?

Haha! Nu var jag så där icke-fördomsfull i detta inlägget också.

Men...Tro mig, det är svårare att impa på mig än med en vältränad mage!

Nr 31: "Midvinterblod" av Mons Kallentoft

2008-10-12T13:22:00.005+02:00

Så ja! Läsuppehåll på några veckor, sjuk, uttråkad på sjukhuset, att hitta en övergiven bok var det som behövdes för att jag skulle börja läsa igen! :-)

Har undvikit Kallentoft eftersom han blivit så upphaussad och hyllad och sånt får mig alltid att tappa ett ev intresse. Boken kändes lite som en nybörjarbok till att börja med... det klassiska felet att överbeskriva alla detaljer och dumförklara läsaren som en person helt utan egen tankeförmåga, men...

... till slut blev jag fast ändå!

Boken är så supersupervidrig. Det är inte själva mordet, som inleder boken, i sig utan snarare sättet att behandla människor. Hur man kan få ett barn att bli en psykopat i vuxen ålder genom mobbning, elaka tilltal och utfrysning. Flera olika beskrivningar av barn som farit illa finns med i boken. Hur de sedan som vuxna hamnar helt utanför samhället, är en del av det men ändå inte, är nästan ännu värre. "Bollbengan" står utanför fotbollsplanen och fångar förlupna bollar från bygdens fotbollslags matcher för att sedan kasta tillbaka dem in i spel. Hånad och skrattad åt livet, saknad i döden. Allt det där ger en otäck och verklig känsla i magen på mig.

Att sedan boken innehåller den läskigaste, äckligaste och brutalaste våldtäkt jag någonsin hört talas om (oh no, han sparar inte på detaljerna här heller den käre Kallentoft) gör ju inte boken mindre vidrig. Någonstans i bakhuvudet har jag för mig att jag hört om nåt liknande på Efterlyst. Ska inte avslöja några detaljer här.

Som man har Kallentoft lyckats förvånansvärt bra med att få den kvinnliga huvudpersonen, kriminalinspektör Malin Fors, högst trovärdig.

Visserligen utspelar sig boken i och utanför Linköping (där jag inte alls hör hemma), men som lantlolla känner jag ändå tydligt igen beskrivningen av hur landsbygdssamhällen kan te sig.

Boken är den första i en trilogi om Malin Fors. Jag kommer förmodligen att läsa de andra två, men då hoppas på lite färre detaljer, tack! Jag KAN fantisera själv!

ISBN: 978-91-85625-59-8

Jag haaatar alla kinesiskor...

2008-10-09T23:11:00.003+02:00

... hade en av mina småtjejer sagt med tårarna strömmande nerför kinderna när hon kollade OS-gympan.

"Det är så orättvist! Jag kommer aldrig att bli lika bra som dom om inte jag också får träna 7 dagar i veckan! Varför måste man gå i skolan?"

Ja, du... livet är inte rättvist.

Att banga en bankett...

2008-10-07T23:12:00.002+02:00

...brukar jag aldrig göra. Men, för andra dagen i rad svarade jag nej när jag blev tillfrågad om jag skulle gå. Kanske skulle jag somna vid bordet. Kanske skulle jag tappa balansen och falla i bassängen. (Banketten kommer att vara i en simhall.)

Några erfarenheter av banketter:

* God mat och roligt sällskap brukar det vara, men inte så fiiina tillställningar. Kommer dock aldrig mer att ha byxor på mig efter det att K och jag blivit uppläxade av "tanterna" i förbundet på en tävling i Polen. "Man har ALDRIG byxor på en bankett!" Så måste våra domare också vara iklädda mörkblå dräkt och klackskor (att sen de ryska domarna vid just den här tävlingen hade så korta kjolar att killarna tävlade om vem som kunde se färgen på deras trosor utan att väcka uppmärksamhet är en annan historia...)

* 8-rätters, eller vad det nu var, på förra årets Italienläger och inte en enda rätt jag kunde äta. Hela bläckfiskar och dylika tingestar är inget jag gärna tuggar i mig... Är jag kanske ändå lite petig i maten? Hela banketten var absurd med massa tal på italienska och en hiskelig mängd kindpussande jag gjorde mitt bästa för att klara mig undan. Ljuuuvligt sällskap dock!

* Lugn bankett i nåt land jag inte minns, men många ryssar var det där. Hm, tänkte vi, märkligt att det är så lugnt... Men så fort middagen var över skickades vodkaflaskorna utan etikett runt. Nej, jag är inte fördomsfull alls!

* Roligaste showen jag sett på en bankett stod det manliga konstsimlandslaget för. Jisses! Har väl aldrig sett en samling män ta sig själva på så stort allvar. Extra kul att de alla hade kulmage eller i alla fall antydan till en och helt ovaxade bröst (ryggar...).

* Roligaste händelsen på en bankett kan mycket väl vara norskan som råkade bli iputtad när någon sköt ut en stol (middagsbord runt en simbassäng). Hon var uppe ur vattnet innan hon ens hunnit i till midjan och gick och satte sig på sin plats utan att nåt hänt!

* Mest "slå på stort-bankett" måste ha varit i Combe la Ville där buffébordet kan ha varit det största jag sett, det delades ut fetstora champagneflaskor till höger och vänster och det gled runt en trollkarl mellan borden som måste ha varit en av världens bästa.

* En annan absurd händelse var under en bankett i Spanien. Varje delegation skulle få sin resa betald. Tror ni man fixade det med nåt slags inbetalningssystem i bank el dyl så tror ni fel! Nej, head of delegation blev utkallad i korridoren utanför där han/hon fick en bunt sedlar noggrant uppräknade i sin hand av en typ kamrer!

* Coolaste banketten var på en Halloweentävling för några år sen. Simhallen nedsläckt, kolsyreis i vattnet så rök vällde ut i hela hallen, bara levande ljus tända och gymnaster som var trovärdigt skräckfilmssminkade! Domarna hade under dagen frångått sina blå dräkter och varit utklädda till häxor!

* Diskussion vid middagen i lördags:
"N har svikit oss och har träning på lördagar numera." (Min förening har sen tidernas begynnelse haft tidiga söndagsträningar.)
"Det är ju för att han ska kunna gå ut på lördagkvällarna!"
"Sen när har tidig söndagsträning hindrat en stockholmare (läs: tränare i min förening) från att gå ut på lördagar??". (sagt av Skånetränare, de brukar inte heller fega ur)

Haha! Ja, gå ut brukar vi väl inte direkt göra, men vi är väl kända för att oftast vara kvar sist på banketterna, middagarna och festerna! Inte jag då den här gången då jag ska hem och sova tidigt... :-(

Jaja, jag får surfa på minnet av det ljuvliga sällskapet som fanns tätt intill mig hela helgen och vid banketten i synnerhet på förra årets upplaga av tävlingen som nalkas till helgen!

Fotnot 1:
Om man läser ovanstående så verkar det som att vi ofta har banketter i simhallar. Och ja, det stämmer!

Fotnot 2:
Även om det blir sena kvällar och nätter så är alkholintaget mkt begränsat (om man inte är härdad ryss då...) och träningarnas kvalitet har alltid satts i första hand! Menmen, kvällar och nätter är den enda tid vi brukar ha till att diskutera och det har fötts en och annan bra idé då!

Att hamna på St Görans strokeavdelning...

2008-10-03T17:42:00.003+02:00

...var inte riktigt det jag räknat med när jag vaknade igår morse.

Varit hemma ett par dar. Varit förkyld och allmänt hängig. Lite dåligt samvete för att jag vet att det blir tokjobbigt på jobbet om jag är borta och funderat över om jag kanske skulle kunna ha jobbat i alla fall.

Yr huvudet har jag visst varit också, i två veckor ungefär. Men, vad sjutton, sånt går väl över har jag tänkt när jag varit nära att ramla i trappan eller en rabatt.

Ringde till vårdcentralen igår förmiddag.
- Jag har värsta yrseln.
- Tinnitus?
- Nej, jag har yrsel.
- Har du tinnitus?
(NEEEJ, har du??)

Blev utskälld efter noter för att jag inte sökt på en gång vid första yrselattacken.
- Man ska alltid söka direkt om man får en yrselattack!
(Jaha, och hur f-n ska jag kunna veta det?)

Träffade världens gulligaste, raraste lilla läkare (ovanligt, jag brukar alltid bara träffa på de få puckon som råkar jobba inom vården). Hon kollar känsel, balans, blodtryck och allt möjligt. Massa blodprover fick jag också ta.

Börjar bli lite stressad och börjar kolla på klockan. Hon är tre nu. Jag hade helst sett att jag hann hem och äta innan träningen eftersom jag bara käkat en rostad macka och en banan på hela dagen.

Då, hux flux put of nowhere säger hon att jag måste ta taxi in till akuten och göra en skallröntgen NU!

Halvt chockad sitter jag några minuter senare i en taxi och ringer och för att säga att jag inte hinner till träningen. Tur att jag har snälla kollegor som räddade mig och tog hand om tjejerna.

Sitter i väntrummet på akuten. Börjar fundera över skallröntgen. Inte nån j-la MR bara för det har jag gjort en gång och det räcker alldeles utmärkt, tack! Har jag fått nån info om vad det kan vara? Nrj, inte direkt. Fattar jag vad jag gör på akuten? Nej, inte direkt? Är jag orolig? Känner efter, men nej, inte direkt.

Efter närmare en timme i väntrummet får jag komma in på själva akuten. Ok, det gick ju rätt snabbt. Tur det, för jag är hungrig som tusan och vill hem.

Får sitta på en brits bakom ett skynke.
- Någon kommer snart.
Efter ca en halvtimme kommer det en sköterska som testar känsel, balans, tar blodtryck, blodprov och lite annat.
- Du får snart träffa en läkare.

Det går ca en timme. Jag är vid det här laget dödligt uttråkad för jag har inte ens en bok i väskan, blå om fingrarna eftersom det är kallt och yrseln har ju knappast blivit bättre av att jag inte ätit på vääldigt många timmar.
Läkaren kommer, testar känsel, balans, tar blodtryck och lite annat.
- Du kommer att få en träffa en till läkare uppe på avdelningen som kan tala om när du blir röntgad.
- Eh, va???
- Ja, alltså vi måste lägga in dig för observation.
Nehej, det tror jag inte! Jag ska hem. Men det skulle jag tydligen inte...

Efter en kort stund, kanske en kvart kommer världens snällaste kille som är sjuksköterska och gör om alla test med känsel, balans och blodtryck. Han meddelar att jag snart ska få komma upp till hans avdelning. Hans första reaktion när han sig mig var:
- Oj! Född 70?
Meaning? Det skulle jag snart få veta...

Ytterligare en timme på den smala, hårda britsen. Frusen och hungrig. Kom illamåendet av yrseln eller av hungern? Lyssnandes på folks jämmer. Alltid känt mig så sorgsen på sjukhus, oavsett anledningen jag varit där. Nu hinner jag dessutom våndas över att jag har ju inget med mig! Ingen tandborste, inga underkläder, INGENTING!

Blir slutligen hämtad till avdelningen. Möts av den snälla killen.
- Bara så att du vet, så kommer du att vara klart yngst här (aha, därav kommentaren). När jag kollar på avdelningsskylten fattar jag varför. "Stroke och neurologi".

Efter inskrivningen går jag ner i entrén för att ringa. Just då svänger min kära kollega in på sjukhusområdet och kommer in till mig! J, jag älskar dig och du kommer att vara min vän tills tiden tar slut! Ringer min bästa vän och mamma också (skulle jag våga ringa henne, hon säger aldrig nåt, men jag vet hur oroliga hon och pappa blir).

Seeen, får jag äntligen lite mat. Klockan är typ halv åtta! Bra dag ur näringssynpunkt...

Hänger i "dagrummet" tills jag blir dödligt trött så att jag ska somna snabbt. Snackade med den värsta rasist-tanten ever och såg min älskling Johans idolframträdande.

Ah, men jag delar rum med tre tanter, 80+, sängliggande, delvis, orörliga pga stroke. Nej, men de snarkade inte farligt mycket och de behövdes inte vändas på och bytas på under natten. Sov ok dock, men inte så mycket.

Man kan tänka sig trevliga saker än att bli väckt i ottan av att nån tar tag i ens hand och sticker en nål i fingret! Somnade om.

Sen var det frukost i lunchrummet. Då slog den till. Ledsenheten. Fy f-n, kan ensamheten kännas större och kan de nära och kära kännas mer avlägsna än tidigt en morgon på ett sjukhus? Stirrade ut genom fönstret där solen gick upp över Stockholm och tårarna fyllde ögonen. Blev tvungen att sparka mig själv på smalbenet flera gånger för att sluta. Skulle jag få komma hem? Ingen visste. Vad är det för fel? Ingen visste.

Idag har jag då gjort en massa nya prover och skallröntgas (inte MR utan en vanligt skiktröntgen = tunneln är kortare och vidare, det tar bara 5 minuter, inget jobbigt ljud). Min bästa vän kom och fikade med mig medan jag väntade på svaret. När jag ska ta hissen ner till cafeterian så möter jag en av de snälla, manliga sköterskorna (det var nästan bara såna på min avdelning) tillsammans med några kollegor. Precis innan dörren slår igen bakom mig hör jag:
- Hon e så himla söt.
Ok, osminkad och skitigt hår, men jämfört med övriga patienter på min avdelning så... :-)

Fick till slut åka hem. Skallröntgen visade ingenting. Blodproverna visade ingenting. Ska tillbaka och träffa en läkare som ska utreda mina balansproblem nästa vecka. Jag håller fortfarande på att nästan ramla av yrseln och mår illa.
- Just idag känns det inte som att vi behöver ta några ryggmärgsprover, sa läkaren.
Du, det KÄNNS som att vi aldrig ska ta några ryggmärgsprover...
Inte heller någon mer MR.
Eller någon mer av de elektriska undersökningarna som gjordes på musklerna och nerverna i min arm känns så lockande.

Jaja, någorlunda pigg efter att ha sovit en timme på eftermiddagen så är jag vid gott mod och mår bra. Vi får se vad läkaren säger nästa vecka. Än en gång fick jag bekräftat för mig hur viktigt det är att söka hjälp i tid. Det är ju inte min starka sida annars... Skönt att bli tagen på allvar.

Ah, just det. Hittade efter många om och men en bok att läsa. Nån hade lämnat kvar Mons Kallentofts "Midvinterblod" så den började jag med. Verkar lovande vidrig!

En bra helg

2008-09-28T21:43:00.002+02:00

Varför är jag så yr och trött? Tog cykeln till träningen idag. Efter 200 m var jag så trött så att jag på allvar funderade på att parkera cykeln och ta tunnelbanan. Har aldrig varit så nära att svimma som flera gånger den här veckan.

Dock... en bra helg.

* Köpt ny mobiltelefon. Men INTE av den superflirtige, unge, vackre försäljaren som försökte snacka kull mig igår. Sånt blir jag bara anti av. Mobilen jag har nu har börjat fucka upp alla sms och jag har blivit livrädd för att nåt skickas fel. Kan nämligen stå en helt annan person som mottagare än den jag avsett när jag kollar i "Skickat-korgen". Creepy.

* Mekat med cykeln. Kan det vara tredje gången gillt nu då? Bytt däck, slangar och bromsbelägg.

* Underbar långfika med min bästa vän på ett av mina favvofik. Tyvärr störd av en unge som envisades med att hoppa i soffan med skor på och en morsa som fotograferade det hela (och mig också kändes det som). Supernära att plocka fram frökenrösten och gå fram och säga till. Åkte t-bana hem. Rådhuset måste vara den mest våldtäktsbenägna stationen av alla! Slår tom Alby med sin lååånga gång. Nästan lika läskig som gångtunneln från Olof Palmes gata ner mot Stureplanshållet till.

* Avstyrde att behöva vara på träningen kl 8 i morse för att kolla på nya aspiranter. Körde bara mina egna istället. För första gången på evigheters evigheter har jag inte lust att lägga mig framför ett tåg när vi börjar med serieträning inför tävling. De gör allt så tekniskt bra och fint. Hoppas det syns att det är jag som fostrat dem! ;-)

* Idiotstädat hela lägenheten. Känns skönt att börja en ny vecka med ordning. Är visserligen ett städfreak, men först idag packade jag upp resväskan från förra helgen...

* Fått en komplimang, eller nåt... Jag sa: "F-n jag tycker att jag börjar se sliten ut." "Du??!!" fick jag till svar.

* Seger, 2 mål och en assist = well done!

Hoppas jag piggar på mig så jag pallar med veckan. Missar träningen på tisdag pga arbetskväll på jobbet. Trist!
Kommer man få se nåt kul på Svenska Cupen i helgen? Vill se nån tävla på sträckt yurtchenko med skruv, full-in eller dubbel twist på golvet!! Är det dags nu?

En kram kan betyda så mycket

2008-09-26T22:07:00.006+02:00

Trött som h-vete!

Den här veckan har jag dock lyckats få några glimtar av vad det var som fick mig att bli lärare.

Fick en kram av min Aspberger-pojke idag. Aspberger är ungefär en sorts autism. De visar sällan och har svårt att förstå känslor. De kramas inte. (Enkelt sagt) När vi ska säga hejdå idag så sträcker han sig upp och lägger armarna om min hals och kramas ordentligt. Jag var helt chockad. I korridoren lite senare:
- Jag kramade dig idag.
- Ja, det gjorde du.
- Jag har aldrig gjort det.
- Nej, jag vet.
- Alltså, aldrig i hela mitt liv har jag kramat dig!
Nej, jag är mycket väl medveten om det, eftersom all form av kroppskontakt varit utesluten. Senaste halvåret har jag åtminstone kunnat hålla handen på hans axel utan att han har fått spader. Hårt arbete får alla att utvecklas.

Annat kul i veckan:
* Lång föreläsning om vattensköldpaddor av min fd ADHD-kille. Han är lite för att "fastna" i vissa intressen. Förut var det Siljalines färjor. Jag kan en hel del om dem nu...

* Haft fantastiska lektioner med åk 6. Killarna, som jag mest har träffat och gapat på ute på raster för att de beter sig, har varit superpositivia och jättemysiga på mina lektinoner.

* - Tina, hur länge har du jobbat på den här skolan?
- 15 år.
- Du, det är väldigt länge.
Nähä, säger du?

* Alltså, dags att ta tag i min alternativa försörjning. Känns som att det kan närma sig. Fick massor av positiv feed-back av en svuren fiende. Tack H, ibland gillar jag dig ändå! ;-)

* Träffat en person som fascinerar mig nåt oerhört. Han har alltid skrämt livet ur mig med sina idéer, som att hoppa från Västerbron (känns? ja, det känns väl iofs lite som betong när man landar.), eller att i flera år sova på ett utbrett lakan på golvet (blev lite svårt med tjejer. nähä?), eller att alltid tvinga mig att öva på min andning (har mediterat med munkar i Indien) eller... en massa andra saker. Ändå, i helgen lärde han mig massor och då menar jag massor! Känns som att en helt sjuk mängd saker bara föll på plats och jag bara sa "Jahaaaa!" hela tiden. Ju mer man lär sig, desto mer inser man hur lite man kan.

* - Fett dåligt! Ingen träning på hela helgen?
Så tycker 7-åringar som tränar gympa när deras tränare åker iväg på samling med äldre gymnaster och de måste vara lediga 2 dagar på raken.

* Kanske kan min bästa vän äntligen få det jobb hon förtjänar!

* Tänker ohälsosamt mycket på nån som jag borde glömt för längesen. Men, "Hjärtat väljer blint" och en känsla och en längtan är ändå saker som inte låter sig förträngas. Tänker du också?

Fruktansvärt i veckan:
* Skolmassakern i Finland förstås.
* En mycket nära väns bästa väns 4-årige son dog i armarna på sin pappa på väg till sjukhuset i tisdags. Barnet hade insjuknat i vad alla trodde var maginfluensa tidigare på dagen.

För övrigt funderar jag på allvar på att byta namn på den här bloggen. Eller kanske ska starta en ny. Varför bloggar jag? Helt klart för min egen skull, älskar ju att skriva och att blogga är ett bra sätt att rensa tankarna. Alltså ska jag skriva om det jag vill och just nu är det inte böcker.

Mental träning

2008-09-11T20:52:00.002+02:00

Peter Jihde, världens bäste mentale coach? NOT!
I Idol idag:
"Tänk nu INTE på att juryn är ny och ganska hård. Tänk bort alla sådana tankar och tänk INTE på att du är nervös."

Steg 1 i mental coachning: Ordet inte fungerar inte!!! Tänk inte på en rosa elefant...

Kan det vara så att Erica Johansson (ofta expertkommentator för friidrott vid stora mästerskap, fd längdhoppare) är världens bäste mentale coach då? NOT!
Vid en sändning från OS i Beijing:
"Tics är inte alltid av godo."

Steg 2 i mental coacning: Tics är ALDRIG av godo! Fokusera för i h-vete på att det är DU som gör en insats, som gör så att du lyckas, inte några prylar eller särskilda rörelser el liknande!

Att sen Erica under sin karriär stod och grinade i TV och tyckte att hon misslyckats pga motvind, regn eller liknande och att det var såå synd om henne, säger väl en del... Orättvist av mig? Kanske. Men på elitidrottsnivå så borde man ha kommit längre i sitt sätt att tänka.

Det värsta ticset jag har hört var en gymnast (inte min, tack o lov) som efter ett misslyckat försök på en övning alltid var tvungen att göra ett misslyckat försök till med flit för att "sudda ut" det första misslyckade försöket. Skitlätt att träna henne...

Som tränare har jag som längst sträckt mig till att godta att en hårsnodd, fådd av Veronica Wagner, alltid skulle sitta i tävlingsfrisyren. Det kommer jag inte att göra om...

Nej, Shawn Johnson, måste vara världens bästa mentale coach. "It's the olympics. You can't have a worst moment!" eller "Of course they can be intimidating (om komnkurrenter) at times if you let them. But you really can't control anybody but yourself." eller "There is no better feeling than knowing that you have done your best."

Hörde om en undersökning av NHL-spelare. På frågan: "Vad tänker du på när du står där och ska lägga din straff?" så svarade de sämst rankade straffläggaren "målvakten" och de topprankade straffläggarna nåt helt annat (olika saker). På följdfrågan "Tänker du inte på målvakten?" så blev svaret "Vilken målvakt?".

Trött... på mycket

2008-09-08T22:06:00.003+02:00

Hm, mer än en vecka sen jag bloggade. Inte ens halvvägs igenom boken jag hållt på med i två veckor. Måste vara nån slags rekord (bortsett från när jag hade läsuppehåll i 10 år eller nåt...).

Träningen är fantastisk. Både tjejerna och jag är superladdade. De kör som bara den trots att handflatorna är fulla av blåsor från all barrträning. Ska banne mig tvinga hela Sverige att köra utan skydd så barren slipper bli som sandpapper för små flickhänder! Nej, honung och gasbinda is da shit!

Skolan? "Du lever i en dröm!", sa killen som jobbar i min klass idag och menade att jag har 32 änglar som är tysta och gör som jag säger hela tiden jämfört med klassen i grannklassrummet som nästan är av samma kaliber som min fd klass, mer känd som terminatorklassen... Jepp, snälla är de och gillar att jobba gör de.

Varför är jag så trött då?

Trött på människor som river upp beslut bakom ryggen på en. Beslut som var grundade på fantastiska idéer som skulle föra oss långt.

Trött på människor som är rädda för att sticka ut och ta ställning. Kan hälsa att det blåser på toppen om nån undrar!!! Take it or leave it.

Trött på att prestige ska få styra. De som är bäst är bäst och låt det vara ok!

Inte trött, men rädd och ledsen över att en (kanske två) personer som står mig mycket nära kan komma att flytta långt bort, väldigt långt bort.

Trött på kommunal verksamhet. Vill så gärna tro på "en skola för alla", men känns som att en skola för alla blir en skola för ingen.

Trött på att det är svårt att sparka sig själv i häcken och göra det jag drömmer om, nämligen att förverkliga mina alternativa försörjningsplaner.

Trött på att bli klappad på huvudet och få ett snett "ja, men lilla gumman-leende" av personer (läs: cykelreparatörer och mobiltelefonförsäljare) för att jag vill klara saker själv.

Trött på att mobiltelefoner verkar ha en hållbarhet som är lika med bindningstiden för abonnemanget.

Trött på killar som säger "Ja, men det vet du väl att jag vill ha dig för mig själv." och inte menar ett skit med det. (Jag vill det inte, men det är inte poängen...)

Trött på känslan av att lårbenet ska tränga ut genom höften. Ja! Det känns verkligen så ibland, skitläskigt och smärtsamt.

Japp, nu känns det bättre när jag fått ur mig allt det där! :-) Jag vet att jag kan klara saker själv! Jag vågar ta ställning och sticka ut! Jag gillar folk som är bäst och vågar stå för det! Jag ska sjösätta mina planer till nästa läsår! I morgon är det träning igen. På lördag ska jag göra en hemlighet som jag längtat efter länge... ;-)

Och nu? Tillbaka till Roland av Gilead som kämpar mot de långsamma mutanterna. Ge mig inga mardrömmar bara tack, herr King!

Åh, just det! Ett litet bloggtips som fick mig att skratta så tårarna rann igår.
"Vad är grejen?"

Hänt i veckan

2008-08-31T22:12:00.002+02:00

Cyklade till jobbet i måndags. Punka. Åkte kommunalt hem. Blä!

Vaknade utvilad i tisdags. Hm, det här känns konstigt... Ja för klockan var 7.50 och jag börjar 8!

Ont i halsen-känning i onsdags.

Genomförkyld resten av veckan.

Lagade punkan plus bytte bromsbelägg. Duktig flicka. Punka idag igen...

Fikaturné på Söder i lördags. Avslappnande och socialt tillfredsställande.

Nu är mitt hem idiotstädat o veckan planerad så jag är redo att ta nya tag!

Ska faktiskt lämna in cykeln i morgon, även om det strider mot mina principer att klara mig själv, och även boka tid för en liten hemlighet!

Att plinga i klockan

2008-08-26T20:50:00.003+02:00

I min träningshall, liksom i flera andra gympahallar i Sverige, hänger en stor gjutjärnsklocka på en träpanel på ena väggen, "Nya övningars klocka" heter den.

Klockan hänger till vardags orörd. Ingen skulle någonsin komma på tanken att ens vidröra klockan utan lov. Den används bara vid utvalda tillfällen.

När du lär dig en ny övning, en övning man kan tävla på som finns med i "Code of Points" (vårt bedömningsreglemente och bibel där alla gymnastikövningar som "finns" är nedtecknade) så får du gå fram till klockan, dra i kedjan och "plinga". Hela hallen, stora som små, stannar upp och applåderar åt dig. Du har vandrat (sprungit/skuttat av lycka...) din väg ensam mot klockan och alla har kunnat se vart du var på väg. Alla ser dig sedan gå från klockan och många frågar vad du just lärt dig.

Kan man tänka sig någon bättre bekräftelse på utveckling och förstärkning av känslan att "lyckas"? Kan man tänka sig något lyckligare ögonblick än när självaste Veronica Wagner, den starkast lysande stjärnan i vår idrott, applåderar åt dig, kommer fram och frågar vad du lärt dig och tittar på medan du visar?

Alla skulle behöva en sån klocka... på jobbet kanske?

Idag hjälpte "Virre" mig under stretchingen, petade på alla knän och vrister och pratade om hur viktigt det är att vara vig om man vill bli duktig på gymnastik. Gissa om alla pressade sig sitt hårdaste för att sitta så fint det bara går i spagat och splitt!

Nr 30: "Respekt - Ett reportage från gängens & våldets Los Angeles" av Carmilla Floyd

2008-08-25T18:32:00.006+02:00

"Jag hade aldrig träffat en fjortonåring som tog med sig ett avsågat hagelgevär till skolan för att sätta sig i respekt. Inte förrän jag träffade Gladys." står det att läsa i inledningen av kapitlet "Gladys Cortez" som liksom de flesta kapitlen i boken fått namn efter verkliga personer.

Det finns platser på vår jord som är starkt segregerade. Där säkerhetsvakter visiterar elever, konfiskerar vapen och droger varje dag. Platser där man inte vet om ens barn kommer hem levande när han/hon går utanför ytterdörren. Platser där elever behöver eskorteras genom kvarter där fienden bor på väg till skolan. Platser där 12-åringar dödar, röker crack och blir gravida. Platser där man hör skottlossning varje dag. Platser där du inte kan klä dig i vilka färger du vill, den färg du gillar mest kan tillhöra ett rivaliserande gäng.

En av dessa platser är East LA i Los Angeles, USA. LA som är världens största mexikanska stad näst efter Mexico City. LA som är världens största koreanska stad näst efter Seoul. East LA är en del av Los Angeles, en del som ligger alldeles nära det glamourösa Hollywood, men där invånarna lever ett allt annat än glamouröst liv.

Carmilla Floyd har levt med medlemmar ur gängen som regerar sina olika "barrios" i East LA. Hon har bott med dem, följt dem under många år och verkligen kommit dem in på livet. Boken är vacker, för mitt i allt det hemska finns det livsglädje och hopp, starka drivkrafter som hoppas på ett bättre samhälle. Men, boken är också vansinnigt mörk. Politiker som inte vill kännas vid vilka problem som finns och som tror att allt löser sig genom att man bygger fler fängelser och inför lagen "Three strikes your'e out." (tredje gången gillt, tredje brottet oavsett vilket, ger dig 25 to life utan möjlighet till benådning). Kalifornien har flest fängelser av alla stater i USA, förmodligen i flest fängelser/capita i världen. Det byggs fler fängelser än skolor.

Är vi på väg dit? Nja, det tar väl ett tag, men vi ska inte låta oss luras att tro att det är så långt borta tror jag. Vårt samhälle blir allt mer segregerat. Den kommunala skolan, "en skola för alla", drabbas av allt större neddragningar och fler och fler skolor lever på gränsen till lagbrott när det handlar om att ge elever det stöd de har behov av och rätt till. Och vapen? Ja visst förekommer vapen i de svenska skolorna. Inte hagelgevär kanske, men dock. Hörde en man som forskar om ungdomsvåld säga "Det är bara en tidsfråga innan ett barn dödar ett annat barn i en svensk skola." när han jämförde vad man ser i Sverige idag och vad som föregått liknande händelser i andra länder. Skrämmande tanke!

En av de vidrigaste sakerna i boken handlar om invigningsriterna för att bli medlem i ett gäng. Har man "tur" blir man insparkad i ordets rätta bemärkelse. Dina blivande homeboys och homegirls får sparka och slå dig så mycket de orkar i 40 sekunder. "Det gäller att skydda ansiktet och att inte falla omkull för då är du körd." Om du istället har otur (som tjej) så måste du "pull the train" vilket går ut på att alla homeboys i gänget våldtar dig (funderade på vilket ord jag skulle använda, sex är det inte, inte knulla eller nåt annat heller, bara våldtäkt kan passa) i följd efter varandra. "I de gängen har de inte så myckeet respekt för tjejer." Nähä?!

"Med respekt till Tina från Carmilla" står det i min bok. All min respekt till Carmilla som är en av de mest intressanta personer jag mött och som låter mig handha sin dotter!

Ett tips: Läs boken i sin inbundna utgåva där det finns mängder av färgfotografier med. Dessa finns inte i pocketvarianten som var den enda bild jag hittade.

ISBN: 91-7588-166-7

Fockad

2008-08-21T20:28:00.002+02:00

"Jag behöver kanske vara ledig från skolan nån dag. Jag ska nämligen åka till min gamla skola och bli avskedad."

F-n, f-n, f-n!

2008-08-20T22:22:00.003+02:00

Jag är verkligen trött!

Tänkte ta en powernap för att vara pigg och hitta på massor på min träningslediga kväll, läsa t ex. Brukar ställa mobilen på 10-15 min. Räcker alldeles utmärkt. Vaknade med ett ryck. Kändes som att jag hade sovit länge. Kollade mobilen. Jepp, 2,5 timme. 2,5 timme!!! Det var ju tom med mörkt ute... Hur gick det här till? Jo, efter en del funderande insåg jag att jag ställt mobilalarmet på en tid som redan var passerad och därför hade den så klart inte ringt!

Resultat: Inte hunnit göra så mycket. Sjukt pigg nu, när jag borde gå och lägga mig snart. Min dygnsrytm är helt uppfuckad! Ge mig ett jobb där jag får sova på morgnarna och vara uppe på kvällarna/nätterna!

Några glada och några trötta tankar

2008-08-19T20:50:00.007+02:00

"Men hallå! Det här var ju inte ens jobbigt! Man får ju inte köra så länge man vill. 40 sekunder!? Det är ju ingenting!"

Upprörda känslor när vi körde styrketest på träningen idag. :-)

Det var första gången för småtjejerna som just börjat i 1:an eller 2:an. (Om igen: i den här idrotten MÅSTE man börja tidigt.) Idag mätte vi uthållighet enligt förbundets tester. Typ kör så många du orkar på 40 sekunder. Men... det är ju gympa så det måste så klart vara raka ben, rätt hållning i ryggen osv för att få räkna. Några av kvällens rekord:

* Brutalbänk (gör situps hängande i knävecken, händerna bakom nacken, bröstet ska upp och nudda låren) 21 stycken.

* Armhävningar (helt rak kropp, tårna på en höjd, ner och nudda bröstet i golvet) 37 stycken.

* Chins (häng i en stång, helt rak kropp, dra dig upp så hakan kommer över stången) 13 stycken.

* Hopp på kloss (jämfotahopp upp på en kloss som når dig ungefär till halva låren) 40 stycken (alltså ett i sekunden...).

Härligt jobbat! Alla var dock inne på att när testerna görs om om två veckor så ska de personliga rekorden slås. (Bra! För själv insåg jag att resultaten inte räcker så långt när jag kollade poängskalan...)

Har du inget bättre för dig kan du ju pröva hur många av ovanstående övningar du klarar på 40 sekunder! Hihi! Visst de är små och väger "två pepparkakor", men man måste vara stark ändå!

Trött intill medvetslöshet! Tur att jag har träningen som gör mig pigg och glad hur seg jag än är.

Jobbet? Just det, har börjat jobba. Känns? Just ingenting...

Två funderingar:
Tog med mig min inspelningsbara DVD-spelare till skolan för att spela in gympafinalerna eftersom jag inte klarar av att programmera den. Glömde fjärrkontrollen. Hur i h-vete tänker man när man tillverkar apparater som inte kan skötas utan fjärrkontroll?? Jo visst, man kan trycka på REC och PLAY, men inte STOP eller byta kanal. Inget inspelat...

Vad är det med folk som inte kan känna av när man går över fysiska gränser. Jag är inte speciellt kramig av mig, alltså jag kramas gärna och ordentligt med folk jag tycker om, står nära och litar på. Föräldrar i skolan tillhör inte denna kategori... Ok, en kram vid skolavslutningen är ok, men inte en enminutskram och klapp på rumpan! Har också en kollega som envisas med att hålla min överarm i ett stenhårt grepp när hon ska säga nåt. Jisses, känner du inte att det inte är min grej?? Give me some space please!

Borde kanske byta namn på bloggen? Ah ja, den är ju min så jag skriver ju om vad jag vill! Haha!

Men visst läser jag... och våndas... och mår illa. Hur kan det vara så att ungdomar lever under sådana förhållanden som i East LA? "Jag hade aldrig mött en 14-årig flicka som har med sig ett avsågat hagelgevär till skolan. Inte förrän jag mötte Gladys (som redan suttit inne ett år för att ha dödat två personer i slagsmål). Återkommer om denna vidriga och sanna bok.

Sommmarsummarum 2008

2008-08-17T20:48:00.003+02:00

Dags att summera årets sommar. Vill visserligen inte tro att den är slut än, men, men...

Sommarens...

... bästa inköp
Diskmaskinen (ok, en lyxvara men jag är så sällan hemma så den tiden vill jag utnyttja till annat än att diska) i hård konkurrens med mina sittkuber att ha vid vardagsrummet (ok, jag bor i en etta men vardagsrumsdelen då).

... läskigaste
Syrrans kvarlämnade del av knäskål i mosse.

... magknip
Lilla hunds operation som gjorde att han var tvungen att stå upp varje sekund i två dygn.

... mest besökta plats i Stockholm
Solviksbadet där jag också hade sommarens hetaste flirt! Hihi!

... märkligaste
Att den där heta flirten dök upp på oväntade ställen vid oväntade tillfällen...

... bästa nyupptäckta restaurang
À la crêpe på Söder.

... bästa nyupptäckta fik
Hm, vad heter det nu då? Exakt vart ligger det nu då? Mitt berömda lokalsinne... Någonstans vid min syrras skola i närheten av Ersta var det i alla fall. Superdupergod cappuchino.

... coolaste syn
Solförmökelsen som syntes klart och tydligt när jag kollade genom en svetsskärm.

... besvikelse
SOK:s psychobeslut.

... bästa bok
"Svarta huset" av Stephen King och Peter Straub.

... bästa film
Delad första plats mellan "Stardust" och "Tristan och Isolde". Har visserligen sett den sistnämnda på bio tidigare, men den är bra. Dock långt ifrån trogen den romantiska berättelse som fick mig att springa till litteraturhistorielektionerna på gymnasiet och tänka att om jag nån gång får en son så kan han få heta Tristan. "Elisabethtown" kommer på andra plats. Ljuvligt romantisk och Kirsten Dunst som jag annars tycker har en så plain personlighet man bara kan ha, överraskar. Evighetstelefonsamtalet (för er som sett filmen!) kan vara en av filmhistoriens mest romantiska scen.

... panikångest
Åsynen av nåt jag inte ville se som skakade min själ.

... fräckaste kille
Flavius Koczi ROU, Trippelskruvad tsuka och 2 1/2-skruvad sträckt överslag volt. My kind of guy!

... härligaste
Alla bad. Mälaren, havet, pool, strand, klippor, kaj.

... dömt till kaos
Stockholmarnas firande av 08-dagen.

... svettigaste
Mina pass som tränare i stark konkurrens med löprundorna i hettan.

... blötaste
Cykelturen hem från city nån gång mitt i sommaren. "Jaha, ok, det börjar dugga lite." 30 sekunder senare hade himlen öppnat sig och det var inte så stor mening att söka skydd. Kunde vrida ur underkläderna när jag kom hem.

... eh, va?
Kan fötter krympa? Uppenbarligen mina i alla fall. Har köpt flera par skor i sommar. Alla i en storlek mindre än jag haft sen jag var tonåring. Nu har jag verkligen bebisstorlek...

... mest tårdrypande
OS-gymnastiken. Jisses, har blivit en riktig lipsill.

... stoltaste ögonblick
När mina småtjejer gjorde precis som de skulle på showen på Grönan.

Lite sommar till önskar jag mig allt, även om jag tycker att hösten är en avslappnad och skön tid på året. Så vem vet, kanske blir nån mer intressant (eller ointressant) händelse att föra upp på listan.

Nu ska jag ta en kopp te och samla tankarna inför morgondagen när eleverna dyker in!

"Vilken var din värsta stund idag?"

2008-08-15T21:28:00.003+02:00

"I don't think I had one. It's the Olympics så you can't have that." Silvermedaljösen Shawn Johnson om hur det kändes och om huruvuda hon var nervös idag.

Maken till stark självkänsla och positivt tänkande har jag aldrig sett! Äkta flickmakt förpackad i starka färger och glitter som min allra käraste syster säger om gympa.

För övrigt rann tårarna idag igen... Sammanbitna, men sanslöst vackra, Nastia sprack upp i ett leende, gömde ansiktet mot fd världsmästaren pappa Valeris axel som hade svårt att hålla tillbaka tårarna och ideligen pussade på sin guldmedaljsdotter!

Tårar och lycka

2008-08-13T20:55:00.003+02:00

05.30 Väckarklockan ringer, intill döden trött.

05.45 SVT:s sändningar av damernas lagfinal i gymnastik startar.

ca 06.10 De första tårarna kommer. Kina har just avslutat sitt första redskap, hopp. Tekniken var bländande. USA tar upp kampen.

06.30 Grannarna börjar undra. Kina har just avslutat sitt andra redskap, barr, och Tina står upp och vrålar i vardagsrummet. Kan mycket väl vara det bästa jag nånsin sett.

USA är skakade och började missa och Kinas teknik i tredje redskapet, bom, var magnifik.

ca 07.35 Kina har bärgat guldet och nu grinar jag ohämmat. Jisses, minns knappt när jag bölade så! De är så fantastiska så det är ingen hejd. Idrott när den är som bäst. De var så glada och grinande de också!

Sen var det jobb... nästan hela dagen.

15.00 Samling utanför Gröna Lund. Genrep.

Under kvällen körde vi två Mamma Mia-shower i gymnastikvariant på Grönans stora scen! Tjejerna var glada, lyckliga, söta, disciplinerade och fokuserade. Publiksuccé.

Nu: Kollar klart OS-studion och sen dryper jag i säng...

Kina är grymma, ASGRYYYMMA! Och några roliga namn...

2008-08-10T22:12:00.006+02:00

Damernas kval i OS-gymnastiken gick av stapeln idag. Upp 5.30 för att inte missa nåt! Trött nu? Nej, inte farligt alls faktiskt... Jobba i morgon, sugen? Inte så mycket faktiskt...

Kina, Kina, Kina vad ska man säga? De var precis så sanslöst bra som vi bara drömt om! Vi har hört om förberedelserna, hoppats men undrat "kan de verkligen vara såå bra?". Och ja, det kan de! Tekniken är helt bländande! He Kexin, med alias "Kexet" (se bild och video i tidigare inlägg) gjorde en miss i barr idag. Då fick hon 8 tiondelars avdrag rakt av. Ändå... en av de 8 bästa i världen i barr eftersom hon gick till just barrfinal. Som kommentatorn på Eurosport sa: "Det finns gymnastik och så finns det gymnastik!". Vill ni kolla på finalerna så håll utkik efter "Kexet". Hon tävlar i slutet av veckan igen, oklart vilken dag barrfinalen går.

I "Olssons studio" i SVT pratade de om roliga namn igår. Vid gymnastik-EM tidigare i år gjorde jag och en kollega en lista i en annan blogg. Även om man inte är gymnastikintresserad så visst är de lite roliga ändå? (OBS! Alla är förstås inte med i OS.)

Croket/BEL - Kanske ska byta idrott?
Furu/DEN - Gymnaster bör helst vara relativt korta... Lite stel kanske?
Brevet/FRA - Vart skickar de henne om hon misslyckas?
Rippin/GBR - Laddat ner och kopierat mycket illegalt?
Pinches/GBR - Vem vill ha en lagkamrat som nyps hela tiden?
Lipton/GBR - Svårt att träna gympa om man måste ta afternoon tea-pauser hela tiden...
Wallace/IRL - Har hon Gromit med sig?
Mys/BEL - Är det hon som ordnar efter-träningen-aktiviteterna?
Lima/POR - Får verkligen en hel huvudstad tävla??
Koval/UKR - Märkligt med ett nötkreatur som valt gympa som sin sport...
Blind/NED - Är det inte svårt med bom då?
Kraan/NED - Hm, bara den inte är stor så är den väl inte i vägen i alla fall.
Vilkelyte/LTU - Ja, men vilket lyte har hon då? Halt?
La Spada/ITA - Gräver mycket eller?
Koren/ISR - Ännu ett nötkreatur! Kanske går lättare om man är noga med hygienen?
Finkel/ISR - Jisses, har de skickat en a-lagare?
Mimosa/FIN - God sallad?
Fuckova/CZE - Kommentar överflödig...
Moshage/NED - Mycket Sibylla i alla kors (Koval, Koren) hage.

Några kul kineser finns det också! (tävlar inte längre)
Ye Fan - Skrivs ibland Fan Ye som tur är...
Pang Pang Pak - Explosiv?

Och så förstås... Ferrari! Inte så kul, men säger allt om hur hon är: liten, snabb, sportig, en sju helsikes power och perfekta linjer!

Ingen gympa i morgon, men lagfinal på onsdag. Kom igen nu Kina och spöa USA så det står härliga till!

Nr 29: "Ur hand i mun. Minnen av en misslyckad början" av Paul Auster

2008-08-10T17:31:00.004+02:00

Paul Auster är numera en storsäljande, hyllad amerikansk författare. Det fanns en tid när han inte var det, en lång tid.

Boken handlar just om det som titeln säger. Att knappt ha mat för dagen och en start på karriären som var allt annat än lyckad. Auster visste redan som 16-17-åring att det var författare han skulle bli. Han visste då att skrivande inte var något man blev rik på och kunde försörja sig på. Han anade nog inte att det skulle dröja närmare 20 år (har jag försökt räkna ut) innan hans skrivande togs på allvar.

Boken är hoppingivande, ångestfyllande, ett fantastiskt porträtt och en smula cynisk. Jag vill ju också skriva och bli publicerad. Om det är så svårt för en man som skriver så lysande som Auster hur ska jag då kunna lyckas? Om tom en man som skriver så lysande måste ha kämpat så hårt så är det väl inte så konstigt att jag också måste? Ja, ni kanske anar att jag hyser en viss tvetydighet till bokens budskap...

Innan Auster blev en berömd författare försörjde han sig som allt-i-allo på en oljetanker, som servitör på ett sommarläger, som krönikör under pseudonym (en slump att han valde Quinn?), översätter franska dikter mm, skriver recensioner, uppfinner ett baseballspel som ingen är intresserad av (men som jag gissar skulle kunna slå nu) osv osv. Det jag tror har gjort honom till den briljanta författare jag tycker att han är, är två saker. Dels hans enorma livserfarenhet, dels hans förmåga att iaktta och att känna för människor. Han har tydliga bilder av många han har träffat på sina mer eller mindre säregna uppdrag och han verkar ha varit genuint intresserad av dem. Att vara intresserad av sina medmänniskor gör en inte bara till en god författare utan också till en god människa.

Det här var kort, men mycket spännande läsning, precis som "Den röda anteckningsboken" som också handlar om Austers skrivande.

ISBN: 91-1-300513-8

Varför man inte ska köpa godis på en söndag...

2008-08-10T17:28:00.002+02:00

... ödet vill ändå inte att man ska äta det och ser till att bit efter bit flyger ur den öppnade påsen i cykelkorgen och lämnar ett spår bakom när man svischar utför värsta nedförsbacken.

Hög på idrott

2008-08-08T20:12:00.005+02:00

Äntligen har träningen kommit i gång efter några lediga veckor! Äntligen är det dags för världens idrottsfest!

En extra satsning och förbättrade träningsmöjligheter har gjort mig tokladdad inför säsongsstart. Tjejerna är fortfarande små, men gympa är ju en sån idrott där du måste vara seriös och träna mycket och hårt tidigt. Hur är det då att träna mycket med småtjejer?
- Va?! Ska vi inte träna i morgon? Åh, typiskt... (efter fyra dagar på raken)

- Varför måste gympa vara så orättvist?
- Orättvist???
- Ja, varför får de stora tjejerna träna fyra timmar varje gång när vi bara får träna två?

En mamma berättade också att hennes dotter varit förbannad hemma och undrat varför Tina ska bestämma hur länge man ska vara ledig. Hon tyckte att det räckte för längesen! (efter fem veckors uppehåll)

För övrigt är det sjukt jobbigt för tränaren... Efter dagens träningspass var jag mer svettig än jag nånsin är efter min 7 km-löprunda! Träningsvärken börjar göra sig påmind. Jaja, vill man att det ska bli nån utveckling så får man ligga i! Förbjuder man dem att sitta ner på träningen så kan man inte heller sätta sig ner själv och ropa instruktioner.

Många roliga saker händer och många guldkorn får man höra. Vi har haft en del diskussioner om OS, om vad det egentligen är och varför vår stjärna Veronica inte fick vara med.
- Man kan säga att det är en tävling där man tävlar om vem som är bäst i hela världen. (= en del av min förklaring).
- Alltså bäst i heeela världen?
- Ja.
- Kommer det att vara en flicka som vinner en guldmedalj?
- Ja. (i och för sig finns lagtävling och grenfinaler också, men en kommer att vinna allaround-tävlingen).
- Endast en?
- Ja.
- Vad glad hon kommer att bli! (ja, förmodligen...)

Belöningen för all hård träning kommer väldigt direkt/tydligt och känns oftast väldigt starkt. Idag var det en flicka som klarade en övning för första gången. Tidigare i veckan har hon undrat "när kommer jag egentligen att lära mig den där himla övningen?" och varit lite förtvivlad. Idag gick vi åt sidan och övade lite extra och då klarade hon! Hon kastade sig på mattan och skrattade, kastade sig om halsen på mig och skrattade så det hördes i hela hallen. Det slutade med att vi låg och kramades och skrattade högt båda två.

Gympa är också en sån sport där du tidigt får en sjukt bra kroppskontroll och där du måste kunna ta flera instruktioner samtidigt. Tjejerna har just lärt sig frivolt på trampolin (stor studsmatta).
- Kom ihåg nu att armarna ska vara uppe innan volten och rakt fram när ni landar, säger jag och tycker att det räcker med två instruktioner åt gången.
- Vadå? Ska man inte hålla i sina knän mitt i volten?
- Eh, jo.
- Och dela knäna lite?
- Jo, det också.
- Sen måste man väl stämma i krum? (hålla ryggen lätt rundad i sista studsen innan volten)
- Jo...
Vänd de flesta normala barn upp och ner och de vet knappt var de har fötterna...

What can I say? Jag älskar idrott i allmänhet, gympa i synnerhet. Jag älskar mina ambitösa och duktiga tjejer som just nu förbereder sig för en stor show på en scen nånstans i Stockholm!

OS då? Ja, äntligen är det dags! Ska förstås se all gympa, men massor av annat också. Jag är ju en riktig lipsill när det kommer till idrott så många tårar kommer det att bli. Första skvätten kom på invigningen när elden skulle tändas. Att se gymnasten Li Ning springa runt kanten på fågelboet med alla bilder som rullades upp var fantastiskt.

Kanske är hon för ung, men perfektare än så här blir det knappast!

Sommarens sista sovmorgon ställs in. På söndag blir det uppstigning kl 05.30. Spela in??? Nix, måste ses live.

Nr 28: "Plus Minus Noll" av Alexander Skantze

2008-08-05T17:50:00.005+02:00

Huvudpersonen är SUPER-psycho. Skantze är (eller var i alla fall) SUPER-strange. Skantze är två år yngre än mig, gick i min kusins gymnasieklass och hade sitt skåp fem meter från mitt.

Tog fram skolkatalogen från mitt sista gymnasieår. Kollade igenom hans klass. Hm, är det de som finns med i boken? Där finns killen som redan då skrivit kontrakt med nån utländsk fotbollsklubb, lille-Chrille som jag var så kär i, min kusin som sett alla världens värsta krigshärdar vid det här laget, fina flickor, plugghästar, töntar osv.

Skantze gick S, säkert var det en hel del politiksnack där precis som i boken. Själv gick jag N, inget politikersnack där inte! Kollar på min klass också. När jag började 1:an och såg N3:orna tänkte jag att "Sån kommer jag aldrig att bli!". Men, men... med formelsamling och grafritande miniräknare i högsta hugg tog jag studenten! Vad funderade jag på att göra då? Helst bli geolog och ligga och knacka sten. Plugga teknisk fysik stod också högt på listan. Fick dock ett panikryck sommaren innan jag började plugga på högskolan och insåg att jag måste få jobba med människor! Riktiga människor som lever här och nu och inte i sin doktorsavhandling med vetenskapliga rön.

Boken då? Ja, j-ligt, j-ligt vidrig! Lasse, huvudpersonen, går numer på universitetet. På bussen till sommarjobbet ser han en flicka, kanske 10 år, så ung och oskuldsfull att han känner att han måste lära henne livets läxa. I sina tankar och drömmar börjar han berätta om sitt examensprov. Klassresan strax innan studenten.

Hela Lasses liv går ut på att jaga "plus". Allt är indelat i plus och minus. Personer kan vara plus eller minus, liksom handlingar, händelser och platser. Att ha mycket plus innebär att man är socialt accepterad och populär. Alltså; häng med de personer som har mest plus och gör för allt i världen inget som ger dig minus. Titta inte folk i ögonen i onödan. Agera i det tysta. Lyssna, alla människor är ego och berättar så gärna om sig själva och du får plus genom att låta dem göra det. Det är också det enda säkra sättet att få omkull tjejer på.

Lasse har råkat illa ut och blivit "trackad" i sitt liv. Han njuter av att se andra bli trackade för det betyder att det finns andra som har mer minus än han. Många av de här scenerna är fullständigt skräckinjagande och jag skulle aldrig klara av att se dem på film!

Det är lite svårt att få grepp om vad Skantze själv tycker om den här jakten på plus och minus. Är det en sanning han säger? Några personer och alla platser känns väldigt lika verkligheten. Jag kan precis se vilka gator och uteställen han befinner sig på. Klassresan slutar på det värsta tänkbara sätt, vilket så klart är obehagligt, men på nåt sätt ger det en tyngd åt boken. I slutändan är min uppfattning ändå att boken handlar om att stå på sig och vara sig själv, inte spela plus och minus-spelet.

Mycket tankar fick jag i alla fall. Diskuterade en hel del om detta med syrran. Vi kom fram till att vi nog båda två klarat oss ganska lindrigt undan tack vare idrotten. I skolans korridorer var det för många viktigt att hänga med de coolaste (inte säkert för att de var de bästa kompisarna), vara tillsammans med den populäraste killen/tjejen (inte säkert för att man var kär) osv. Vi hängde med våra idrottspolare där det inte spelade nån roll hur duktig man var i skolan eller vilken social status man hade. Tror verkligen på idrott som självförtroendebyggande och personlighetsstärkande, förutsatt att man har bra ledare som gynnar bra socialt beteende!

Har tidigare läst "Grattis Gud" och "Tribut" av Skantze som också är helkonstiga men tankeväckande.

ISBN: 91-0-055887-7

Nr 27: "Utslag av oro" av Mark Haddon

2008-08-05T16:28:00.005+02:00

Var ju nån vecka sen jag läste ut den här. Har ju varit bortrest! Det mesta blev läst på stranden, sneglande över bokkanten mot en vacker maratonlöpare... Hihi!

Läste Haddons "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" för ett par år sen och blev helt frälst. Den var rolig, sann och ljuvlig. Ville läsa mer av Haddon och har väntat med spänning. Den här har visserligen funnits ute ett tag, men det finns många böcker som lockar.

George har fått utslag. Kan det vara cancer? Läkaren säger att det är exsem, men man kan väl aldrig veta? Utslagen blir det som petar George över kanten. Han får ångest och panikattacker. Men det är inte bara Geroge som har utslag av oro. Hans fru är otrogen med hans fd arbetskamrat. Hon funderar på om det kanske är läge att byta liv. Dottern i familjen, Katie, ska gifta sig. Eller ska hon det? Hur vet man om det är rätt? Det funkade ju inte förra gången. Katies bror, Jamie, kommer på att han nog älskar sin pojkvän. Varför gjorde han slut just som Jamie tänkte säga det?

Boken är roligt och mycket detaljerad skriven. Detaljerat skriven så tillvida att t ex Georges tankar vid panikattackerna beskrivs in i minsta detalj. Och de är helt absurda! Men alla som nån gång haft liknande attacker (mig inkluderad) vet att tankarna är absurda. Det spelar ingen roll hur rationellt man försöker tänka, hur intelligent man försöker resonera, det är bara känslorna som sätter i gång och styra reaktionerna på nån slags autopilot. Faktum är att det är just detaljerna som gör boken både rolig och allvarsam.

Minus är att George så klart får antidepressiva tabletter så fort han går till läkaren. Plus är Jamies resonemang kring sin kärlek till sin pojkvän, eller kanske mer pojkvännens resonemang. Katies funderingar kring sin kärlek är också intressanta. Kanske är det så att det måste göra ont för att man också ska kunna uppleva det som gör en gott. Kanske finns kärleken där man inte tror att man ska hitta den.

Varför det är en sax på bokomslaget? Kanske försöker George sig på nåt liknande som kriminella gäng kan göra med en avhoppad medlems tatueringar... Vidrigt!!!

Sammanfattningsvis en mycket läsvärd bok. Dock helt olik "Den besynnerliga händelsen...". Ska ta reda på mer om Mark Haddon för han verkar vara en högst intressant person. Nån som vet om han har nån mer bok på gång på svenska?

ISBN: 978-91-46-21568-4

Sommaren slirar vidare

2008-08-04T17:57:00.003+02:00

Yihooo! Idag är det Liftarens guide på tv! Sjuk humor när den är som bäst! Har du Kanal 9 så kolla in filmen kl 21. Tänkte på den filmen tidigare idag, innan jag kollade tv-tablån. Slirande...

Tillbaka i S-holm efter en tripp till familjen. Syrran och jag åkte upp söderifrån igår. Brorsan åkte neråt från flickvän i mellansverige. Vi snackar i mobil. Var är ni nu?, frågar han. Typ, mitt ute i ingenstans, svarar jag. Men det står... (vad det nu stod) på skylten. Jaha, då möter vi varandra precis nu, svarar han. Då ser jag honom vinkande i sin bil i mötande fil! Hur stor var den sannolikheten på en sträcka på 50 mil? Slirande...

Missade att träffa my-very-good-friend-Arns-look alike när jag var hemma. Han kom hem från Burkina Faso samma dag som jag åkte hem. Inte slirande direkt, men otur. Slirande är dock hur sinnesjukt lika de är.

Har verkligen kopplat av med familjen. Solat, badat i både pool och hav, läst, hundmyst, jobbat i trädgården mm. Börjar bli klar med att vara ledig... = slirande.

Såg "Guld - till vilket pris?" på SVT härom dagen. Ett program om Kina, medaljer och doping. Självklart fanns gympa med, Kina är ju lite halvbra i gympa... Inte så farliga bilder tyckte jag dock (med tanke på vad media brukar lyckas leta upp). Rätt vettiga åsikter från tränarna (det som gick att förstå med helkajko textning). Synd att inget var textat av intervjun med en av världens vackraste gymnaster, Mo Huilan. Måste nog kolla på SVT Play. För övrigt fanns det en del hemska upplevelser, åsikter och bilder.

Har varit på Stockholms Stadsbibliotek idag. Det är sannerligen ett ställe där tiden står stilla och livet slirar. Fantastiska, men mystiska lokaler som ekar. På ett bibliotek!!! Allt luktar speciellt och det ligger en särskild stämning i luften. Pratade med en glad, sprallig och otroligt hjälpsam bibliotekarie. Ovanligt (i min erfarenhetsvärld). Såg två tjuriga som skällde ut kunder (heter det så på bibliotek?). Märkligt beteende. Välj inte att jobba inom ett serviceyrke om du inte klarar att vara serviceinriktad!!! Tyvärr alltför vanligt. Lånade fyra nya böcker, beställde två, har sju hemma...

I morgon börjar träningen! Yihooo!!! (igen) Jag är så himla redo som jag bara kan bli! Vet att tjejerna är superladdade. Har fått lite bilder mailade: styrketräning, löpning, handstående, spagat mm på div stränder. Jepp, kommer att träffa en del lättade föräldrar i morgon som slipper ha tjejerna fullständigt klättrande på väggarna hemma för att de saknar träningen för mycket.

Ah, just det. Har ju glömt att berätta om min flirt från stranden! Han som jag såg i början av sommaren, som satt och läste nåt jag inte såg vad det var. Minns ni? Såg honom nyligen igen, närmare bestämt varje dag på stranden veckan innan jag åkte söderut. Läsande, ensam, nära mig, leende, flirtande. Körde ett filmtrick, chockade nästan livet ur honom och fick veta massor... superstrange namn, äldre än vad jag trodde (fortfarande yngre än mig), maratonlöpare (ja, med den kroppen så... fast såg mer ut som en 100 meterslöpare) mm som jag inte tänker berätta här! Haha! Om vi ska ses igen? Äh, det var väl bara sommarens slirande...

Vill du veta vad slirande är så får du läsa Kings "Svarta huset" eller mitt blogginlägg om den! :-)

Nu blir det lite finslipning av träningsplaneringen och kanske lite läsning av vidrige Skantze innan det är dags för Arthur Dent, Ford Prefect, min favvo Zaphod Beeblebrox och mitt alterego Trillian!

Varför man inte ska gå ut och slänga soporna halv två en natt när man är dödstrött...

2008-08-04T10:29:00.001+02:00

... man kan missta sin nyinköpta förpackning med hårfärg med den nyss använda, trycka ner den i soppåsen, gå ut och slänga påsen i sopnedkastet, komma in och se den gamla förpackningen i badrummet, tänka: "men vad f-n slängde jag inte den?!", gå ut och slänga den, med handen på det igenstängda sopnedkastet just inse vad man gjort.

Nr 26: "Svarta huset" av Stephen King och Peter Straub

2008-07-23T20:55:00.005+02:00

Mer än 600 sidor, åtskilliga timmar i solstolen och soffan och en h-vetes massa "slirande" senare...

"Svarta huset" är uppföljaren till Kings och Straubs "Talismanen" som utkom på 80-talet. Det tog lång tid innan uppföljaren kom (2001, på orignalspråk), vilket jag tycker är bra.

Jack Sawyer, Resenären Jack, Hollywood eller vad du nu vill kalla honom har blivit vuxen. Han har glömt resan han gjorde i Territorierna för att finna talismanen som skulle rädda både sin mors och hennes alter-ego Drottning Lauras liv. Jack har både hunnit bli en enastående polis och pensionera sig trots att han bara är strax över 30. Att han vidrört talismanen påverkar hans liv trots att han inte förstår det. Aktier han investerar i blir värda sin vikt i guld och skulle han köpa en lott så vinner han alltid. Pensionerad och rik som ett troll slår han sig ner i utkanten av French Landing, ett litet samhälle i Wisconsin.

När boken börjar så härjar en seriemördare, eller kanske man ska säga en seriekannibal, i French Landing. Han fångar in barn och äter upp valda delar av dem. Jack gör stort motstånd men blir till slut indragen i fallet. Stegvis hittar han tillbaka till Territorierna och inser att han fortfarande kan "volta" mellan världarna. I sammanhanget visar det sig att det som seriemördaren åstadkommer i vår värld endast är en liten del av katastrofen.

Boken är sanslöst bra! På tusen vis! Kings (jag vill anta att det är hans) förmåga att beskriva miljöer, personer mm med så få detaljer som möjligt men ändå skapa de mest fantastiska bilder i huvudet på läsaren, är enastående. I den här boken använder sig han (jag väljer att skriva han istället för de) av ett alldeles speciellt trick. Han talar till läsaren som "vi" och låter läsaren ta ett steg ut ur sitautionen för att betrakta den, typ "...om vi nu lyfter och betraktar situtaionen från ovan så är det här vad vi ser...). Ett trick som funkar alldeles utmärkt. Han är dessutom en mästare på att "plantera" saker, en sak eller en händelse som verkar finnas med i berättelsen av en slump visar sig alltid betydelsefull längre fram.

Förutom att boken bitvis är blodig (det väljer jag att tillskriva Straub) så är den supervidrig! Men... det som är vidrigast är inte fantasyinslagen utan det som faktiskt förekommer till vardags i vår egen värld.
Beskrivningen av ett äldreboende får mig att fälla tårar och vid gud hoppas att jag aldrig hamnar på nåt liknande ställe.
Föräldrarnas, särskilt en mammas, panik när de inser att deras barn är borta är så otroligt starkt beskrivet att det knyter sig i magen.
Medias, men ännu värre vanliga människors, sätt att fullkomligen dregla över hemska nyheter är sjuk. När en flickas kropp hittas så vallfärdar folk dit och kräver sin rätt som medborgare att få se och ta bilder av den stympade kroppen. När man kollar i vår kvällspress så är den beskrivningen väldigt nära verkligheten!

Coolast av allt är "Mullerfemman", ett skräckinjagande motorcykelgäng som glider runt i skinnställ och med fladdrande hår på sina Harley Davidsons, men som är intelligenta killar som gått på college och gillar att sitta hemma och läsa dikter.

Vad är då "slirande"? Slirande är något som förekommer i gränstrakter, något som är verkligt, men ändå inte, saker som inte är vad de borde vara och människor som inte beter sig som de brukar. Tänk dig t ex att du kommer till en plats som inte finns utmärkt på kartan du håller i och du börjar känna av en konstig stämning som du enkelt borde kunna skaka av dig, men det kryper ändå längs ryggraden. Just nu känns det som att min sommar är full av "slirande"...

Förresten, nån som hört det vulgära uttrycket "sug på en älva" använt i betydelsen "äh, far åt h-vete"? Jag har aldrig hört det, men översättaren använder det flitigt... Vad kan det komma ifrån?!

Slutligen... Måste man ha läst "Talismanen"? Ja, absolut, annars är det nog svårt att få ut nåt vettigt av boken. Jag skulle tom rekommendera att man läser åtminstone början av Kings serie "Det mörka tornet" om den siste Revolvermannen Roland av Gilead. Det finns en hel del hänvisningar hit, trots att det är helt andra böcker. Vår värld, Territorierna och Rolands värld gränsar ändå till varandra och kanske kan man "volta" emellan dem alla tre. Gillar när författare lyckas länka ihop sina böcker på ett så genialt vis som King!

TVÅ situationer du aldrig får se mig i

2008-07-22T19:46:00.006+02:00

Situation 1, uteservering på ett café nära Stureplan igår när regnet precis lättat:

Tillsammans med min väninnna, framåtlutad med hakan i i handen, kedjerökandes, lyssnandes till en (som han uppfattar sig själv) cool rakad snubbe i 40-årsåldern som jämför Lambourghinis med Audi A3 och tycker att Lambourghinis har ju åååtminstone snygg design... Antingen mycket imponerad av vad snubben har att säga eller Sveriges i särklass bästa skådespelare. När han säger att han kan bjuda på champagne och pizza kommer svaret med fladdrande ögonfransar: Då tar jag helst bara champagnen.

Tilläggas kan att efter att ha suttit intill sällskapet ovan i 15 minuter så stank mitt hår av cigarettrök. Vidrigt!

Situation 2, för några veckor sen på en av bryggorna som har kortvarig tilläggsplats för båtar vid kajen längs Strandvägen.

Tillsammans med mina tre andra superblonderade bystiga väninnor, iklädd minimal stringbikini fnittrandes och flamsandes längst bak i en (tyckte tom jag) riktigt fräck båt. Vid styrpulpeten står en, minst 20 år äldre man som har tillbringat alldeles för mycket tid i i både gymmet och solariet samtidigt som han tryckt i sig div illegala preparat. Han gapar högt i sin mobiltelefon och är dagen till ära iklädd tank-top och jeansshorts som avslöjar mer än vad som är rekommenderbart. Om han skulle vinka till sig nån av "brudarna" så är det bäst att studsa fram i sina klackskor på en gång, slänga med håret och kindpussa honom.

Jisses, vad är det för tjejer som impas av dylika män?? Uppenbarligen funkar dylika mäns approach annars skulle de väl inte köra med den??

Fördomsfullt av mig? Kanske, men det är så kul att få vara sarkastisk ibland! :-)

Filmatiseringar

2008-07-21T20:27:00.004+02:00

Har funderat lite över det här med att filmatisera böcker och tvärtom att bokisera (vad kan det heta??) filmer eller serier. Det förstnämnda känns helt ok, men att göra bok av en film känns värdelöst.

Har alltid hävdat att bok och film är olika upplevelser. Man kan visst få ut nåt av en bok fast man sett filmen. Har fått barn att grina till "Bröderna Lejonhjärta" fast de envisats med "Men ååååh! Jag har redan sett den! Jag vet att Katla är en lila drake!" och även fått barn att stå upp och applådera när Kalle äntligen får sin guldbiljett till Willy Wonkas chokladfabrik. Jag tror också att man kan få ut nåt av att se en film fast man har läst boken, för det är som sagt var två helt olika upplevelser.

Filmatiseringar som jag sett och tyckt om:
"Sagan om ringen" överträffade alla förväntningar. Landskapet var fantastiskt och mina favoritscener från boken bra gjorda. När de just lämnat Shire och träffar alver för första gången, Moria, alvspråket. Ja, allt var bra!

"Liftarens guide till galaxen". Kan man verkligen göra film av den roligaste och kanske bästa boken genom tiderna? Ja, del 1 var inte helt lik boken, men sååå bra. De roligaste replikerna levererades med underbar snärt!
"Life, don't talk to me about life!" och "- Jaha, då ska vi dö då? - Ja, nog ska vi dö alltid. Eller vänta förresten? Vad är det där för handtag? - Va? Var? - Äh, jag skojar bara. Nog ska vi dö alla gånger!" Vogonpoesin var kanske inte lika smärtsam som i boken.

"Da Vinci-koden" funkade också riktigt bra. Lika drivande och spännande som boken. Dock kan man inte ha en av världens snyggaste skådespelare som den supervidrige Silas!

"Stardust", inte heller helt lik boken men ändå så sagolikt bra! Lyckades förmedla en lika lycklig känsla som boken.

"Misery" eller "Lida" då, fast jag gillar engelska titeln bättre. Författarkillens panik och kvinnans galenskap är lika äkta oavsett film eller bok.

"Tracys hämnd". Var ju en riktig sucker för Sidney Sheldon i tonåren och den här är ju så romantisk!

Filmatiseringar som skrämmer livet ur mig:

"Jurtjyrkogården". Brorsan tvingade mig att se den oklippta versionen i yngre ålder och nästan det enda jag minns är när ungen ligger under sängen och snittar av morsans hälsenor. Sååå vidrigt.

"Christine". Boken är skräckinjagande så det räcker och blir över. Filmen är tusen gånger värre. Killen som spelar huvudrollen är ju så läbbig.

Filmatiseringar jag nog inte skulle våga se (åtminstone inte utan nån att gömma mig bakom...:

Inget av Dean R Koontz tror jag... Åh jisses, tänk er huvudena i ugnarna i den tomma staden i "Phantoms", kvarnen i "Kall eld" eller historien om Antikrist i "Sekten"! Har någon av hans böcker filmatiserats?

Flera av Kings böcker... argument se ovan.

John F Cases böcker är också på gränsen. Vilken är det där en tjej nästan kväver sig själv genom att krypa in i och täppa igen en plastpåse bara för att nån typ sektledare säger det!

"Under skalbaggens bo" av Mary Willis Walker. En busschaufför och en mängd skolbarn begravs levande under jord av (också) en tokig sektledare.

"Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist. Då skulle jag aldrig våga gå in källare o dyl i Stockholm igen!

Filmatiseringar jag önskar skulle göras:

Hildebrandts trilogi "Sagan om Valhalla". Åh, hur underbart skulle det inte vara att se bronsålders-Sverige återskapat och Frejas och Tors hejdlösa kärlek?

Childs böcker om Jack Reacher. Skulle bli århundradets bästa actionfilmer! Vem skulle få spela huvudrollen? Ja, bara inte nån mes som Dolph Lundgren. Det måste vara nån smart, snygg och riktigt hårdkokt.

"Neverwhere" av Neil Gaiman. Men bara om den görs med samma känsla som "Stardust". Jag vill se den luriga Hunter, den ljuva Door och Den Flytande Marknaden.

Filmatiseringar jag inte tror skulle funka:

"Sandman"-serien. Hm, hur ska man kunna återskapa en legend som Dream eller hans syster Death? I så fall som tecknad variant av serieböckerna.

"The Disc World" av Terry Pratchett. En sån sanslös humoristisk värld kan nog bara skapas i människors fantasi. Fast å andra sidan skulle det vara spännande att se böckerna som nödvändigtvis måste kedjas fast på Osynliga Universitetet, Ankh-Morporks flod som är så trögflytande av äckligheter att man landar på ytan om man hoppar i, eller medlemmarna av Lönnmördargillet!

"Röda Vita Rosen" av Mariette Glodeck. Åh nej, för det skulle nog förstöra min underbara bild av Måns som får som han vill och ljuva Fridas hemligheter i skogen en midsommarafton eller Milla som tar vad hon behöver och Måns ficklampslek i grottorna under Slussen! Nu blir jag så sugen på att läsa om den boken!

Hänt i veckan

2008-07-20T21:34:00.000+02:00

Råa, rappa och seriösa sms-rapporter från landet språklärarna glömde – Italien.

Varför måste det börja spöregna mitt i mina löprundor??

Röjt och skänkt – skönt och kanske en god gärning.

Bedrivs det bordell på TGI nuförtiden eller? Med tanke på deras nya inredning…

”Men Tina, det minns du väl att vi var här förra sommaren, nästan exakt vid den här tiden? Du hade dessutom resväskan med dig!” Kan minnesförlusten ha berott på ett sjukt smärtsamt farväl och två flygresor med magsjuka samma dag?

Träning och kärlek – kärlek och träning.

Tekniktestanalys – vi kommer att vara sååå redo 2016!

För att undvika skallskador vid läsning av King i sängen – välj lättviktsutgåvorna.

Allra käraste syster borde inte ha lämnat en bit av knäskålen i en mosse i de småländska skogarna.

Kan man bli fysiskt sjuk av att se nåt man inte vill se?

Veckans låt – Until you, Shayne Ward.

Sol – behöver mer!

En mysig fika kan uppenbarligen få hjärnan att flippa ur.

Vad händer nästa vecka? Det är det som är så skönt med semester! Det vet man inte, vad som helst som man får lust till!

Preskriberade snyggingar och bästa vänner

2008-07-17T21:05:00.002+02:00

Lunchade med min allra, allra bästa vän idag. Mitt i maten på TGI så börjar vi prata om "Skilda världar". Minns ni den serien? Jag råkade nämna att jag då, gud förbjude, varit så tokförälskad i Daniel.
- Du, det är väl ändå över 10 år sen nu. Det är preskriberat vid det här laget!, säger min vän då.

Ja, tack lov! Finns några fler som jag hoppas är preskriberade...

Pratade med samma vän i telefon i kväll och nämnde då att jag just såg "Grease 2". Tänk att jag också tyckte att Michael Carrington som blev en riktigt cool rider också var snygg. Då sa hon inte så mycket utan skrattade så hon tappade andan i andra änden av telefonen. Så diskuterade vi om det fanns några fler.

Chesney Hawkes tyckte hon, inte jag för han är fortfarande dödligt läcker.
Keanu Reeves som alltid varit hennes baby, men jag bara tycker är snygg i en enda scen i "Speed".
Matt Dillon, ja för han var snygg i "Singles", men ser nu mest ut som en hallick.
Rob Lowe, min ungdomshjälte! Rodnade till scenerna i "Youngblood" som nu inte alls verkar så vågade. Att Rob sen har gjort otillåtna saker med minderåriga mm har ju inte direkt varit till hans fördel på senare år.
Morten Harket, jisses vad svag jag var för de där underarmarna med massor av läderremmar och hans sängkammarblick! Nu för tiden framstår han som ganska mesig faktiskt.

Jaja, det var då det och man ska/kan ju inte ångra nåt man gjort eller tyckt... bara andlöst förundras över det!

Så var det det där med vänner... Tänkt att det finns vissa människor som man connectar så sanslöst bra med. Svårt att ta på vad det är, bara nåt som händer i kontakten. Min bästa vän kan jag verkligen dela allt med, ringa när jag vill och veta att hon alltid finns och lyssnar. Idag pratade vi en timme på morgonen, lunchade ihop i kanske tre timmar och pratade sen ytterligare en timme på kvällen och fortfarande finns det saker att säga och som är intressanta att lyssna på. Det märkligaste av allt är att vi båda två, oberoende av varandra, vid vårt första möte tänkte:
- Ja, hm... hon var väl trevlig, men ingen jag kommer att umgås med direkt.

Förresten... såg "Anaconda" igår. För att använda ett, av min bror, välanvänt uttryck: "Det verkar vara en dokumentär"!

Livets stora frågor

2008-07-16T23:13:00.004+02:00

- Tina, har du något monster?, frågar S 7 år i bilen på väg till träningslägret.
- Monster???
- Ja. Som att min mamma har två.
- Jaha, du menar barn?
- Ja, eller monster.
- Nej, det har jag inte.
- Varför?
Svårt att förklara så jag slingrar mig lite.
- Det är väl tur för er, annars skulle jag inte kunna vara med er så mycket på träningen.
- Men monstret (snälla, är det ett vedertaget begrepp i den här familjen eller och i så fall varför?) kunde vara med på träningen.
- Fast då skulle varken ni eller jag kunna koncentrera oss.
- Ja, men vi kunde titta och gosa bara lite med monstret, bara i början på träningen. Bara titta en liten stund och sen träna? Om vi lovar?
Okej då... i så fall ska jag överväga saken.

Andra kommentarer på samma tema:

Somliga tycker att jag och min tränarkollega N skulle gifta oss och skaffa barn, för då kunde vi vara deras tränare "för evigt". Ja, skulle väl vara därför då...

Andra, lite äldre gymnaster, har förbjudit oss från att nånsin skaffa barn... med varandra. Nu är det ju inte aktuellt, men ni undrar kanske varför? Jo, för att jag är 1.70 och min kollega är typ 1.90 och så långa barn som vi skulle få skulle aldrig kunna bli gymnaster... nej, jag skulle väl bli tvungen att skaffa barn med nån som är 1.50!

- Tina, har du några barn?
- Nej.
- Men du har väl en man?
- Nej.
- Men du har väl i alla fall ett hem?, sagt med mycket oro i rösten.

När jag var ny som lärare så jobbade jag i en av Stockholms invandrartätaste förorter. Alla kulturer har inte samma syn på saker och ting som vi...
- Tina, Tina, 23 år och inte gift än? Hur ska det gå för dig?, sagt av 10-årig pojke i klassen.

Som vuxen bör man i barns ögon ha man, hem och barn för det är det "normala", men ibland blir man inte ens betraktad som vuxen.
- Vadå ska du gå hem nu?, sagt av 7-åring i min dåvarande klass. Men... vem hämtar dig?
- Eh, ingen?
- Aha! Du får gå hem själv!

Nr 25: "Camera" av Eva-Marie Liffner

2008-07-16T18:21:00.003+02:00

Ah, det var nog en vecka sen eller så sen jag avslutade den här boken. Också på stranden... också med vacker utsikt ;-). Men har inte vetat vad jag ska skriva riktigt.

Boken är en "hittad" bok, dvs en jag hittat när jag gått och ögnat hylla efter hylla på ett bibliotek. Hittade egentligen "Imago" av samma författare först. Tilltalande var 1. framsidan (löjligt kanske, men har betydelse) som var lila (världens bästa klubbfärg!) och enkel 2. baksidestexten om ett torvmosselik som hittas under det tidiga 1900-talet. Sen såg jag att första boken av författaren var "Camera" och kunde inte riktigt utröna om det var en följetong eller ej, så jag började med "Camera" för säkerhets skull.

På baksidan (av båda böckerna) kan man läsa att författaren har vunnit flera pris som "bästa debutant" och "bästa historiska kriminalroman". Ja jisses! Utbudet på nyutkomna böcker det året (2001) måste ha varit j-ligt klent!!!

Boken lovar mycket, men håller inget. Funderade medan jag läste på vad problemet var och nu vet jag. Jag får inga bilder i huvudet, INGA som helst, inte ens hur mycket jag ens försöker frammana dem! Detaljerna är för få och alldeles för löst sammanfogade. Jag brukar annars ha lätt att skapa bilder av alla möjliga slag i huvudet. Det "planteras" också massa saker som bara blir hängande i tomma luften.

Handlingen var okej. Johanna är fotograf (gay? kanske, följs aldrig upp, väsentligt för historien? nej! varför antyder man det ens då??) och hittar foton och brev av sin nyligen avlidne farbror, Jakob, som också var fotograf. Jakob verkade i London 1905. Han fotade seanser, men vad var det han VERKLIGEN fotade? Blir heller aldrig exakt klargjort. Kan ha varit själar som lämnar kroppen, kan ha varit barnprostitution... Ja, ni hör själva, otydligt värre.

Slutet är dock värst! Barn som inte är så bevandrade i skrivande avslutar ofta sina sagor på nåt av två klassiska sätt 1. "alla dör" eller 2. "jag vaknade upp ur drömmen" för det är ett säkert sätt att avsluta, ta död på berättelsen. Det tredje klassiska är "allt förklaras i ett sedan länge glömt brev, som bara dyker upp så där apropå ingenting i slutet". Gissa vilket som fanns med i den här boken?

Låter det som att jag sågar boken? Ja, jag gör nog det även om jag sammantaget ändå inte tyckte att den var helt värdelös. Ska jag läsa "Imago"? Hm... tror nog att jag kan ge Liffner en chans till.

Nu åter till King. Där har vi en kille som kan skapa bilder i mitt huvud, oftast väääldigt vidriga sådana! Den här gången är det stympade barnkroppar som blvit ätna på...

Nr 24: "Häxan från Portobello" av Paulo Coelho

2008-07-13T21:16:00.005+02:00

Sommarledigt... då går läsandet undan! Kan vara för att Coelho är så lättläst! Det mesta av den här blev läst på stranden, flirtandes med en vacker yngling! Vad han läste? Hm, vet inte fast jag försökte se. En pocketbok med lila omslag. Några förslag?

Tyvärr blev jag lite besviken på den här boken. Coelho har visserligen alltid en poäng i att lugna ner sig, betrakta livet och lyssna på sitt inre. Men här blev det lite för mycket seanser och spådomar för min smak.

Häxan från Portobello får epitetet häxa av media först i slutet av boken, kanske de sista 30 sidorna, vilka också är de enda där hon faktiskt befinner sig i (på? var det en gata?) Portobello. Hon heter Sherine, men kallas helst för Athena. Hon föds av en zigenerska i Transylvanien, lämnas till ett sjukhus, adopteras av ett libanesiskt par som sedermera flyr till London.

Trodde det skulle vara intressant med en häxa skapad av människor och media i nutid, men nej, den delen av historien faller ganska platt. Intressant är upplägget i boken. Att Athena är död framgår från sida 1. Boken bygger sedan på intervjuer av människor som levt nära henne och fascinerats av henne, älskat eller avskytt henne.

Intressant är:
"När vi kvinnor söker en mening med livet eller en väg till kunskap så identifierar vi oss alltid med en av de fyra klassiska arketyperna.
Jungfrun (och då menar jag inte i sexuell mening) är hon vars sökande manifesterar sig genom den fullkomliga friheten, och allt hon lär sig kommer av hennes förmåga att ensam möta utmaningar.
Martyren ser i smärtan, i hängivelsen, i lidandet, ett sätt att känna sig själv.
Den heliga finner i den gränslösa kärleken, i förmågan att ge utan att begära något tillbaka, den sanna meningen med sitt liv.
Häxan, slutligen, söker den fullkomliga njutningen - och rättfärdigar med den sin existens."

Stämmer detta? Vem är jag?

Coelho är varierad och jag tänker läsa "Brida" som kommer ut på svenska i augusti. Har läst alla tidigare förutom "Zahiren". "Veronica bestämmer sig för att dö" är bäst och "Elva minuter" nästbäst!

Kloka ord

2008-07-12T18:53:00.005+02:00

En mycket klok 16-årig världsmästarinna sa på SVT Sporten igår:

Om kinesiskor:
"They can be intimidating att times if you let them. But you can't control anybody but yourself. So you just train as hard as you can and hope that your best is enough."

Om pressen:
"I would never be disappointed if I came home without a gold medal because when you go into competition and you give it all you have...Nothing is a better feeling than knowing that you gave 100%"

Förresten...

2008-07-11T22:07:00.001+02:00

Såg delar av Grease (bl a eftertexterna...) på TV4 film idag.

Fannie Flagg som har nån av rollerna, är det författaren Fannie Flagg (Stekta gröna tomater och En röd liten fågel i juletid)? Jag menar, hur vanligt kan det namnet vara?

DVD-sommar

2008-07-11T21:25:00.005+02:00

För att jag ska klara en film krävs uppenbarligen några saker. Antingen på bio eller sommarledighet och DVD. Annars hinner jag inte/pallar inte sitta still så länge... Synd för jag gillar ju egentligen film! Bra sällskap som inte pratar med mig, men däremot delar min humor och skrattar är ett plus! Följande har jag sett senaste veckan:

"Sex and the city", bio.
Hilarious!

"2 dagar i Paris", DVD
Julie Delpy är precis lika ljuv som i "Bara en natt" (en av filmhistoriens absolut vackraste kärlekshistorier) och Adam Goldberg precis lika bittert rolig som i "Joey". Filmen är kul, jag skrattade massor och log drömskt så fort nån pratade franska. Roligast är Delpys pappas utställning samt hennes mammas ungdoms bravader. En del visdomssaker om relationer blev också sagt.

"Stardust", DVD
Äntligen, äntligen blev det av att jag såg den. Den är så helt fantastisk och underbar över alla gränser! Baserad på Neil Gaimans bok. Är det nån som kan berätta sagor för vuxna så är det Gaiman (han kunde få vara Sheherzade i mitt liv och berätta en bit varje kväll...). Alla sagoingredienser finns med; en förtrollad värld, elaka häxor, magiska föremål, en yngling med ett uppdrag och massor, massor av ren och äkta kärlek. Skrattade och grät om vart annat. Kände inte igen slutet riktigt. Kollade i boken. Och... självklart! Gaiman har inga lyckliga, entydiga slut i sina böcker. Filmens var helt ok, men bokens var så mycket djupare, vackrare och hemskare. Den enda saken jag verkligen retade mig på är att Tristan (varför heter han Tristran i den svenska översättningen??) inte alls smiter över muren. En gång vart nionde år på midsommarafton står porten mellan de två världarna öppna, precis på ett sätt som passar sagor!
"...so yes, I know that love is unconditional. But I also know that it can be unpredictable, unexpected, uncontrollable, unbearable and strangely easy to mistake for loathing..."

"Leo", DVD.
Svensk film av Josef Fares. Så supersupervidrig! Leo och hans flickvän blir överfallna på väg hem från en fest. Rädslan, våldet, meningslösheten och blodet känns så äkta. Mår riktigt illa när något beskrivs så verkligt som i den här filmen. En intressant detalj är att rollfigurerna heter som skådespelarna. Josef Fares roll heter alltså Josef.

"I am legend", DVD.
Men alltså hallå!!! Det här ska väl inte vara en sorglig film?? Det skulle ju vara en actionfilm! Hm, det var en actionfilm... också. Men, den fick mig att hickgråta ordentligt. Tänk att det alltid är mycket värre när djur råkar illa ut än när människor gör det på film. Fantastiskt hur de har lyckats få Manhattan att se övervuxet och övergivet ut. De bilderna gillade jag. Men vart var alla lik? Och det måste ju ha stunkit (stinkit? hur böjer man det verbet??) ordentligt! Och hur kunde vattnet fortfarande fungera och vara friskt och rent? Okej, okej, det är bara film, men lite trovärdighet tack! Bra? Ja, bitvis i alla fall. Att den sen fick mig att drömma mardrömmar om att jag var tvungen att bära skadade hundar över halva Stockholm...

Nr 23: "Kina berättar: Solskenet i munnen"

2008-07-09T17:36:00.003+02:00

En novellsamling med 10 noveller, alla skrivna av unga kinesiska författare som föddes strax innan eller under kulturrevolutionen.

Kina är ytterligare ett land vars historia och situation idag jag känner till alldeles för lite. Känslan i de här novellerna är att livet där är annorlunda, mycket mer annorlunda än livet här. Kanske inte på ytan. De växer upp, utbildar sig, drömmer om framtiden och kärleken precis som vi. Men, det är på något sätt som att det lyser igenom en enorm livsvisdom i texterna trots att de flesta av författarna verkar betydligt yngre än jag. Nånstans är det väl inte så konstigt. På nåt sätt måste år av förtryck, brist på yttrandefrihet och censur sätta sina spår.

Och det är just det... att många av författarna "så klart" (som det står i boken) förbjudits av kinesiska staten som lockade mig. Allt förbjudet måste vara intressant! I alla fall lockande. Vad jag som västerlänning eller levandes i ett tryggt land som Sverige eller vad man nu vill, har så ofantligt svårt att förstå är: Vad är man rädd för? Vad är det som kan vara så skadligt med att läsa vissa texter? Är det risken att folk börjar tänka själva som man oroar sig för? Har man inte genom världshistorien förstått att förtryck bara gör folket ännu starkare?

Vad jag kan förstå så är det ju fortfarande inte fritt fram att skriva vad man vill. Några av novellerna är svåra att förstå, kanske rymmer de en viss dubbeltydning för att undkomma censur? Kanske har de ett budskap som man som kines kan förstå men som författaren inte kan skriva rent ut?

Ett annat slående drag är att språket är poetiskt vackert. Ja, jag har ju förstås inte läst novellerna på kinesiska... men översättningen gör det tydligt! Alla gator och platser har så ljuvliga namn! Kanske har våra det också i en kines öron?

Har tidigare läst: "Vietnam berättar: Eldsommar, juliregn". Fick för mig att det var förra året. Började bläddra i mina excel-blad och insåg att det var 2004! Är det möjligt?? Hur kan tiden ha gått så fort?

Hur kan det vara 1 år sen jag var i Italien och hade the time of my life?

ISBN: 91-88420-90-6

Sex and the city

2008-07-06T22:45:00.004+02:00

Har just kommit hem efter att ha sett filmen. Den var så himla, himla bra!!!

Ja, ja, jag vet att det är mycket glamour, märkeskläder och att vara hipp och rätt, men... precis som jag alltid tyckt med serien så tas det upp många seriösa frågor också. Gillar att det är fyra starka kvinnor som inte är purunga, att allting inte alltid är lyckligt, att det faktiskt finns en viss tillfredsställelse i materiella ting och att serien utvecklats i takt med att kvinnorna blivit äldre. Och om ni killar bara visste hur mycket sanning det ligger i de horribla dater som ibland beskrivits (tack och lov även i de ljuvliga...).

I filmen var det massor av äkta känslor. Jag både skrattade högt och blinkade bort tårar flera gånger. Många ordvitsar och skämt som fick mig att verkligen kvida av skratt och få kramp i magen fanns också. Visst, det var också massa fashionabla klädbyten som jag inte orkar bry mig så mycket om och sexscenerna var inte hälften så heta som reklamen och en av mina vänner låtit påskina...

Om du har sett filmen eller inte tänkt se den så kan du läsa nedantstående! Om du tänkt se den men inte hunnit än så ska du sluta läsa nu...

* Varför i h-vete var Samantha tvungen att göra slut med Smith??? Seriens näst högsta höjdpunkt var när de träffades och den högsta när han visade att han skulle "stick by her" vad som än hände. Att han dessutom är den vackraste som den serien lyckats uppbåda på rollistan säger ju också en del...
* Gulligast var att Carries gay-kompis äntligen fick träffa en man.
* Om de vill få Steve att framstå som värsta gubbaktiga mesen så har de lyckats! Om inte: lär honom en bättre hållning och byt kläder på stackarn!
* Kul att se (även om det säkert gjorts ett och annat ingrepp) att det dallrade lite både här och där på tjejerna!
* Ett av filmens roligaste skämt var Samanthas: "Inte ens om jag satt i dödscell..." Haha!
* Ett annat, Charlottes (!!!): "I curse the day you where born!"
* Carrie skulle bli avundsjuk på min garderob! Inte på innehållet (inga Gucci-kläder här inte, däremot ett eller annat vinterdäck), men storleken. Haha! Inte nåt särskilt önskemål, den bara kom med lägenheten...
* Carries killar! OH! MY! GOD! Tack o lov att hon dumpade ryssen, men Big?? Vad ser hon hos honom? Och Aidan? Alldeles för mycket myskille för mig!
* Sanslöst bra beskrivning av Carries hjärtesorg. Hon såg verkligen för j-lig ut!
* Coolast och väldigt vacker var Louise från Louisville.

Det klassiska bland tjejkompisar brukar vara att bestämma sig för vem man själv är. Vem jag är? Hm, ja inte är det Charlotte i alla fall för så pryd och präktig och längtansfull efter barn har jag inte varit sen jag var 19. Miranda? Nja, nån kvinna i karriären är jag inte. Att dessutom bli kär i nån där det inte var nån direkt attraktion från början känns avlägset. Carrie? Ja, kanske med tanke på hennes skrivande och filosofiska tankar, men defintivt inte med tanke på hennes val av män. Äldre män med gott om pengar? Not for me. Åh, jisses! Är jag Samantha? Ja, kanske det med tanke på min inställning till kärlek och relationer... Åtminstone min tidigare inställning som gör sig påmind ibland. Dessutom... yngre män? Definitely my thing!!! Haha!

Och ja, en bra present till mig vore DVD-boxen!

Nr 22: "G som i Georg" av Tove Nilsen

2008-07-05T18:59:00.004+02:00

En ungdomsbok för vuxna kan man nog kalla den här. Den är vacker och oskuldsfull men samtidigt bitter och allvarsam. Den dryper av äkta känslor, både dem mellan Tove och Goggen och dem som berättar allt om tonårens sommarlov.

Detta är fortsättningen på "Höghussommar".

Sista meningen i "Höghussommar" slutar med att stilettstålet blänker till i Goggens, Georgs, hand när han ger sig på sin far. Varför? För att fadern hatar sin son, ständigt slår honom och låser in honom. Fadern har dessutom i alla år misshandlat Goggens mor både psykiskt och fysiskt och nu har Goggen fått nog.

G som i Georg börjar med att Goggen sitter på ungdomsanstalt alldeles nära där Tove spenderar sitt sommarlov. Tove som är "värsta söndagsskoletjejen" vågar sig på att ringa dit och Goggen smiter ut. Med sig har han den vedervärdige Frank Hansen som intresserar sig för att avlägsna delar från människors och djurs kroppar. Så småningom rymmer Goggen helt och hållet.

Toves och Goggens kärlek spirar den här sommaren. Den är varm och äkta. Goggen är inte farlig, har bara haft en tuff start i livet. Båda är 14 år och Tove funderar mycket på vad det innebär att vara vuxen. Goggen funderar mest på Tove och på hur han ska överleva från en dag till en annan. Förlorar de oskulden? Kanske på rektorns golv... det är varmt och ömt beskrivet men utan detaljer så man vet inte!

Boken gör mig alldeles varm i hjärtat. Flickan i boken heter ju Tove och jag hoppas så mycket att historien är sann och att Tove i själva verket är författaren. Känslan av förortsommar på 60-talet är underbar. När Tove ristar in "det enda namn som betyder något" intill alla postfack i det nio våningar höga huset börjar jag nästan grina. Jag vill åka dit, gå på asfalten mellan betonghusen, hitta porten och röra "Georg" som finns inristat i väggen!

ISBN: 91-0-057163-6

Nr 21: Hunden i Luanda av Pepetela

2008-06-30T20:50:00.004+02:00

En väldigt annorlunda och konstig bok, precis som jag gillar. Kanske har ni hört det förut? :-)

På sätt och vis är bokens huvudperson en herrelös hund, en schäfer som lever på gatorna i Angolas huvudstad Luanda. På ett annat sätt är det författaren som är huvudpersonen. Om det är bokens författare, Pepetela, eller nån annan förblir osagt.

Författaren har hört talas om den märkliga hunden som tenderar att dyka upp överallt och börjar intressera sig för historier om den. Han börjar samla in information till sin bok genom att läsa artiklar där hunden dyker upp, spela in samtal och människors berättelser där hunden är delaktig.

Hunden verkar vara en mycket god och rättvis person. Den tröstar den som är ledsen, inger nytt hopp till den som är nedstämd, ligger bakom ett arbetspolitiskt uppror, förhindrar ett olyckligt äktenskap osv. Hunden stannar och låter sig "ägas" av olika personer under kortare perioder. I slutet av boken finner han ro på en ö utanför Luanda där han längtansfullt ser ut över havet och letar efter en delfin han sett en gång. Trodde att slutet skulle vara lugnt, men så klart är det hur sorgligt som helst och jag grinade som bara den. Tårarna rann vid frukostbordet så jag knappt såg vad jag åt!

Författaren är född som Artur Pestana dos Santos, men när han som gerillasoldat deltog i Angolas befrielskrig mot Portugal så tog han sig namnet Pepetela. Jag tycker som alltid att det är helt fascinerande att läsa om en kultur med traditioner som är vitt skilda från våra. Vill lära mig mer om hur det fungerar i Angola nu!

Kom att tänka på en sak...

Som nyexad lärare jobbade jag i en mycket invandrartät Stockholmsförort. Trycket på skolan var stort och det kom hela tiden nyinvandrade elever som inte fick plats i nån form av "förberedelseklass" utan kom till "vanliga" klasser direkt utan att kunna ett ord svenska. I början av våren kom en pojke från Angola till min klass. Han var fantastisk på att rita så vi kommunicerade genom bilder som jag satte ord på. I anslutning till påsk så fick jag den fantastiska idén, som jag nu finner helt obegriplig, att rita påskkort. Barnen skrev "Glad påsk" och ritade bilder. Pojken från Angola skrev också glad påsk och ritade en fantastiskt verklighetstrogen kyckling, för det hade jag sagt att man kunde. Dock var det en grillad kyckling! Snacka om absurt påskkort! "Glad påsk" med en rykande, nygrillad kyckling på ett fat...

ISBN:91-88420-78-7

Hög på livet

2008-06-30T20:11:00.003+02:00

Jag har haft en fantastiskt rolig, spännande, intressant, inspirerande och intensiv helg som gör att jag är galet glad i hela kroppen.

I fredags styrde jag kosan norrut tillsammans med mina 7-8-åringar och deras föräldrar. Det var dags för deras första träningsläger. De var spända som fiolsträngar, hade knappt sovit och längtan lös i deras ögon.

Vi tränade fredag, lördag och söndag. Eftersom sporten är gymnastik så tränar man intensivt och mycket. De tekniska termerna kräver en hel del förståelse och övningarna kräver total fokus. De här tjejerna har tränat med mig i 2 år nu och från att bara ha övat koordination och grundstyrka så går vi nu in i en fantastisk utvecklingsperiod som formligen kommer att explodera av nya övningar. Det märktes redan den här helgen!

Det är fantastiskt att se vad man kan lära sig redan som 7-åring om man älskar det man håller på med. Och älskar sin idrott gör de! De springer mellan styrkeövningarna och kör så svetten rinner bara för att det är så himla kul! De äter sin frukt på 1 minut på fruktpausen för de vill så gärna börja träna igen. När det är dags att sluta träna så låter det: "Snälla Tina, bara en gång till!".

Jag är ju inte så gråtmild av mig, men när jag ser dem stå på "uppställningen" i slutet av träningen i söndags, precis så ordentligt som bara riktiga gymnaster kan, och berätta om alla övningar de är nöjda med så var tårarna nära!

Vi hann med en massa annat också. Lek i stugorna och bad i poolen där vi bodde samt ett besök på ett sommarland. Underbart att var där med en massa barn som vill att man ska åka med dem i alla vattenrutschbanor och busa i vattnet. Det är helt plötsligt legitimt att vara hur barnslig som helst och leka allt vad man orkar!

Den sociala sammanhållningen har varit fantastisk och även jag som vuxen har hunnit vara lite social. :-) Har lärt känna massa nya människor. I och för sig så kände jag alla föräldrar innan, men inte så väl. Har pratat med och tagit del av livserfarenheter från fd elitidrottare i flera olika idrotter, har förstått att man kan vara väldigt mogen och bli en fantastisk mamma fast man bara var 19 när barnet föddes, har lärt mig en massa nya grejer mm mm. Men, mest fascinerande av allt var att lyssna på en kvinna som levt med kriminella gäng i L.A och bland fotbollshuliganer, som rest hela världen över och jobbat för flera människorättsorganistioner. Vilka erfarenheter! Vilket mod! Hon är min nya hjältinna!

Många foton blev tagna under helgen. Tittade igenom dem igår. På varenda bild är det flickor som ler eller skrattar av hela sitt hjärta, oavsett om det är under den tuffa styrketräningen eller i vattenrutsckanan på sommarlandet!

Förresten... många kul kommentarer får man höra från så här unga flickor. T ex så vet de ju inte hur alla övningar ska utföras och att de kan utföras mer eller mindre bra, de gör bara som jag säger.
- Tina, jag har sett att en del gör så här när de ska göra uppdrag. (Hon visar hur man kan pendla till med kroppen och "rycka" upp sig ovanför en stång i stället för att bara hänga stilla och spänd och dra sig upp.)
- Ja, fast man kan kalla det för fusk, säger jag. Det är nämligen lite lättare.
- Jaha...men varför tränar de så då? Vill de inte bli bättre???

Samma tjej hade för ett tag sen sett nån köra en övning "helt hopknögglad". Ja, eller grupperad som vi brukar kalla det...

Ska nog göra en lista på alla roliga saker de säger och spara tills de blir stora och visa dem då!

Jag är så lycklig och längtar så det värker efter höstens träning!

Varför man inte ska släppa in mig i en skoaffär...

2008-06-30T20:08:00.001+02:00

... jag kan komma ut därifrån med tre par och med gott samvete fundera på om jag inte också skulle köpt de där andra två paren som var så läckra!

Nr 20: "Prickskytten" av Lee Child

2008-06-26T13:07:00.003+02:00

Så var den nionde Jack Reacher-thrillern avslutad. Lika ljuvlig som övriga!

Den här gången är inte Reacher ute efter att hjälpa någon. Han vill sätta dit en person en gång för alla, en person som brutit ett löfte han avgivit för många år sedan i Kuwait City.

Reacher befinner sig på ett hotellrum med en norska när han får höra nyheten, Jack Barr har skjutit fem ockyldiga personer. En massaker kallar medierna det för. Barr, som är fd krypskytt i amerikanska armén, har skjutit ner mot ett torg från ett parkeringshus precis som han gjorde i Kuwait. Bevisningen mot honom är perfekt och total. Reacher lämnar genast hotellrummet och beger sig över halva USA för att försäkra sig om att bevisningen är precis så perfekt som man säger. Barr ska åka dit så det står härliga till.

Självklart blir inte allt så enkelt. Reacher inser snabbt att det finns några som absolut inte vill ha honom på plats och några andra som väldigt gärna vill ha honom på plats, bara för att det enda Barr bett om är att Reacher ska hämtas.

Boken är som de övriga i serien, "unputdownable". Lee Child kan det här med "cliffhangers" från ett kapitel till ett annat. Handlinger drivs stadigt med hög hastighet och spänning framåt. Våldet som beskrivs är verkligt, enkelt och brutalt. Folk blir allvarligt skadade på direkten efter ett hårt slag, inte som i amerikanska filmer där de reser sig upp gång på gång. Det som jag kan tycka skiljer boken från de flesta övriga av Childs är att det finns inte en kvinna som behöver hjälp. Det är också betydligt mindre vidrig. Värst, och mest fascinerande, är det Child låter läsaren ana om ryska fångläger i Sibirien...

Det är väl inte nödvändigt att läsa böckerna i ordning, men det underlättar om man vill förstå Reachers sätt att tänka. Jag gillar böckerna för spänningens skull, för Reachers hjältestatus, men framför allt för att Lee Child verkar vara så sjukt insatt i saker han beskriver!

Nu tillbaka till min nyfådda solstol på altanen och fortsättningen på en norsk bok... Ah, ni som sett här intill att jag läst "Amerikanska fascister" i flera veckor: orkar inte just nu, väldigt tung. Istället har jag hunnit ytterligare en bok som jag skriver om senare!

Förresten... trodde att den här utgivits på ett nytt bokförlag eftersom korrekturläsningen var bedrövlig, men inte! Skärpning Wahlströms! :-)

Varför man inte ska springa i rulltrappor med oknutna skosnören (när man ändå missar tåget)...

2008-06-25T19:12:00.001+02:00

... man kan ramla och skära sig rejält på trappstegens vassa kanter och dagen efter ha mindre sommarfina ben.

Varför man inte ska välja ut sin minsta resväska och lägga sig på den för att kunna stänga den...

2008-06-23T23:49:00.001+02:00

... den nya schampoflaskans kork kan öppna sig och vällustigt rinna ut under 6 timmars bilfärd!

Nr 19: "Mindfulness i vardagen" av Ola Schenström

2008-06-13T12:03:00.002+02:00

Livsstilsböcker är inte min grej. Jag undviker dem oftast eftersom jag inte orkar med massa psychobabbelbullshit. Av nån anledning lyckades den här boken ändå fånga mitt intresse. Tror jag hörde nån snacka om mindfulness på nåt morgonprogram på teve i julas eller så.

Just det där med mindfulness, att vara medvetet närvarande i nuet och att låta sig uppleva alla känslor påminner lite om Tyler Durdens sätt att tänka. Tyler Durden? Ja, ni vet han i Fight club som har "I don't wanna die without any scars." som sin livsfilosofi.

Tror på det där att det inte är lämpligt att undertrycka saker som känns, vare sig det är ljuvliga känslor eller smärtsamma, vare sig det är tankar eller fysiska känslor. Ingenting försvinner, däremot kan man släppa taget om saker. Har på senare år bestämt mig för att aldrig lämna nåt outrönt eller obearbetat. Jag vill känna efter, ge saker en chans och därefter bestämma mig för om jag ska lämna det bakom mig eller gå vidare.

I boken finns ett avsnitt om "SOAS".
S: Stanna upp.
O: Observera vad som pågår och vad du känner.
A: Acceptera situationen som den är.
S: "Svara eller Släpp". Bestäm om du ska svara/reagera på ett ändamålsenligt sätt eller om du ska släppa taget och bara låta situationen vara som den är.

Intressant tanke tycker jag. Försöker resonera som så att det är ingen idé att gnälla över saker. Antingen accepterar man dem som de är eller också försöker man göra nåt åt dem. Inte alltid så lätt, men värt att försöka i alla fall!

ISBN: 978-91-85675-05-0

Jag och sjukvården samt ett intressant raggningsförsök

2008-06-05T17:39:00.005+02:00

Jaha, tog mig då i kragen och kontaktade vårdcentralen angående min blåa arm. Skolsyster hade klämt på det och tyckte att det var oroande.

Ringer dit, berättar om problemet. "Du, det där låter inte bra. Det är bäst du kommer hit så en läkare får göra en bedömning." Ah, tack för de lugnande orden! Åker från söderort till västerort på lunchen. Bilolycka i motsatt färdriktning, bestämmer mig för att åka annat håll tillbaka till jobbet.

Kommer in på vårdcentralen, hinner inte mer än ta tag i en nummerlapp förrän det är min tur. Hur ofta händer det? Läkaren kollar. "Du, det här ser inte bra ut." Nähä!! Blodkärl kan tydligen brista utan synbar anledning, händer det mer än en gång ska man visst utreda eftersom det är farligt om det händer i nåt inre organ. Domningarna i armen var dock det som oroade mest. Ah, vid det här laget är jag JÄTTElugn. Not! "Är du säker på att du inte gjort nåt? Man kan ju få det av överansträngning eller kan nån ha bitit dig?" Nån? NÅN?! Tror jag ska skriva en bok om mina anekdoter om sjukvården...

Kom i alla fall ihåg att jag skulle åka en annan väg tillbaka, genom stan nämligen. Bilkö i alla fall, tvåfiligt, blixtervarmt, helt nedvevad ruta. Då lutar sig passageraren i bilen bredvid ut. "Ey, snygg du är!" ???? "Får man bjuda på lunch eller?". Eh, nej tack, men exakt hur hade du tänkt att det skulle gå till? Ska du kasta över en macka och en Pepsi medan vi sitter still här eller?

Vad slutsatsen blev? Inget mer än: "Kom tillbaks om en vecka om du fortfarande inte har känsel i armen"...